Hej vänner!

Jag är i Stockholm och är hundvakt åt taxen Stefan. Som ni vet strejkar tågförarna på pendeltågen här. För de vill ha kvar de tågvärdar, som brukar följa med tågen och övervaka och hjälpa till så resorna blir tryggare för både förare och passagerare. Vad jag förstår har tågförarna på alla sätt som går försökt påtala, att det utan tågvärdar blir en osäkrare och sämre arbetsmiljö för dem och deras passagerare. Något som den politiska oppositionen höll med om före förra valet. Då tyckte socialdemokraterna att förslaget var ett ”förödande beslut” och ett ”moderat haveri”. Så de hade då inga planer på att genomföra detta beslut. Sedan blev det val och majoriteten byttes ut. Varpå socialdemokraterna rask glömde, vad de sa före valet och bestämde sig för att det nu var ett utmärkt förslag och inte alls ett ”moderat haveri”. Vilket vi som tycker att man bör hålla det man lovat, kan tycka är rätt konstigt. Det tycker nog även pendeltågsförarna. Som nog blev rejält besvikna och frustrerade. Tänk att finklädd på valdagen gå iväg till sin röstlokal och där välja röstsedeln för det parti som lovat, att inte genomföra den försämring av arbetsmiljön, som andra partier velat genomföra. För att sedan bli lurad på konfekten. Fast man klätt upp sig i kostym och hammarbyhalsduk, dagen till ära. Fan vet om man inte då själv skulle bli rätt förbannad.

Jag gillar trängselskatten och tycker, att nästen allt som begränsar biltrafiken i Stockholm är bra. Men det tycker inte alla. Så för några val sedan lovade socialdemokraterna, att om de vann valet så skulle det inte bli några biltullar. Sedan vann de valet och för att kunna bilda regering var de tvungna att kompromissa med Miljöpartiet. Så det blev likt förbannat trängselskatt. Vilket jag tyckte var utmärkt. Men de som trodde att de genom att rösta på socialdemokraterna stoppade detta, blev nog rätt besvikna. Vilket man har en tendens att bli om man blir lurad.

Det här handlar väl inte så mycket om politik som moral. Man bör, enligt min uppfattning, hålla det man lovar. Även om det kostar på. Jag har ju haft ett yrke där jag träffat barn, som haft föräldrar av den typ, som lovar allt möjligt efter de två första glasen. För att sedan glömma alla löften till dagen därpå. Eller som har pappor som lovar att komma till helgen. Men sedan istället åker på utflykt med sin nya tjej. Så jag är väldigt noga med att alltid hålla det jag lovar barn. Även om det gör någon annan missnöjd. Till exempel arbetsgivaren. På den punkten är jag stenhård. Kanske mest för att jag annars skulle få så jävla dåligt samvete och få sådan ångest, att jag inte skulle kunna sova på flera veckor.

Det är ju en av fördelarna med oss som har lätt att känna skuld och skam. Vi är oftast rätt ärliga och moraliska. Det är kanske inte för att vi är så oerhört förträffliga människor. Utan mer för att vi har erfarenheten av den plåga det innebär, att göra något som gör andra ledsna eller besvikna. Det är så jävla jobbigt att känna sig som ett stort svin, som knappast borde få gå levande och lös på detta klot. Så vill man inte känna mer än en gång i livet.

När man säger ”nej” gör man ju ofta någon besviken. Vilket är svårt, för de som har en tendens att känna skuld. Som inte vill göra sina medmänniskor besvikna. Så de kan höra sin dumma mun säga ”ja”, fast hela deras kropp skriker ”NEJ”. Jag har på nära håll, bekantskap med en kille med lång erfarenhet av detta problem. Faktiskt på jävligt nära håll. Kan nog egentligen inte vara närmare. Ett personlighetsdrag som ställt till det en del under livet, för denne bekanting. Han borde nog prata med en psykolog.

Annars är det rätt bra med mig. Solen skiner och det gör inte särskilt ont efter min bråckoperation längre. Huvudet verkar också fungera någorlunda. Iallafall inte så mycket sämre än innan operationen där. Tyvärr inte så mycket bättre heller. Så på den punkten måste jag göra er besvikna. Ni som hoppades att man skulle passa på att rätta till lite detaljer, när man ändå var där och rotade, kan sluta hoppas. Det blev inte bättre och vad ni ser är vad ni får.

Ute skiner solen och jag och taxen Stefan skall snart gå på en prommis i Hagaparkens grönska. Vitsipporna blommar och i en och annan fjäril vingad syns på Haga. Enligt Bellman skall ju Brunnsviken befolkas av ”små najader”. Men de måste ha flyttat sedan 1700-talet. Vilket är synd. Nu är det mest gräsänder, sothöns och skäggdoppingar där. I och för sig fina fåglar. Men en naken najad hade varit fint att titta lite på, en solig dag som denna.

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Slava Ukraini! Слава Україні!

Peter