Hej vänner!

För en tid sedan skrev jag om sådana som söker makten och det faktum att det under mänsklighetens historia oftast varit förfärliga typer som till slut nått den. Som Caligula, Nero, Djingis Khan, furstarna Borgia, Adolf Hitler, Josef Stalin, Putin, Trump, för att bara välja några ur skräckkabinettet. Folk som med manipulation, våld och utan minsta medkänsla för andras lidande till slut nått den yttersta makten.

Jag skrev också om att demokratin och rättssamhället gör att vi oftast får stopp på den typen människor innan det helt går över styr. För de finns naturligtvis även här. Men det finns instrument som gör att de går att få under någorlunda kontroll. Ni kanske tyckte jag generaliserade när jag sa att min allmänna rekommendation var att alltid vara misstänksam, mot de som nått höga maktpositioner i politiken eller i näringslivet. Detta hur populära och sympatiska de än är. För det går inte att nå makt utan att använda makt.

Jag hörde förresten på en podd som handlade om förre statsministern Göran Perssons mångåriga konflikt med en kille som sedan 40 år arrenderade en fastighet på hans gods i Sörmland vid sjön Båven. Det är ju en mycket vacker del av Sörmland. Efter avslutad politisk karriär så köpte han med sin fru Anitra Steen en stor fastighet där. Anitra Steen var förresten en kvinna som haft en rad höga chefspositioner med stor makt. Bland annat hade hon varit Göran Perssons statssekreterare och varit chef för Systembolaget. Så nu hade dessa höga chefer blivit godsägare, utöver sina styrelseuppdrag i diverse företag. Man tycker de borde kunnat slå sig till ro och tacka gud för att de fått det så bra.

Men en sak som tydligen skavde var att det fanns en lite del på fastigheten de inte hade kontroll över. Nämligen det lilla område på tusen kvadratmeter som jag skriver om ovan. Det arrenderades alltså av en distriktsläkare sedan lång tid. Där hade hans familj haft många härliga somrar tillsammans och där hade hans barn haft en härlig barndom. I podden intervjuades en av hans döttrar som beskrev hur fint, de haft det under sommarloven. De hade fått sådana sommarlov som alla föräldrar vill ge sina barn.

Men på något sätt störde det Göran Persson att han inte hade total kontroll över sin egendom. Så han sa upp arrendet. Vilket naturligtvis gjorde doktorn ledsen. Vilket man kan förstå. Att bli av med sin sommaridyll efter mer än 40 år, är naturligtvis smärtsamt. Om man besitter empati, så skulle man väl ha svårt att göra någon ledsen på det sättet. Men godsägarna Persson och Steen sa att nu var det bara att flytta. För de behövde marken till sina kor. Dessa behövde tydligen utöver alla tunnland de redan hade, just doktorns tusen kvadratmeter för att må bra.

Men doktorn tog kontakt med en advokat och ärendet togs upp av Arrendenämnden, som är en domstol kring sådana ärenden. Det finns lagar för att skydda den svagare parten om man inte kan komma överens. Förr kunde ju godsägarna dyka upp och bara vräka folk från sina gårdar från en dag till en annan. Men det går inte längre. Vilket Göran Persson nu fick erfara. Doktorn vann och fick ha kvar sitt sommarnöje. Nu skulle väl de flesta av oss accepterat en sådan förlust. Men vi som är sådana, som kan ta sådant med jämnmod, skulle nog aldrig bli statsministrar eller chefer för Systembolaget. För den typen av människor ”hatar att förlora” som skrev i mitt förra inlägg i samma ämne. De har liksom särskilda rättigheter, även om allt, inklusive lagen, säger annorlunda. Så istället för att lägga ner och acceptera att doktorn fick bo kvar, så började paret Persson-Steen jävlas på alla sätt de kunde. De förbjöd doktorn att ha en roddbåt vid stranden, vilket försvårade det ytterligare att ta sig till kåken. De förbjöd honom att parkera sin bil, där han parkerat i alla år. Så där höll de på för att göra det besvärligt för doktorn att bo kvar. De jävlades helt enkelt och hoppades väl att han skulle ge upp och flytta.

Men doktorn var tydligen en envis gubbe som inte gav upp. Han var också uppskattade distriktsläkare. Bland annat hade han en journalist som heter Bratt och är känd från IB-affären, som patient. De blev kompisar efter att doktorn varit ett stöd för Bratt, när hans hustru gick bort. En dag något år senare frågade doktorn, om han inte kunde prata med paret Persson och Steen så de slutade jävlas med honom. Så Bratt ringde upp och bad om ett samtal med Persson. Där förklarade han att det nog inte var bra för det egna anseendet att jävlas med en, i hela distriktet, uppskattad läkare. Som bara älskade denna del av Sörmland lika mycket som honom. Men det hjälpte inte. Utan Persson sa upp arrendet på nytt och förlorade igen. Nu skulle väl de flesta börja fundera på om det inte var dags att acceptera, att man inte alltid kan få som man vill. Men Persson-Steen har ju inte den typen av personlighet. Hade de haft det, hade de inte nått de positioner de nådde och inte kunnat bygga en herrgård i Sörmland vid sjön Båven.

I intervjun med doktorns dotter framkom att denne i perioder mått rejält psykiskt dåligt av denna konflikt och fått svårt att sova på nätterna. Han hade väl legat och ältat det han utsatts för. För tyvärr har sådant en tendens att på ett plågsamt sätt, ta över ens hjärna och störa ens nattsömn. Även den finaste sommardag kan bli förstörd av sådant. Vilket kan göra den vackraste idyll i Sörmland förbunden med vrede, sorg och plåga. Något som säkert sådana som Persson-Steen vet och använder sig av.

Men ibland slår Karma till. För att på ytterligare sätt försvåra för doktorn hade Persson anmält att doktorn komposterade innehållet i sina latrintunnor. Vilket är helt okej om det görs på ett miljöriktigt sätt. Nu krävde Persson att doktorn, skulle släpa sina latrintunnor en kilometer över stock och sten för att hämtas vid vägen. Naturligtvis bara för att göra det ytterligare besvärligt för doktorn att bo kvar. Men på Flens kommun tyckte väl tjänstemännen att godsägaren, nu jävlats nog med sin arrendator. Så de lusläste i lagboken och svarade att det ålåg markägaren, att ta han om avfall på sin mark. Så nu är Persson skyldig att själv forsla bort sin grannes latrintunnor över stock och sten. Så kan det gå. Karma är på vår sida. Viva la anarquía!

Den som nu lagt ner åratal på att försöka driva bort en familj från sitt sommarhus både med lagliga medel och genom att jävlas, var en gång Sveriges statsminister. Även då hörde jag rykten om att han kunde vara en jävla buffel. Trots det blev han partiordförande för Sveriges största parti och landets statsminister. Vilket faktiskt är rätt skrämmande. I alla fall för oss som förstår vad den typen av personlighet, skulle kunna göra i sitt förakt för svaghet. Som anser sig ha rätt att behandla andra illa, om de står i vägen för dem. Mitt enda råd är att undvika dem som pesten, om du inte vill få dina sommardagar förstörda. 

 

Rädda Barnen: https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

Slava Ukraini! Слава Україні! 

 

Peter