Hej vänner!

Det är lördag morgon. Klockan är 6:13 och jag har varit ute med taxen Stefan och morgonpissat. Ute är det gråväder och det är lite skönt på något sätt. För det har varit soligt några dagar och då tycker jag man bör gå ut i naturen. Men samtidigt har det varit rätt kallt och man har gärna hållit sig i solen och i lä. Den lilla stad jag bor i är ju omgiven av en mur. Vilket är bra när det blåser. Man kan alltid hitta en solig plats i lä, där man kan sitta och låta sin kropp och sin själ värmas upp.

Jag träffade två unga damer häromdagen. De kom fram till mig, när jag kom gående med en tax i ena handen och en påse hundskit i den andra. Dessa unga damer kom från mormon-kyrkan och undrade, med amerikansk brytning, om de fick ställa några frågor. De fick de. Först undrade de om jag trodde på gud. Vilket jag svarade att jag inte gjorde. Sedan hur jag såg på livets mening ungefär. ”Har ingen aning”, sa jag. ”Men det är alltid bra att vara snäll och sköta sig”. Därefter var de nyfikna på om jag trodde på mirakel. En fråga som påminde mig om att jag rätt nyss fått en liknande fråga, kring just mirakel. Men jag bad lite om en definition av begreppet mirakel. Jag fick en rätt luddig sådan. Något om ”guds ingripande i världen” eller vad det var. Så jag fick säga att sådant liksom faller, om man svarat nej på fråga A. Men att jag inte tror att Jesus kunde gå på vatten, utspisa massa folk med en limpa och några fiskar eller förvandla vatten till vin. Den typen av mirakel vill jag nog se själv, innan jag kan tro på dem. Jag sa att jag såg att de var från mormonerna och de undrade vad jag visste om mormonkyrkan. ”Det är en jävla sekt, sa jag”. De blev inte sura. Utan verkade mer nyfikna. En tjej sa något om att hon var uppväxt i kyrkan och det påverkat henne. Vi pratade en stund till och det var riktigt trevlig att prata lite med dessa missionerande, artiga unga damer. Man får väl hoppas att jag vred till det lite i skallen på dem, så det en dag lyckas frigöra sig från sina vanföreställningar. I varje fall börjar tvivla på tokerierna och ”the Book of Mormon”. Chansen är väl liten. Men man kan alltid hoppas. Eller så gick det till templet och duschade i vigvatten och tillbringade resten av dagen i bön. För att rena sig från den smuts de av mig, fick i sina små söta öron.

Det finns folk som tror på allt möjligt. Gud, socialismen, kapitalismen, nationalismen, marknaden, astrologi, homeopati och att det finns en globalistisk sammansvärjning som styr världen. Ibland är det väl rätt oskyldigt. Men ofta är det direkt livsfarligt. Själv är jag ju betydligt bättre på tvivel än tro. Kanske skulle jag starta en tvivlets kyrka och bli dess överstepräst. Fast bergis skulle några svaga själar börja tro på något. Men dessa förnekare av tvivlets helighet, skulle jag då fördöma kraftigt och rikta både bullor och fatwor mot. Detta efter andra förkunnares förebild. Skulle någon till exempel säga: ”Jag tror på dig Peter”! Så skulle jag fara ut och säga: ”Vik hädan syndare, ty att tro på mig, är ett brott mot det tvivel som vi tillber. Här sysslar vi ta mig fan inte med tro, utan med vetande. Sålunda skall du inte heller tro på mig, utan falla på knä och utropa: Även på dig tvivlar jag. Ty du har sagt mycket dumt, minsann. Så även på dina ord kommer jag hädanefter tvivla”. Så skall jag lägga handen på de förskjutnas huvud och förlåta dem. ”Du gick för en stund vilse på tvivlets smala stig och började tro på något. Din svaghet är förlåten dig. Vilket du naturligtvis bör tvivla på. Som på allt annat!” Så kommer det gå till i min kyrka. Vilket jag tvivlar på.

Förresten tror jag trots allt på något. Som att det vore bra och lägga ner det förbannade friskole-exprimentet innan det ställer till ännu mer oreda. Det verkar ju förresten nästan alla privatiseringar av offentlig verksamhet göra. Enligt en glad visa ”sitter staten och kapitalet i samma båt”. Vilket de bör ge fan i att göra. För det verkar bara bli sämre och en jävla röra.

Nu skall jag sluta innan jag börjar tjata om krig, organiserad brottslighet och vidriga presidenter och vidriga före detta sådana. För det är ni väl trötta på, gissar jag.

May the force be with you!

Peter