Hej vänner!

Jag har fula fötter. Knöliga fula tår framförallt. Varför mina fötter är så fula vet jag inte. För jag har så länge jag minns haft rejäla skor, med plats för dessa tår. Lik förbannat tränger de ihop sig och knölar till sig. Det är tråkigt att en övrigt rätt trevlig kropp, skall förfulas av dessa osköna tår. Kanske borde jag som en del tjejer, åtminstone måla nagellack på dessa fulingar. Men det vore ju lite som att måla läppstift på en gris. Som tur är, är det sällan någon vill titta på fulingarna. Resten av kroppen har jag de senaste månaderna av olika skäl fått visa upp i sin helhet för läkare. Faktiskt har de flesta varit kvinnliga och sett mycket bra ut. Tråkigt nog har ingen av dem berömt min kropp. Trots att de klämt på den. Ibland rätt hårdhänt på ställen, där det är obehagligt att bli hårt klämd. För det har ingått i deras undersökning. Orsaken till att de inte sagt något om min fina kropp, är väl att de fått syn på mina tår och tänkt ”fy fan vilka fula tår” och glömt bort helheten, i ren förskräckelse.

Det finns alltså sådant som är vackert och sådant som är fult. Jag tror att inte ens den värsta fot-fetischist skulle tycka något annat än, att mina tår är fula som stryk. Skulle hon det, vore hon ju helt pervers och inte riktigt klok. Så vad gäller detta, tror jag att de flesta skulle vara överens om deras fulhet. Men konstigt nog verkar detta inte gälla arkitektur. För de finns uppenbarligen arkitekter som har en helt annan smak än mig, vad gäller vad som är fult respektive vackert. Som envisas med att rita, i mitt tycke, hus som är nästan lika fula som mina tår. Jag vet att jag på den punkten är en oerhört konservativ människa. Det har hänt att andra påstått att hus, som jag får fulslag av att se, är intressanta och spännande. Fast de i mina ögon, är lika intressanta som en hundskit och lika spännande som kall havregrynsgröt.

Nakna tjejer är ju oftast vackra. Det är väl därför Nationalmuseum är fullt med målningar av damer som är barfota över hela kroppen. För att konstnärerna inte varit dummare än att förstå att detta motiv, kommer bli snyggt och uppskattat. Så ända sedan renässansen har det målats en massa Afrodite, Venus, tre gracer och dalkullor, samt andra motiv, där damer är utan kläder. Fast Michelangelo gillade uppenbarligen nakna killar bättre. I Sixtinska kapellet finns det visserligen målningar av nakna damer, målade av honom. Men om man tittar närmare så ser man att dessa tjejer är ovanligt muskulösa och har rätt manliga kroppar. Annars föredrog han uppenbarligen att måla och skulptera nakna killar. Vilket inte är så konstigt då han var homosexuell. Det var förresten Leonardo da Vinci också. Han målade några nakna tjejer. Men det var nog mest för att få in lite stålar. Anders Zorn målade nog däremot gärna nakna kullor av eget intresse. Han var uppenbarligen fascinerad av kvinnlig skönhet. Gärna lite trevligt mullig sådan.

Det blåser inte speciellt på Gotland idag. Vilket det har gjort oftast de senaste månaderna. Till slut blir det faktiskt rätt jobbigt med detta blåsande. Känner att jag nog borde gå en promenad. Men jag har ingen lust. På det sättet var det bra när taxen Stefan var här. För då var man tvungen att gå ut en sväng varje dag. Så han fick springa av sig lite energi. För fick han inte det, kunde han bli lite jobbig framåt kvällen. Trots sina korta ben bör taxar gå en rätt rejäl prommis varje dag, för att må bra. Speciellt när de är unghundar.

Så går då livet vidare och det finns alltid något att se fram emot. Själv har jag att se fram emot, en operation av ett litet ljumskbråck. Men det är jämfört med annat jag varit med senaste månaderna, en skitsak. Har en gång gjort en sådan operation till vänster om apparaten. Det tog någon timme på morgonen och efter lunch fick jag gå hem. Nu är det till höger det skall fixas till, om någon månad. Om det inte var så att jag för närvarande är rätt trött på sjukvård, så skulle jag inte brytt mig. Men nu vill jag bara att få tillbaks en vardag igen och slippa tänka på kroppsliga besvär. Det får mig att känna mig gammal och grå. Som det är något fel på mig hela tiden. Dessutom är jag förkyld.

Det finns en fin visa av Olle Adolphson i vilken han sjunger:

”Vintern har varit alltför lång
och sommarn kommer med jättesprång
och det som det mesta handlar om
det kanske bara sker en endaste gång.

Det hoppas jag gäller även för mig. För denna vinter har varit jävligt lång och tråkig. Så jag hoppas våren blir bättre. Jag har hört att talgoxar och blåmesar börjat sjunga. Även gråsparvarna kvittrar som bara den. Så hormonerna har redan piggat upp dessa bevingade vänner. Kommer säkert också pigga upp mig i vår. För de brukar hormonerna göra, när solen värmer och kvällshimlarna glöder i väster när solen går ner. Kvällar fyllda av vemod och minnen. Men också mornar när man vaknar till fågelsång och doften av fuktig jord. När man tänker på att man överlevt ytterligare en vinter och att man bara har att pumpa däcken, smörja kedja och växlar, innan man cyklar ut bland sippor och lärksång. En tur ut i livet, även om man bara för dagen bara orkar trampa några kilometer av detta liv. Som är fullt av överraskningar av olika kvalité. Har man otur trampar man i en hundskit. Har man tur får man en kram eller en kyss.

Nyss slog klockan 8:00 och klockspelet i Visby domkyrka spelade ”Morning has broken” av Cat Stevens eller Yusuf Islam som han heter numera. Den låten börjar ju:

Morning has broken like the first morning
Blackbird has spoken like the first bird
Praise for the singing, praise for the morning
Praise for them springing fresh from the world

Men utanför mitt öppna fönster är det bara gråsparvar som kvittrar just nu. Solen skiner och jag borde gå ut en sväng. Ett riktigt oväder är på väg hörde jag på väderrapporten. På tisdag skall det visst blåsa som fan och snöa vertikalt. Så än så är det långt till vår tydligen. Men det får man stå ut med. Att det verkar vara långt till fred i Ukraina är betydligt svårare stå ut med. Så går jag alltså runt i en ond värld med fula tår, utan mycket hopp om att den skall bli bättre. Den indiska guden Shiva dansar förstörelse, Fenrisulven har kommit lös och Satan går runt med bockfot och horn och jävlas han med. Men det finns trots allt blåsippor, igelkottar, koltrastsång, musik, kärlek och annat fint. Vilket man inte får glömma bort.

Peter