Hej vänner!

Jag funderar på lojalitet. För det är en konstig sak. Det finns uppenbarligen fullt med folk som är lojala mot politiker, partier, fotbollslag och regimer. Det till den grad att de inte vill se eller söker försvara dessa, även när de gör fel. Om dessa fel begicks av andra som de inte är lojala med, hade de antagligen blivit mäkta upprörda och förbannade. Men när de politiker, parti eller regim begår fel eller i värsta fall brott förnekar de fakta eller förminskar detta fel till något oviktig. De värsta exemplet är väl just nu, alla de ryssar som är lojala med sin mordiska kriminella president och stöder hans brott mot Ukraina och mänskligheten. Eller alla de medborgare i USA som fortsätter vara lojala mot den narcissistiska och psykopatiska före detta presidenten där. Trots att det kommer avslöjande på avslöjande, som visar att han inte är riktigt klok och en fara för demokratin. Likt förbannat fortsätter de vara lojala och stödja idioten. I bägge dessa fall är ju lojaliteten helt obegriplig. Så hur skall man undvika att bli den typen av lojal människa. Som envisas med att se grandet i motståndarens öga och är blind för bjälken i det egna. Jag vet inte i hur stor grad jag lyckas med det. Men jag gör mitt bästa att inte hamna där och söker vara lika illojal med alla. Och döma alla med samma måttstock. Vet inte alltid om jag lyckas, men gör mitt bästa.

Även om ovanstående exempel är extrema så tycker jag det är jobbigt, även vid mer vardagliga exempel. För jag tycker mig se samma sak i Sverige och bland politiskt aktiva människor även här. På ledarsidor och i debattinlägg inte minst. Varje fel eller misslyckande som den politiska motståndaren gör sig skyldig till är UPPRÖRANDE och tecken på bristande moral och allmän dålighet. Egna tillkortakommanden och felaktiga beslut är så små, att de är helt ursäktliga och knappast något att bry sig om. Än mindre ta ansvar för. ”Motståndaren ljuger! Men vi anpassar oss till förändrade förhållanden och har därför nu, svårt att genomföra det vi lovade.” Den typen av lojalitet har jag svårt för och tycker illa om.

Så jag funderar på vad jag är lojal med. För det finns sådant. Som med den vetenskapliga metod som bygger på observation, objektiva mått samt statisk bearbetning av det observerade. Ni vet, det där med försöksgrupp och kontrollgrupp. Det där med validitet, reliabilitet och konfidensintervall och annat som jag nu glömt mycket av. Även om det även inom det området förekommer fusk och dåligheter, så är jag lojal med grundidén.

Jag är också 100% lojal med Darwin och hans teori om arternas evolution. Det till den grad att jag anser folk som ifrågasätter denna teori, är personer som inte har alla getter på plats och på vilka hissen inte går ända upp. De är helt enkelt lite för tomma i kartongen, för att ta på allvar. Hårda ord av en snäll kille som mig minsann. Men det finns gränser.

Jag är också lojal med tio guds bud som Moses fick på Sinai berg och tycker man bör följa de flesta av dessa efter bästa förmåga. Inte dräpa, stjäla, vittna falsk eller vara otrogen. De första skulle jag väl anpassa lite till mig, för att vara lojal mot dem. Så här:

1. Du skall inga gudar hava.

2. Du skall inte missbruka något.

3. Du skall hålla sabbatsdagen helig och ge fan i att åka Vasaloppet.

4. Du skall visa aktning för din far och din mor, om de förtjänar det. Speciellt för din far.

Jag söker också lojalt följa den gyllene regel som i Matteus 7:12. Ni vet, ”Allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem.” Jag är faktiskt också lojal med mycket annat som Jesus säger, även om jag inte tror att han var född av en jungfru, gud son eller kunde gå på vatten. Jag tror inte heller han kunde förvandla vatten till vin. Vilket annars verkar vara en god vana och onekligen en tillgång på vilket party som helst. Men tyvärr jag tror inte på det.

Slutligen är jag lojal med FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och tycker alla som inte respekterar dessa, är nollor av värsta slag.

Där är det väl i stort sätt slut med mina lojaliteter. Mot religioner, politiska partier och höga företrädare för dessa, känner jag ingen som helst lojalitet. Ingen beundran heller. Oftast tycker jag inget vidare om dem. Ett gäng jävla bror Duktig som jag till slut blivit rätt trött på. Det känns faktiskt lite svårt att erkänna att så är fallet. För jag har alltid tidigare tyckt illa om folk som uttryckt politikerförakt och tyckt att de antingen får göra någon insats själva eller hålla käften. Men nu har jag tröttnat på alltihop och allihop. Det är tråkigt.

Idag känns det som äntligen min jävla förkylning börjar ge med sig. Jag är inte i toppform, men klart bättre. Skall försöka släpa mig ner till biblioteket och låna någon bok. Helst en lättläst, som ställer små krav på mitt trötta hjärnkontor. Ute skiner solen över snön och även om vintern kommit tillbaka, så finns det hopp om vår. Om jag nu blir helt återställd från min förkylning och får riva av min bråckoperation, så kommer nog livet le emot mig igen. Jag kanske till och med själv kommer pröva på ett leende och det var inte igår, jag gjorde det minsann. Få väl tejpa upp mungiporna till att börja med. Eller träna framför spegeln innan jag borstar tänderna. Så blir det gjort för den dagen.

Peter