Hej vänner!

De sista året har jag fått rätt mycket tid att tänka. Vilket gett jävligt klent resultat. För ju mer jag tänker, desto mindre begriper jag. Om det fortsätter på samma sätt, kommer jag till slut inte begripa något alls. Jag kommer sitta här och finna världen och livet alltmer obegripligt. Men livet är väl inte till för att begripas och förstås. Så jag har aldrig riktigt begripit frågan om meningen med livet. Det är väl egentligen bara till för att levas. Man skjuter ut en båt i älven och sedan är det väl bara att hänga med och ro som fan med strömmen. Att försöka ro mot den är ingen idé.

I förrgår var det visst Maria bebådelsedag eller om det var igår. Jag är inte riktigt säker på det där. Denna dag firas ju till minne av att Maria på något konstigt sätt blev med barn. Detta utan att bli av med sin jungfrulighet. En ovanligt dum idé. Som jag absolut inte tror på. Om hon blev med barn denna dag, så var det säkert inte den helige ande, som var inblandad. Antingen var det väl Josef eller så hoppade Maria över skaklarna med någon annan gubbe. Det är väl den kristna sexualfientligheten och kvinnosynen som avspeglas i denna obegripliga dumhet. Maria var ju bara trolovad dessutom, när hon blev på smällen. Att en ogift ung tjej skulle göra något så orent, som bli med barn efter ett vanligt knull, blev väl för mycket för kyrkofäderna. Så in med den helige ande, som tydligen kan fixa det på något annat sätt. Hur dumt som helst. Då hade det ju varit bättre om gud gett Josef en välsignelse och låtit honom och Maria gå loss i slafen. Men outgrundliga och krångliga äro herrens vägar och ibland rätt dumma.

Den kristna guden gillar inte det mänskliga sättet att föröka sig. Verkar anse att det är för djuriskt och snuskigt. Speciellt det kvinnliga deltagandet och då särskilt om det är förenat med njutning. De antika gudarna hade en annan inställning. Inte minst Zeus, som inte bara var gudarnas kung, utan dessutom en riktigt bock. Men Afrodite var inte den som höll på sig hon heller. Hade barn med ett helt gäng andra gudar och halvgudar.

I den katolska kyrkan får ju prästerna inte ha ett normalt samliv. Vilket tydligen medfört att de ofta har ett onormalt sådant. För ingen normal kille skulle väl vara så pervers, att han accepterar något sådant som celibatet. Så det är ju knappast konstigt att pedofiler och andra knäppgökar går i den institutionens seminarier och utbildar sig till företrädare för denna kyrka. En kyrka som har ett betydande inflytande i världen och tack vare detta, gör att en massa kvinnor och flickor dör helt i onödan eller får skador för livet i olagliga aborter. En obehaglig institution fylld av hycklare och fariséer. Just den typ av människor som Josefs son Jesus, ogillade allra mest. Frid över hans minne.

Jag sitter här ensam och ute är det grått och kallt. Orsaken till min ensamhet är att M är i Stockholm och skall konferera på en konferens. Så här sitter jag ensam och kattlös i en ond värld. Vilket inte är så kul. Vad gäller världens ondska tänker jag inte skriva så mycket denna idag. För maken till tjatig gubbe har ni säkert tänkt de senaste månaderna. ”Kan han inte skriva om något annat”, har ni säkert tänkt. Men det är svårt. För sorg och hopplöshet har drabbat mig. Som Tegnér skriver: ”Då steg en mjältsjuk svartalf upp, och plötsligt, bet sig den svarte vid mitt hjärta fast”. Den förbannade svartalfen har minsann bitit fast i mitt hjärta också, tack vare det jävla kriget och det förbannade skjutandet och sprängandet. Så, nu skall jag inte skriva mer om det för idag.

Det är mycket snö utanför mitt fönster. Vilket är onödigt. För det börjar bli dags för vår. Då är ju snö bara ett onödigt och ledsamt bakslag. För någon dag sedan var vädret riktigt fint här i Visby och jag gick till min kolonilott och kollade. Det var sig rätt likt och jag funderade på vad jag skall plantera i år. Tänker satsa på blommor och inte bara grönsaker tror jag. Men sockerärtor, bönor och tomater skall jag ha.

Jag är ju inte så ensidigt finkulturell minsann, utan kan uppskatta även Jönssonligan och Göta Kanal. Men ibland tycker jag det känns som det börjar bli mer och mer yta och mindre och mindre djup i kulturen och samhället. Det gäller liksom överallt. Ingen ställer liksom frågan: ”vad är frihet” eller ”vilka värderingar är våra gemensamma och så viktiga att vi är beredda att med alla medel försvara dem”. Eller: ”var går gränsen för personlig frihet, i relation till de allmännas bästa”. Eller: ”Vilka är mina rättigheter och vilka är mina skyldigheter och hur hänger dessa ihop.” Naturligtvis finns det massa dagsaktuella problem att vara oense om. Men i en tid där vi alla hotas av en yttre fiende och en inre dito, skulle jag önska att man också diskuterade sådana frågor. För i ett land rätt nära oss tvingas ett folk försvara sig mot kulturell och nationell utplåning. Jag tror att det är naivt att tro att det inte skulle kunna drabba oss.

Jaha, så har jag redan glömt föresatsen att inte älta svartsyn och elände. Det är då själva fan.

En del människor är väldigt rika och andra väldigt fattiga. Det är orättvist. Jag läste att den avgående chefen för ICA förra året tjänade 36 miljoner spänn i lön och bonus. Prishöjningarna till följd av inflationen gjorde att han fick extra med stålar. När jag läser om sådant blir jag liksom rent anarkistisk revolutionär. Vilket jag annars inte är. Men det är ta mig fan orimligt att andra, skall ha svårt att få pengarna att räcka till trots, att de går till jobbet varje dag och sköter sig. Medan andra utan samvete anser sig vara värda många miljoner i lön. Enligt Jesus är: ”Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.” Nu tror jag ju varken på himmel eller helvete. Men jag hoppas jag har fel och de bortskämda jävlar som tror sig vara värda tiotals miljoner i lön, blir portade av sankte Per. Medan varenda vårdbiträde får knalla in i himmelriket. Så det så!

Peter