Hej vänner!

Jag har precis läst en bok av författaren mm. Göran Greider. En bra bok som jag tycker ni kan läsa. Den heter ”Stugland” och handlar om Sverige. Dess röda stugor, dess banala nationalism och politiska utveckling. Jag gillar Göran Greider och känner att vi nog skulle kunna dricka en öl ihop och vara överens om det mesta. Kanske är det därför jag gillar honom. Att vi nog skulle hålla med varandra. Men det är inte bara det. För jag känner ju egentligen inte Göran Greider. Han kanske bara i sitt offentliga liv är en sympatisk och trevlig person. Men hemmavid inte alls det. Fast det tror jag inte. Jag tror att han är en trevlig person. För det vill jag tro.

Jag faktiskt rätt besviken på det politiska spelet. För man tycker att nu när så mycket farligt och allvarligt händer, så tycker man att de som har makten borde prioritera och hitta samarbete kring det, som är riktigt allvarligt. Som att förbereda oss för det värsta hoten utifrån och i landet. För det pågår ett krig där en galning och hans kompisar bedriver folkmord och begår krigsbrott i ett grannland. Samt hotar oss och resten av västerlandet med utplåning. Jag läste också att det i natt skjutits ytterligare en ung man och även den utvecklingen är skrämmande och borde få de som styr landet, att hitta samarbetsformer. Kanske inte med de partier som befinner sig på ytterkanten. Utan med de som borde ha grundläggande gemensamma värderingar. Kanske också lite ödmjukt erkänna tidigare misstag och vad dessa ställt till med. Men det är väl för mycket begärt. För det brukar alltid vara någon annans fel när politiker debatterar. Vilket jag tycker är jobbigt. Jag läste en ledare i Expressen med rubriken : ”Lär av Finland: Håll truten och rusta upp”. Jag håller med.

Förresten har jag funderat vidare på det faktum att vi lever i en representativ demokrati. Det skal alltså vara så att våra valda representanter i Sveriges riksdag företräder folket. När jag var ung var det rätt enkelt att se hur det fungerade. Det stora socialdemokratiska partiet företrädde folk som var medlemmar i LO och alla som hade kompisar som var medlemmar i LO. Folkpartiet representerade folkskollärare och medlemmar i Missionsförbundet. Centerpartiet var till för lantbrukare, skogsägare och landsbygdsbor. Högerpartiet fanns för folk som hade det gott ställt, militärer samt en del konservativa präster, som inte gillade få kvinnliga kollegor. Vänsterpartiet företrädde folk som tyckte världen var för orättvis och ville avskaffa alltihop. Men de var medvetna om att kapitalister i hög hatt som rökte cigarr, nog skulle motarbeta detta och sätta sig på tvären. Dessutom skulle de kanske få stöd av andra som inte heller var helfrälsta på idén. Så den förändring som de eftersträvade skulle kräva en hel del revolutionärt våld. Men det var smällar man fick ta. Men sedan skulle landet flöda av mjölk och honung och gå från framgång till framgång. Likt de länder som under Sovjetunionens ledning nu byggde socialismen.

Men numera vet i fan vilka våra valda representanter representerar. För majoriteten av manliga LO-medlemmar röstar på ett annat parti än Socialdemokraterna. Folkskollärarna och missionsförbundarna håller på att ta slut. Så Folkpartiet heter Liberalerna och verkar dö ut. Centerpartiet vet man ta mig fan inte vilka de företräder. Högerpartiet har blivit ett moderat samlingsparti för folk som vill privatisera allt som går att privatisera. Jag gissar att polisen och armén står på tur. Behöver antagligen utsättas för nyttig konkurrens. Vänsterpartiet ligger lågt vad gäller revolution och kommunism. Är något man bara pratar om mellan skål och vägg. Detta då dessa idéer fått rätt dåligt rykte. Det finns ju nya partier som borde ha dåligt rykte på grund av sin historia. Men som det trots det går rätt bra för. Antagligen för att de gamla inte lyckas få stopp på en otäck samhällsutveckling, som gör många rädda och otrygga. Som hoppas att svåra problem skall ha enkla lösningar. I bibeln finns ju en beskrivning hur man lade sina synder på en bock, som man sedan drev ut i öknen för att dö. En syndabock som tog på sig eländet och löste alltihop, enkelt och gesvint. Som sagt en enkel lösning på ett svårt problem. Sedan finns det ju ett Miljöparti vars företrädare och språkrör alltid kommer sist, när man frågar vem av partiernas ledare man har förtroende för. Som nog borde göra något åt sin image. Lite för mycket brist på humor och självdistans kanske. För det borde ju vara ett framgångsrikt parti. Med tanke på klimat och massutrotning av biologisk mångfald. Men det är det inte. Kanske lite mycket pekpinnar, kruska och förstoppning, för att väcka entusiasm. Vad vet jag? Så vilka våra valda representanter representerar utöver sig själva är lite oklart. Vilket jag tycker märks när de diskuterar. Verkar ibland mer intresserade att vara smarta och trycka till sina politiska motståndare, än att lyssna på andras argument och uppträda respektfullt. Som någon sorts jävla tv-såpa där elakast vinner och personangrepp är helt okej.

Jag är ensam i helgen. För M har åkt till Stockholm. Men taxen Stefan är kvar hos mig. Så egentligen är jag inte alls ensam. Idag skall vi inte gå någon långprommis. För det är en storm här, som döpts till Otto. Det är ett jävla blåsande och regnande.

 Idag blir det nog mest en snabb utflykt till närmaste kiss-ställe. Ingen av oss gillar nämligen regn och blåst. Stefan vill inte gå ut och pinka fast han behöver, när det är sådant väder. Han ser ledsen och uppgiven ut, när han måste gå ut. Men har sedan bråttom, som fan hem. Det har jag med.

”Hur är det annars”, kanske ni undrar. Jo tack rätt bra hade jag kunnat svara, om det inte var för det jävla kriget och jordbävningen. Det gör att att jag i perioder blir rätt nedstämd och ibland mer än så. För att göra något så skickar jag lite extra stålar, utöver det jag ger varje månad till Rädda Barnen. Så har jag iallafall gjort något. Visserligen ett piss i Mississippi. Men iallafall något. Gör det ni med vetja! https://www.raddabarnen.se/stod-oss/swish/

 Idag är en ny dag
i ett liv, som börjar
bli gammalt och
grått.

En dag när man tänker,
på sådant man givit
och sådant man fått.

På kärlek
i nätter av
lust och vin.

På gånger man
kastat pärlor för
svin.

Så sträcker jag
min hand genom
livet.

Det liv som är mitt
och just mig givet.

Så finns där en kärlek
man aldrig får
glömma.

En sorg och en
längtan, man fortsätter
drömma.

Stunder av lycka,
andra av  sår.
Sånt är väl livet,
fast dagarna går.
 

Peter