Hej vänner!

Dags för en ny liten novell!

Det alltså fettisdag och egentligen borde den väl firas med att äta semlor. Men några sådana gräddbullar fanns inte i hans hem. Så det fick bli en knäckebrödsmacka med leverpastej istället. ”Det är ju rätt gott det också och säkert nyttigare än semlor”, tänkte han. Till de drack han en öl. För det var ju ändå fettisdag. Han tittade ut genom fönstret och såg att det stod några rådjur i skogskanten på andra sidan fältet. Efter hans fru gått bort hade han sålt lägenheten och flyttat ut till deras fritidshus. Ett litet torp, i vilket det före honom hade bott en känd och uppburen författare. Det hade också varit många kollegor till honom, som besökt detta torp. Många som var eller blivit mycket kända. De hade hittat en gammal gästbok och i den hade till exempel Harry Martinsson och Artur Lundkvist skrivit.

På vinden hade han också hittat en kasse med pornografiska tidningar och flera anteckningsblock med pornografiska noveller. Dessutom kvitton med ersättning från ett förlag som gav ut dessa tidningar. Som brukade ha namn som passade ekorrar i Disney-filmer, som Piff och Puff. Dessa pornografiska alster skulle väl knappast kalls pornografi idag. Det var bilder på nakna tjejer som kammade håret eller målade läpparna. Inget mer avancerat än så. Han förstod att den högt uppburne författaren hade haft som extraknäck att författa noveller till dessa tidningar, i början på 60-talet. Han läste några av dessa noveller och tänkte att det var helt klart, att dess författare hade rätt diffusa kunskaper om den kvinnliga anatomin och sexualiteten. Det var mest om hantverkare som kom hem till damer som var sexuellt frustrerade genast ville bli påsatta. Något förspel förekom inte. Inte minsta lilla smekning. Det var pang på rödbetan och in–ut under det att damen stönade av vällust, oklart varför. Något mer var det inte. Klitoris var uppenbarligen inte upptäckt vid den här tiden. Sedan gick hantverkaren hem och lämnade väl antagligen en lika frustrerad dam som han kom till. Faktiskt oerhört tråkiga berättelser. Han tänkte att jag och Kerstin jämfört med dessa alster, hade det bra mycket roligare ihop i sängen.

Nu var han ensam och även om det gick bättre än de första åren, så kunde han ännu drabbas av den stora sorgen. Han hade några veckor på väg till graven, träffat den präst som hållit i begravningen. Hon hade frågar hur han mådde och han hade börjat gråta. Så han behövde liksom inte berätta om sitt mående. Hon sa att, ”bara den som älskat kan gråta av sorg”. Vilket han på något sätt blev lite gladare av att höra. För många av deras år tillsammans hade väl mest varit vardag och att det var denna vardag, som varit fylld av kärlek, hade han inte tänkt så mycket på tidigare. Men nu kände han att hur stor hans kärlek till Kerstin varit. Han blev lite ledsen över att han så sällan sagt hur mycket han älskade henne. Nu var det försent. Men han tänkte att hon måste märkt det ändå. Nu är i varje fall hans stora sorg en bekräftelse på att han älskat. Även om livet varit lite upp och ner så visste han att han både varit älskad och älskat.

Han tog på sig stövlarna och gick ut och pissade. Solen började gå upp och det skulle bli en fin dag. Det var mars och även om det ännu var minusgrader så visste han att det om några timmar skulle bli dagsmeja och skönt i solen. På sjön började isen redan mörkna och skulle väl snart gå upp. Han tittade mot fiskgjusarnas bo och såg hannens huvud sticka upp. Honan var väl fortfarande på väg och det var väl henne han spanade efter. ”Där ligger du och längtar”, tänkte han. ”Men var inte orolig. Hon kommer nog snart. Sedan får ni ungar och så går livet vidare.”

Hans dotter ringde och frågade hur han mådde. ”Jo, tack bra”, sa han. Vilket var nästan sant. Det blåste sydliga vindar och stararna, lärkorna och tofsviporna hade kommit. Det kvittrades och sjöngs lite överallt. Talgoxar, blåmesar och gulsparvar hade fått fart på hormonerna. ”Vilken dag” tänkte han. ”Här går jag. En man som har älskat och kommer fortsätta med det till tidens slut. Min stora sorg är beviset och bekräftelsen på att så är fallet”. Sedan gjorde han en kopp kaffe och en ostmacka och satte sig på trappan i solen och lät sin vintersjäl värmas upp.

Peter