Jaha, så
reste jag mig då
och började
gå hem.

Gick över
hedar av ljung och
skogar av höst.

Letade
efter stigar
som försvunnit.

Lyssnade
efter havets
vågor.

Men allt som
hörs är vind
och vind.

Hundskall långt
i fjärran och aftonstjärnan
tänds i öster.

Så går jag ensam
under Venus,
medan det droppar
tårar från träden.

När natten kommer,
sträcker jag mina
händer genom tiden
ut i mörkret.

Ut i det mörker
där såren aldrig
läker och där
mina minnen skall
i jord begravas.

Peter