Hej vänner!

Om man undrar över något nu för tiden kan man ju googla eller läsa på Wikipedia, om det man undrar över. Men jag brukar kolla lite i Nordisk familjebok från 1890 hur det förhåller sig. Jag kollande just hur folk i Småland är. Där stod det:

”Småländingen är till sin natur vaken och intelligent, flitig och sträfsam, rask och hurtig, men likväl foglig till lynnet, händig och, om slug, dock redbar, hvilket allt medför åt honom den förmånen att han äfven med små medel kan taga sig fram i lifvet. – Till småländingar räkna sig i allmänhet icke kustlandets inbyggare. ”

Vilket är bra att veta om man träffar på en smålänning. Om man inte träffar på en Kalmarit som tydligen inte är en äkta smålänning, vilket jag länge misstänkt. Jag har ju en speciell anledning att ta reda på hurdana gotlänningarna är. I ovanstående utmärkta bok kan man minsann läsa att:

”Gotländingen är gästfri, lugn och godmodig samt kär i sin ö och sitt fosterland, men vill lefva godt och bo väl, är envis och misstänksam samt en maklig arbetare. Arbetstiden för legda arbetare är på G. flere timmar kortare än i sydliga delarna af fastlandet, ehuru arbetslönen är högre. Allmänt känd är gotländingens håg för hurtiga, från forntiden qvarlefvande täflingslekar: spela pärk (med boll) kasta varpa (med sten), störta stång, hoppa stikel, springa kapp och draga hank. Vid "våg" är det än tvänne partier inom socknen, som mäta sig med hvarandra, än hela socknen, som utmanar en grannsocken. Dessa nöjen försiggå utan dryckeslag. Kärleken till sång och spel är allmän på ön. Folkvisan bevaras och odlas i hvarje stuga, och de hurtiga gotlandspolskorna utföras på viol af firade spelmän vid slåtteröl och bröllop.

Stämmer precis med min uppfattning om folket jag numera bor med. Det enda jag tycker är lite fel att de nöjen som förekommer på ön är att de alltid sker utan dryckeslag. Samt att de hurtiga polkorna spelas på ”viol”. Men i trakterna söder om Hemse spelas de säkert fortfarande på detta ovanliga instrument. Gärna en styvmorsviol. Hur fan det nu går till.

Nu är det ju fult att generalisera om människor. Så alla gotlänningar är nog inte envisa och misstänksamma. Även om det säkert förekommer att en del är sådana. För det står i Nordisk familjebok från 1890. Så då är det säkert sant. Men att smålänningar är begåvade och sluga är säkert också sant. För nästan alla mina förfäder var ju präster i detta landskap. Så jag har väl ärvt dessa förnämliga egenskaper. Jag är ju rätt ”foglig till sinnet”. Så jävla flitig och strävsam är jag väl inte längre. Men det var jag ju innan jag blev pensionär. Men det är klart, nu har väl gotlänningarna påverkat mig så jag blivit en mer ”maklig arbetare”. Det är sådant som kan hända om man byter bostadsort. Så även miljöfaktorer verka ha en viss inverkan, även om det mesta i personligheten är ärftligt.

Häromdagen såg jag en minnesbild på tre tjejer, som jag jobbat med på Facebook. De var finklädda och skulle väl ut på stan gissar jag. När jag jobbade med dem så tyckte jag de var trevliga och såg trevliga ut. Men nu upptäckte jag att de var riktiga snyggingar. Vilket jag inte tänkte på när vi jobbade ihop. Det kom mig att tänka på de tre gracerna. Dessa var ju antika gudinnor och hade med glädje och fester att göra på något sätt. De var också tjänarinnor åt kärlekens gudinna Afrodite och hennes son Eros, som gett namn åt erotiken. De tre Gracerna brukar ju avbildas nakna. Mina före detta arbetskamrater hade dock kläderna på sig. Det finns en fin målning av Sandro Boticelli som heter ”Primavera” som betyder Våren på italienska. Där har gracerna på sig någon sorts negligéer och är inte helnäck. Så den klistrar jag in nedan.

Peter