Hej vänner!

Nu har det gått tio dagar sedan jag opererades och jag mår hur bra som helst. Ibland känns det nästan som det inte har hänt, för allt börjar bli som det var innan. Vilket är bra. Men jag får väl skamligt erkänna att det inte alltid kändes helt fel att få all den omsorg jag fått och att vara utan några som helst krav. Nästan att som ett spädbarn vara i centrum och känna sig viktig och bli, tillfrågad om hur man mår och om man ätit och sovit ordentligt. Nu är snart allt som vanligt och man förväntas vara vuxen och får väl en spark i ändan, om man inte skärper sig. Idag har jag faktiskt gått en något längre promenad för första gången sedan operationen. Det gick hur bra som helst. Så det är faktiskt inte det minsta synd om mig längre. Fortfarande är jag rätt trött, det är allt.

Jag måste alltså börja fundera lite på min framtid, efter att under lång tid inte känt detta som så meningsfullt. Jag skulle vilja åka till Florens, vilket Firenze av någon konstig anledning heter på svenska. Men det får jag vänta med. Jag får för närvarande inte dricka vin. Fast det är något jag mest själv bestämt. För jag är rädd om min hjärna och tror inte den i dagsläget, skulle må bra av alkohol. Men att resa till Toscana, utan att dricka vin till maten, känns så där. Lite som att äta gröt utan mjölk i tallriken. Eller äta blodpudding utan lingonsylt.

Jag är alltså för tillfället extra rädd om min hjärna. Alltså den plats där, enligt min uppfattning, själen befinner sig. Den själ som jag ju inte alltid skött så perfekt som jag borde. Men nu har jag blivit påmind om att man bör behandla den med respekt och viss försiktighet. Det samma gäller kroppen och jag begriper inte att folk stoppar i sig så mycket skräp, som de innerst inne nog vet inte är så nyttigt. Att man några gånger per år käkar en köttfärs-semla med oljekokta potatisstavar och dricker en dryck bestående av vatten med kolasmak och socker till detta, är väl inte så farligt. Men att äta sådant flera gånger i veckan kan inte vara nyttigt. Vad jag läst finns de barn som får i sig nästan all näring via sådan skräpmat. Vilket låter hemskt. Hur fan har det blivit på det sättet. När jag gick i Bergshamra skola i Solna lagades all mat där på plats. Jag tyckte nästan att allt som serverades smakade bra. Men det vågade jag nästan inte säga. För det var på något sätt inte riktigt tufft att tycka så. De var ofta massa tråkiga ungar som gnällde på maten och drog med andra i denna trista negativism. Det var tråkigt. En del saker som jag då åt med god aptit, har jag faktiskt inte ätit ofta sedan dess. Som lappskojs, levergryta och blodpudding. Hur gott som helst, men ändå inget som jag tillagar hemma. Säkert nyttigt också.

Jag lagar ju all mat hemma hos mig. Men får väl erkänna att min mat, nog haft onödigt mycket smör och vispgrädde i sig. Nu har jag bestämt att även på den punkten bli en bättre människa och minska på detta. Det skall bli mer grönsaker, olivolja och fisk. För det tycker jag är gott och dessutom säkert nyttigare. Jag gillar ju italiensk mat. Men där äter man ju väldigt mycket pasta. Det är i och för sig jättegott. Men fan vet om det är så himla nyttigt. Men en hel del italienska kvinnor blir trevligt runda med junoniska former, av att äta pasta varje dag och verkar må utmärkt. Så det är nog inte så farligt trots allt. Tvärtom kan det tydligen göra att kvinnor ser friska och välnärda ut, på ett sätt som jag uppskattar. Gubbar i min ålder bör däremot kanske ta det lite lugnt med pastan och annat som sätter sig i bukfettet. För det är inte nyttigt alls, att ha för mycket av den varan. Men det är lika viktigt att den mat man äter är god, som att den är nyttig. Fan vet om det inte är lite viktigare. För man blir ju glad av god vällagad mat. Som dillkött på lamm eller kokt torsk med äggsås. Sådan mat gör en lycklig om den är vällagad. Vilken den är om jag lagat den.

Mat, sex och kultur har ju annars det gemensamt att det ger njutning. Så det är viktiga saker. Inget att slarva med. Det tar liksom lite tid att göra det ordentligt. Men samtidigt skall det vara kul och inte tas på alltför stort allvar. Man kan dricka vitt vin till kött och rött till fisk utan att det medför allvarliga skador. Men till sex passar det bättre med ett glas champagne, har jag hört. Men inte mer än så. Ty redan Linné påpekade att den typen av drycker har en tendens att öka lusten, men samtidigt sätta ner förmågan. Så vi får väl lyssna på blomsterkonungens klokskap. Jag har ju nått en ålder, då man nog bör lyssna extra noga. Kultur är väl något som man märker mest när det saknas. Som salt i gröten eller förstånd och medkänsla hos tokiga psykopatpresidenter. Man tänker inte så mycket på det innan man inser att det fattas. Då blir man desto mer mer uppmärksam på denna brist. 

 

Peter

 

l