Hej vänner!

Den isländska polisen har valspråket: ”með lögum skal land byggja.” Det betyder ”Land skall med lag byggas” och samma sak står i flera av våra gamla landskapslagar, fast då på fornsvenska. Så där står det: "mæþ lagh skal man land byggia". Det finns en fortsättning på detta citat som är: ”och icke med våldsverk”. Vilket är en viktig fortsättning.

Jag är ju en laglydig person som aldrig åtalats för något brott eller stått i domstol och skämts. Det enda brott jag begått är att jag en gång körde för fort. Men det var inte värre än att jag blev bötfälld på plats och fick köra vidare. Kostade väl någon tusenlapp. Vilket var rätt åt mig. För jag tycker att det är viktigt att man följer landets lagar och blir irriterad på dem, som tycker att man kan vara flexibel vad gäller detta.

Som jag skrivit tidigare är jag mycket för demokrati och detta styrelseskick är nästan det enda jag håller heligt. För vi lever ju i en representativ demokrati där de som styr landet är utsedda att representerar landets invånare. En uppgift som dessa representanter har är att stifta lagar och se till att dessa lagar upprätthålls. Om man inte sköter sig på den punkten, så skall de få negativa konsekvenser för en. Som att betala böter om man kör lite för fort. Om man gör värre saker skall man råka värre ut. För i en demokrati skall man följa lagarna. Som tur är har de flesta av oss en inre moralisk kompass som gör att detta inte är ett större problem. Vi vet att man inte får sno andras grejer, misshandla eller mörda. Vi förstår också att de som har till uppgift att upprätthålla dessa lagar har ett svårt jobb och gör som de säger, även om vi därigenom måste ge upp vår egen vilja. För vi inser att om lagarna anpassades efter våra önskemål, så skulle samma sak gälla andra vars önskemål, om hur samhällets skall se ut, är något vi i högsta grad ogillar.

Så jag är egentligen negativ när några anser att de har rätt att bryta mot lagen, för att de ogillar den eller för att det har något för dem så viktigt att framföra, att de måste ta till olagliga medel för att bli hörda. Det hjälper inte att man säger att man är beredd att ta sitt straff och att det skulle göra det mindre fel att bryta mot lagarna. Men här är jag lite tveksam. För ibland verkar de som vi utsett som företrädare, glömma bort att de inte representerar sig själva, utan folket. Som när representanter från det stora socialdemokratiska partiet rev ner Stockholms innerstad på 60-talet och inte gick att få stopp på, förrän det blev uppror vid almarna i Kungsträdgården. Detta stora parti som var säkra på att alla de beslut som de tagit i demokratisk ordning hade folklig förankring fast, det bara hade stöd hos höga medlemmar i ”rörelsen”. Men där bet de sig till slut i tummen och det rejält. Almarna står kvar och under dessa kan man sitta på våren och dricka te om man vill. Vilket man får tacka alla de som var där för. Så kan det gå när politikerna glömmer bort sin uppgift och använder käften mer än öronen. Vilket är en risk om man blir för maktfullkomlig och för lite ödmjuk. Eller om man inte lyssnar på folks oro, rädsla och sorg. Vilket kan få och har fått tråkiga konsekvenser.

Men som Stephen Pinker skriver i sin bok ”Upplysning nu”:
”Framstegsidealet bör inte heller förväxlas med 1900-talets projekt för att omgestalta samhället så de passar teknokrater och planerare, något som statsvetaren James Scott kallar auktoritär högmodernism. Denna rörelse förnekade existensen av en mänsklig natur, med sina besvärande behov av skönhet, natur, tradition och social gemenskap. Modernisterna utgick från en ”ren bordsduk” på vilken de ritade upp projekt för stadsförnyelse där levande stadsbebyggelse ersattes av motorvägar, höghus, blåsiga torg och brutalistisk arkitektur. ”Människan kommer att födas på nytt”, var deras teori, och ”leva i ett ordnat förhållande till helheten”. Även om denna utveckling ibland förknippas med ordet framsteg, var språkbruket ironiskt: ”framsteg” som inte vägleds av humanism är inte framsteg.” Så skriver Stephen Pinker och den som vill kolla i praktiken kan åka till Sergels torg och titta sig runt omkring. Där besväras man ta mig fan inte av skönhet!

Jag är alltså mycket för demokrati och att folket skall välja vem som skall representera dem. Så en av de mer smärtsamma upplevelserna i mitt liv var när jag en morgon hörde att väljarna i USA i fria val, valt en obehaglig narcissistisk idiot, med psykopatologiska drag till president. Först kunde jag nästan inte tro att det var sant. Men det var det. Det fick mig att för första gången att fundera på om demokrati alltid är så himla bra, som jag envisats med att säga. Jag blev både rädd och ledsen. För plötsligt förstod jag att de som vädjar till mänsklighetens sämsta sida, mycket väl kan vinna demokratiska val. Att de som i Ryssland kan vinna odemokratiska fuskval, är ju inte förvånande. För där har det ju alltid varit det normala. Men till slut finns det väl hopp om att dessa två kriminella stolpskott straffas för sina ogärningar, som andra förbrytare. Men det kanske är att hoppas på för mycket.

Men jag vill inte bli pessimist och kämpar mot detta varje dag. Ibland går det bra ibland går det mindre bra. Dags för en kopp kaffe!

Peter