Hej igen vänner!

Ibland snurrar världen till och skakar om en. Vilket hände mig på ett obehagligt vis i förrgår natt. Så efteråt fick jag akut uppsöka sjukvården. Men idag är det okej igen och jag hoppas att det fortsätter vara så. För jag föredrar en mer stabil värld, där jag styr min kropp. Motsatsen är jävligt förvirrande, obehaglig och skrämmande.

När jag gick hem från akuten igår natt efter blivit rejält undersökt och provtagen, var det stjärnklart och stjärnorna lyste så starkt att de fyllde himlen, fast det var några lyktor längst vägen. Så jag stannade och såg ut mot oändligheten och alla de solar som fyller Vintergatan och alla andra galaxer till rymdens och tidens slut. Jag vet att den senaste teorin om skapelsen är att alltet uppstod, ur en stor smäll för 13,8 miljarder år sedan. Det är konstigt om det förhåller sig på det sättet och helt omöjligt att begripa. När jag var barn och såg mot stjärnorna om kvällen, var rymden oändlig och utan slut. Vilket kändes både stort och skrämmande. För hur stor är oändligheten? Det går ju inte heller att begripa. Men så kort är vår tid under stjärnorna, att det verkar så oerhört dumt och futtigt, att den tiden används till att starta krig eller på andra sätt vara grym mot sina medmänniskor. Så helt jävla bortkastade timmar. Så kort är vårt tillfälliga besök i detta oändligt stora universum, att det borde användas till något viktigt. Som att säga viktiga saker. Så till alla jag älskar, vill jag säga: ”jag älskar er”. Till alla jag gillar, vill jag säga: ”jag tycker om er”. Till de yttersta fåtal jag varken älskar eller tycker om, vill jag säga: ”far åt helvete”.

Jag hade tänkt gå på julottan, men försov mig. Vilket faktiskt inte var så dumt. För det betydde att jag tog igen mycket av den sömn som jag på grund av föregående natts övningar missade. Så vill jag sjunga ”gläns över sjö och strand”, får jag väl göra det själv. Det kommer låta sådär. Men är kanske bättre än inget, även om det är tveksamt. Vad gäller musik lyssnar jag bara på klassisk musik för närvarande. För jag tycker det jobbigt att höra på blandningen av text och musik just nu. Blir liksom en informationskanal för mycket. Bach är bra för han på något sätt förbereder en på vad som skall komma, för det är på något sätt självklart. Jag vet inte riktigt hur jag menar och har svårt att förklara. Det är på något sätt en behaglig ordning på tonerna. Som när någon läser upp hela alfabetet, utan att hoppa över en bokstav. Man vet vad som kommer sedan och är lite glad när man kommer till de fina bokstäverna åäö som en del språk saknar. Vilket påminner mig om tjejen som i England förklarade att hon hette Lövberg och att det stavades med ett o ”with two pricks on”. Vilket skamligt nog, roar sådana typer som mig, med enkel humor. Det är alltså ordning på Bach i en förvirrad värld. Vilket jag för närvarande uppskattar extra mycket.

Och det jävla kriget bara fortsätter och fortsätter. Vilket gör det helt omöjligt för mig att vara glad, mer än tillfälligt. Så totalt meningslöst och onödigt. Bara för en psykopatjävel tycks ha valt samma sätt som Nero, Hitler och Stalin, att bli berömd på. Efternamn förknippade med galenskap, ondska och skam. Efter det här är över, kommer nog de som heter Putin, snabbt byta efternamn. För att slippa förknippas med någon i listan av onda diktatorer. Men han kommer nog inte glömmas bort. Men av alla sätt att bli berömd på har han valt ett av de sämsta. Som den norske majoren Quisling som och nått världsberömmelse, på ett sätt, som gör honom till lika lätt att förakta som den nuvarande ryske presidenten. När allt är över, kommer väl en av de värsta saker man kan säga om en människa är att: ”han är en riktig Putin”. Lika illa som att kalla någon för en Quisling eller Hitler.

Som ni vet hände sig vid den här tiden att ett påbud utgick från kejsar Augustus att hela världen skulle skattskrivas. Det var förresten när Kvirinius var landshövding över Syrien. Det var då som den unga mamman Maria födde en son som hon lindade och lade i en krubba i brist på bättre vagga. Men några herdar blev rädda för en Herrens ängel dök plötsligt upp och skrämde dem rejält. Men ängeln sa: ”var inte rädda för jag kommer med ett budskap om glädje till er. För i natt har en frälsare fötts och han är Messias, Herren.” Så står det väl ungefär om jag minns rätt. Nu skulle jag vilja att en Herrens ängel dyker upp och säger till mig att inte vara rädd längre och att det har blivit fred och alla barn, nu får sova tryggt i sina sängar. En ängel som säger: ”var inte rädd längre, för det är över. Det var bara en mardröm, men nu är den över.” Tills denne herrens ängel dyker upp kommer jag nog fortsätta att vara rätt skraj och tvivlande. Hoppas han kommer, innan jag måste ställa in cykeln och ta kontakt med Fonus för planering. Innan dess får gärna en ängel dyka upp och säga: ”var inte rädd”.

Idag fyller förresten min gudmor Birgitta år. Hon var kompis med min storasyster Margareta som var 16 år när jag föddes. Så hennes kompis fick bli min gudmor, trots att hon var rätt ung när hon fick detta ansvarsfulla uppdrag. Margareta är ju inte längre med oss. Men det känns på något sätt fint att ha en gudmor, som var med de dagar då allting började. Även om vi under åren inte alltid haft så mycket kontakt, har hon alltid funnits där och frågat Margareta om hur det är med mig. Känns fint på något sätt att ha en gudmor, som en gång såg mig döpas. Så grattis Birgitta!

Peter