Någon gång
när du som minst
är beredd,
stannar livet till.

Du anar varför
just du, blev
den här mannen.

Som när man
i dubbla speglar,
ser sitt ansikte
försvinna i fjärran.

Minnen av minnen
dyker upp ur
djupet.

Man ropar ner
i avgrunden,
det här är jag.

Till er som ville
ha en annan
kan jag bara säga,
det här är jag.

Vad förde mig hit?
En mors maktlösa
tårar eller skammen
över att inte duga.

Kanske ärvde jag
en mörk väg av is.

Gåtor, gåtor
i novembernatten.
Det här är jag.

Peter