Hej vänner!

Det är torsdag i en av dessa de yttersta av dagar. Jag sitter här och funderar. Det spelas fotboll på TV nästan hela dagarna. Men jag är inte så intresserad av detta. Dessutom spelas man i ett otäckt land som med hjälp av mutor fick detta världsmästerskap. Ett land där man varken får dricka öl på matcherna eller vara homosexuell, fast det är VM. För det är tydligen något som gud i det landet har något emot. Däremot tycker han att det är helt okej att behandla gästarbetare jävligt illa och kvinnor minst lika illa. Sverige slapp skicka dit något fotbollslag. Vilket var bra. För vad fan skall man där och göra. Egentligen borde man i ren solidaritet, åka dit och dricka sju starköl och klä sig i klänning i regnbågsfärger, bara för att jävlas med alltihop. Men då blir man väl satt i cell och blir sönderslagen. Fast jag säkert är jättesöt i klänning, när jag är full.  

En sak som jag inte förstår är homofobi och folk som blir så upprörda över att det finns människor som tänder på folk av samma kön. Är de rädda att det skall smitta på något sätt. Att man om man suttit och pratat med Marc Levengood och morgonen därpå skall vakna upp och titta på sin fru och tänka ”om hon ändå var en kille”. Det skulle vara tråkigt och besvärligt. Nu är jag rätt säker på att sexuell läggning är något vi föds med. Men en del har tur och är bi-sexuella, vilket gör att chanserna att träffa någon en kväll, om man vill det, ökar med inte mindre än 100 %. Själv är jag jävligt tråkig och ensidig vad gäller det sexuella. Det är tjejer för hela slanten. Men att det finns killar som föredrar killar är ju bara bra. Gör mig inte ett dugg. Inget jag behöver lägga mig i eller ha synpunkter på. Tvärtom blir man ju lite glad när man ser två människor som älskar varandra. Men det blir man inte i arabiska öknen, där Ture Sventons kompis herr Omar bor. Där är man nämligen skittråkig och gläds varken över kärlek eller öl. Dessutom kan man få sand i ögonen.

Jag har svårt att vara glad. För det jävla kriget bara fortsätter och fortsätter.  I kväll är det lite kallt i lägenheten. Men när jag tänkte denna tanke, så kände jag mig dum. För i Ukraina är det många som varken har elektricitet eller vatten och säkert som fryser i kväll. Även små barn. Jag blev väldigt ledsen när jag tänkte på detta och tappade liksom lusten att skriva. För allt känns så sorgligt och meningslöst. Tyvärr är det väl svårt att få tag på den kriminella fan, som nu begår detta brott mot mänskligheten. Man får hoppas att han en dag förs till Nürnberg och där döms för sina brott liksom hans föregångare och krigsbrottslingar gjorde. Det är väl högst osannolikt att det blir så. Jag är ju inte troende. Men om den fan förs till domstol och där får sitt rättmätiga straff, så skall jag minsann tacka gud. Tills vidare måste jag säga att jag är ytterst besviken på den allsmäktige, som låter sådana figurer gå lösa.

Problemet med hur en allsmäktig och god gud, kan ge fan i att göra något åt ondskan heter ju ”theodicé-problemet och det finns en väldig massa funderingar kring detta. Men alla verkar mer eller mindre konstiga. Den enda vettiga förklaringarna, som jag kan se är att han inte finns eller att han finns och ger fan i att göra något åt eländet. I det senare fallet är han ju inte ett dugg god, utan grym och elak. Då är det ju faktisk bättre att inte finnas. Själv går jag ju runt och finns efter bästa förmåga, i min maktlöshet.

Det är november och ett stort mörker har kommit över detta land. Vilket inte är oväntat, då det händer varje år. Men i år är det lite extra mörkt. För den samiske och svenska ishockeyspelaren Börje Salming har idag dött i den hemska sjukdom, han drabbats av. Jag har läst att han var jävligt förbannad på sverigedemokraten Björn Söder, för han en gång sa att samer inte var svenskar. För själv var han ju just både same och svensk. Vilket han visade gick alldeles utmärkt. Men om den där skåningen Söder är svensk, vet i fan.

Peter