Hej vänner!

Jag såg att man i affärerna börjat plocka fram julgrejer redan. Vilket känns lite tidigt. Men med tanke på hur tiden numera rusar fram är det kanske lika bra att förbereda sig. På Bolaget har man redan glöggen framme om man blir sugen på denna söta dryck. Vilket jag sällan blir. Julöl brukar jag dock bli sugen på. Så det skall jag köpa några olika sorter. Tyvärr finns inte det isländska julölet Julàbjór längre att köpa på bolaget. Förra året gick det inte ens att beställa. Vilket är tråkigt, för det var ett gott öl. Men på etiketten var en ovanligt ful käring. Men det är trots allt bättre med en flaska gott öl med en ful käring på, än tvärtom. Men ett gott öl med en snygg tjej på vore väl optimalt.

Igår flög en blåmes in i mitt sovrum. Det har hänt en gång förut. Den satte sig högst upp på en dörr och kollade in mig. Jag tänkte nu blir det väl ett jävla fladder. Men den satt lugnt där medan jag öppnade fönstren på vid gavel. Då flög den ut och satte sig i ett träd mittemot. Hoppas den inte blev rädd utan kommer tillbaka och håller mig sällskap. För jag har känt mig rätt ensam sista tiden. Samtidigt har jag inte varit speciellt sugen på sällskap. Det kanske låter konstigt. Men socialt umgänge innebär ju ofta att man måste vara närvarande och trevlig. Inte ha tankarna på annat håll och inte riktigt närvarande. Detta utan att anstränga sig. Där är jag inte just nu.

Det finns så mycket att oroa sig för och jag lyckas för närvarande finna allt som har denna möjlighet. Det är jobbigt. Jag är sålunda en orolig själ. Kanske för att jag har så mycket tid att oroa mig med. Kanske beroende på något annat. Men som Job så riktigt påpekar i sin bok i bibeln:



 ”Människan, av kvinna född,
lever en liten tid och mättas av oro
 lik ett blomster växer hon upp och vissnar bort,
hon flyr undan såsom skuggan och har intet bestånd.”


Jag har ju ibland hjälpt andra att hantera sin oro och det med viss framgång. Men att använda samma metoder på mig själv fungerar dåligt. Ibland fantiserar jag om att bo i en liten stuga långt in i storskogen utan telefon, tv, dator eller annat som kan förmedla orsaker till oro. Där skulle jag bo och ha med mig 50 burkar Bullens pilsnerkorv, tre flaskor irländsk Whiskey (det stavas så på Irland), en såg, en kniv och boken Walden av Henry David Thoreau. Fast då skulle jag väl oroa mig lik förbannat gissar jag. Oroa mig för vad som händer, som jag inte längre har en aning om. Oroa mig för att få skörbjugg och allmän vitaminbrist. Oroa mig för att korven och whiskeyn skall ta slut och för att bli galen av ensamhet. Men några veckor skulle nog gå bra. Det har det gjort förut. Sedan får man väl lappsjuka och vill kramas.

I Ukraina fortsätter kriget. Så om inte annat kan man ju oroa sig för detta. Men det är ju förknippat med en sorg över allt lidande som människorna där utsätts för. Fan ta den otäcka jävla psykopat-jävel som startade alltihop och hans kriminella jävla kompisar.

Nu skiner solen över Visby och det ser ut att bli en rätt fin dag. Så jag får väl ge mig ut en stund. Kanske gå ner och sätta mig vid havet och lyssna på hur vågorna lugnt mäter tiden. Ta med choklad och en bulle. Jobba på lite med acceptans och medveten närvaro eller ge fan i det och bara käka upp bullen i total omedvetenhet.

Peter