Hej vänner!

Dags för en ny novell.

Ungefär sex månader hade den snälla doktorn sagt. Sedan dess hade det gått en månad, så nu var det fem kvar. Vilket inte är mycket. Så han hade bestämt sig för att resa till Rom för att innan dess hinna se den ”eviga staden”. Det hade varit en charterresa med ett resebolag som specialiserat sig på att forsla pigga gubbar och damer i hans ålder till utlandet och trötta ut dem med dagliga bussresor, till intressanta platser. Rom hade tagit tre dagar. Sedan var det Neapel med Pompeji och Capri. Han hade gett fan i Capri, för han var trött. Han hade ju läst boken om San Michele och dess författares äventyr där. Han visste att denne författare minsann i denna villa på denna ö, satt på både drottningar och tjänstefolk. Men det skriver han inget om i sin bok. Vilket han tyckte var tråkigt. För då boken då hade varit mycket intressantare.

När resan var slut hade han beslutat sig för att inte åka hem vilket han informerat resledningen om. Detta hade lett till en betydande oro hos denna ledning. Vilket han struntat i. Det hade ringts till hans bägge döttrar som sedan ringt och försökt övertala honom att resa med hem. Men den som bara har fem månader kvar, kan vara svår att övertala, när han bestämt sig. Dessutom hade han lite pengar som han beslutat göra sig av med. Något arv tänkte han inte lämna efter sig. De fick väl räcka med lägenheten på Grindsgatan. Som oväntat gjort honom till miljonär, bara genom att bo där. När han flyttade dit hade han betalt en insats till HSB, som han hade råd med. Nu hade han inte haft en chans att köpa ens en etta i huset, om han behövt. Hans lägenhet hade stigit med många hundra procent i värde sedan han och hans dåvarande fru flyttat in 1974.

Han hade hyrt en bil på flygplatsen, som han sedan skulle kunna lämna på valfri flygplats i Italien, där företaget hade uthyrning. Vilken flygplats det blir får bli en senare fråga. Eller så dör jag och slipper både betala och lämna tillbaks bilen, tänkte han. Sedan tog han sikte österut mot bergen.

Så nu satt han på en liten restaurang i den lilla orten Campoli del Monte Taburno och käkade middag. Antipastan var avklarad och han fick just in pastan. Någon variant med köttsås som var jävligt god. Till det en flaska rött från trakten. Han var rätt ensam på restaurangen. För italienarna äter ju senare, än vi brukar göra. Han förstod att damen som serverade, också var hon som lagade maten. Det hade kommit in en flicka och kramat denna dam, som han gissade var ett av hennes barnbarn.

Denna dam som lagade utmärkt pasta hade sett glad ut när han gjorde heder åt anrättningen. Han var rätt mätt, när det var dags för ”secondi”. Som var en skiva kalvkött med någon sorts god sås till. Som dessert var det någon liten chokladgrej. Han avslutande med en grappa som digistivo. Även nu såg matlagerskan nöjd ut. Turisten åt alldeles för tidigt. Men var i övrigt en man som visste hur man åt och inte satt och petade i maten. Hon hade gärna pratat lite med honom. Han såg ut som han behövde prata med någon.

Då kom flickan som nog var ett barnbarn tillbaka. Han undrade om hon talade engelska. Vilket hon, som många italienska ungdomar gör på ett utmärkt sätt. Han frågade om det fanns något billigt hotell i Campoli del Monte Taburno. Det fanns det. Men hennes mormor, vars mat han just ätit, hade rum att hyra ut. Han sa att det passade honom utmärkt. Vidare att han ville framföra att den mat han just ätit var tillredd, av en kastrullernas drottning och att den man som var gift med henne kunde skatta sig lycklig. Han fick då reda på att det i det här fallet inte längre fanns någon man. Flickan frågade hur det kom sig att han hamnat här. Då en flaska vin och ett glas grappa kan få en att berätta mer än man tänkt sig så berättade han att detta var, en sista resa för att avsluta något viktigt. Han såg att hon nog anade vad han menade. För därpå utbröt i köket en väldig massa ord på italienska.

Rummet var ljust och fint, med utsikt över det närliggande naturreservatet. När han gått och lagt sig, knackade det på dörren och hon som hyrde ut rummet kom in. Hon kom fram och klappade honom på kinden och ställde en flaska vatten på sängbordet, sa Buona Notte och gick ut igen. Han lade handen på sin nyklappade kind och tänkte på detta skulle han bära med sig genom livet. Även om den tid av livet som återstår är begränsad. Han tänkte att han i dessa yttersta av dagar var förälskad och somnade.

Peter