Hej vänner!

Jag brukar aldrig läsa tidigare inlägg på denna blogg. Men igår ville jag hitta en sak jag skrev för länge sedan. Då brukade jag hitta på lite berättelser om släktingar till mig som varit med om spännande saker. Nu var det en av dessa berättelser jag letade efter. För att hitta det jag sökte, var jag tvungen att läsa en del andra inlägg jag skrev för sex och sju år sedan. Vilket var lite jobbigt. För då upptäckte jag en ledsam sak. Nämligen hur mycket roligare mina inlägg var då, än de är nu för tiden. Faktiskt tycker jag att svenskan var bättre också. Bägge sakerna var tråkigt att upptäcka. Så samhällsutvecklingen, världsutvecklingen, pandemin och till sist kriget har tagit på mig. Kanske också några mer personliga besvärligheter med hälsa och annat har gjort mig till en surgubbe av värsta sort.

Jag kom att tänka på Esaias Tegners dikt ”Mjältsjukan” och tänkte att det kanske är den jävla åkomman som slagit till. Esaias inleder med att berätta hur han gick runt och mådde rätt bra i solens sken i en värld där ”Gud var god och människa ärlig”. Men då när det mesta är helt okej, så går det åt skogen, ty:

”Då steg en mjältsjuk svartalf upp, och plötsligt
Bet sig den svarte vid mitt hjärta fast;
Och se, på en gång allt blev tomt och ödsligt,
Och sol och stjärnor mörknade i hast;
Mitt landskap, nyss så glatt, låg mörkt och höstligt,
Var lund blev gul, var blomsterstängel brast,
All livskraft dog i mitt förfrusna sinne,
Allt mod, all glädje vissnade där inne. ”

Nog visste jag att det finns saker som jävlas i kroppen. Men att det är mjälten som ställer till det, hade jag ingen aning om. Kanske svår att ställa diagnos på och undersöka, gissar jag. Går nog inte på samma sätt som när man undersöker prostatan. Skulle väl i så fall kräva en doktor med jävligt långa fingrar.

Men, som sagt, de senaste sju åren har det ju hänt rätt mycket som varit jobbigt och tråkigt. Som när man vaknade och förstod att en narcissistisk psykopat blivit USA:s president. Sedan den jävla pandemin som gjorde att alla kul saker ställdes in. Så blev jag vaccinerad och tyckte allt började ljusna lite. Då ställer en annan tokig galning till presidentjävel, till med krig och folkmord. Sedan har det hänt mig personligen en del saker som varit motiga. Så den otäcka lilla svartalf som bråkade med Esaias, har börjat tugga på mitt hjärta. Vilket han borde ge fan i. För det gör min blogg oerhört tråkig och den borde kanske läggas ner. Eller förflyttas från offentligheten till byrålådan. Så andra inte utsätt för mina av svartalfen glädjelösa litanior.

Nu skiner solen och jag skall ta cykeln och cykla en sväng. För det tycker jag nästan alltid är kul, trots allt. Blir också lite nöjd med att jag då märker att jag trots allt är i rätt god form, med tanke på ålder och omständigheter. För att kolla att så är fallet brukar jag sitta och kämpa mig upp för någon jobbig backe. När det går bra, känner jag mig lite duktig och nöjd. Ibland känner jag dessutom att jag minsann är värd en öl, så duktig som jag är. Jag måste också ta en sväng förbi min kolonilott och vattna. Detta är planerna för dagen. Samt pannbiff med lök och pressgurka.

Som Nalle Puh så riktigt påpekar: ”För att verka avspänd och helt tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då-sätt.”

Tiddeli-pom

Peter