Hej vänner!

Jag är ledsen och förbannad. Orsaken är att några små otäcka rötägg har ägnat sig åt skadegörelse i kyrkor här på Gotland. Vilket lett till att man varit tvungen att låsa kyrkorna. Jag brukade för några år sedan ägna mig åt att cykla mellan så många kyrkor som möjligt under en dag. Här på Gotland är det ju inte så långt mellan kyrkorna. Oftast bara några kilometer. Så jag hann som mest med sju kyrkor plus en ödekyrka. Jag brukade också gå in och kolla hur det såg ut inne i de olika kyrkor jag passerade. De är ju ofta byggda före 1350 och väldigt fina och värdefulla. Så fast jag inte tror på gud, så kände jag närmast religiös och ödmjuk i dessa medeltida kyrkor, som alltid stod öppna och välkomnade en, för en stunds eftertanke och meditation. Jag kunde till och med känna lite sorg över att jag tappat min gudstro. För om jag har fel på den punkten, så bor gud nog i en helig medeltida gotländsk kyrka. Som det så riktigt står i bibeln:

”Säll är den som du utväljer och låter komma till dig,
så att han får bo i dina gårdar.
Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus,
det heliga i ditt tempel.”

Själv tillhör jag ju inte de utvalda. Men jag är trots det medlem, i den kyrka vars gud jag inte tror på. Detta för att att jag gärna betalar kyrkoskatt för att dessa kyrkor skall underhållas. Jag skulle till och med vara beredda att betala några tusenlappar extra för att de skall kunna installeras kameraövervakning och larm i kyrkorna. Samt skampåle vid vilken man skulle kunna låsa fast de små otäcka bärfisar, som nu gjort att man måste låsa kyrkorna.

Det har nu gått sex månader sedan kriget i Ukraina startade. Något hopp om att det skall ta slut verkar inte heller finnas. Jag läste att den fascistiska massmördare, som startade detta meningslösa dödande, har stort stöd i sin egna befolkning. Hitler var ju också rätt poppis rätt länge och hade ett betydande stöd, tills alltihop en dag föll ihop och folk förstod vem de hyllat. I USA stöder ju nästan halva befolkningen en annan av satans utsända. Ibland känns det som ondskan och dumheten håller på att ta över världen. Vilket kan göra mig väldigt ledsen och få mig att tappa tron på mänskligheten.

Själv har jag hamnat i en jobbig operationskö och det känns lite som livet står på paus och väntan. Jag har förstått att det kan dröja månader till saken är åtgärdad. Jag har bestämt mig för att skaffa en hund. Men först måste detta åtgärdas, för jag vet inte riktigt hur jag kommer må när det är gjort och hur lång rehabilitering det kommer bli. Vilket är motigt.

Sålunda skjuts, sprängs det och mördas i detta vårt land, där de heliga kyrkorna vandaliseras. I Italien råder torka och vinet och oliverna är drabbade av missväxt. I Ukraina bedriver Ryssland folkmord och terror. Det börjar bli jävligt svårt att känna någon som helst glädje och framtidstro. Det är trots allt skönt att inte tro på gud. För annars skulle man ju vara rätt förbannad, på att han övergivit oss och lämnat över planeten till Satan själv.

Det påminner mig om en berättelse jag läst någonstans. I ett koncentrationsläger, vilket har jag glömt, samlades ett antal av fångarna för att diskutera om gud kunde finnas med tanke på de lidande han lät dem utsättas för. Detta under ledning av en rabbin. Det ledde fram till att man kom fram till att gud knappast kunde finnas, med tanke på vad han lät sitt utvalda folk drabbas av. Efter detta konstaterande avslutades mötet med att rabbinen sa: ”låt oss bedja”. Kanske något att ta efter även om det inte verkar så meningsfullt.

Peter