Hej vänner!

Igår var det väldigt varmt. Här på Gotland upp till 35 grader. Ni som brukar läsa mina inlägg här på bloggen, vet att jag inte tycker om den typen av väder och att jag tycker värmeböljor är jättejobbiga. Men som tur var det den här gången ett rätt snabbt övergående elände. Redan idag har temperaturen blivit mer normal igen. Men jag tycker synd om alla i resten av Europa, som skall fortsätta har det hett som i helvetet. Kanske i flera veckor till. I länderna kring Medelhavet har det ju också utbrutit flera stora skogsbränder, som är svåra att släcka. Stackars människor som drabbas av detta elände.

Som ni säkert lagt märke till har jag det senast halvåret, blivit en rätt tråkig och pessimistisk gubbe. Förr kunde jag ju blanda upp det deppigt gråa med sådant, som jag själv tyckte var lite skoj. Men det har blivit allt svårare. Sedan kriget i Ukraina började går det nästan inte. Det finns ju en dikt av Erik Blomberg som börjar:

”Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.”

Men jag får väl erkänna att jag sista tiden varit rätt rädd för mörkret. Kanske också haft en tendens att fastna i sådana tankar och haft svåra att väga upp dessa, med tankar på allt, som trots allt är ljust, vackert och roligt. Så min blogg har blivit en jävla Jeremiad av nedstämdhet, som folk borde ge fan i att läsa för att inte av mig dras ned, i min oerhörda tråkighet. Men egentligen är det väl som det står i den gamla psalmen att:

”Sorgen och glädjen, de vandrar tillsamman,
medgång och motgång här ständigt följs åt.
Skyar med solsken, och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.”

Men den senaste tiden har sorgen knallat på lite väl snabbt och glädjen har kommit på efterkälken. Nu får den ta mig fan lägga på en rem. Inte gå där och drälla bland blåklint och tusensköna, utan skynda sig hit. För jag behöver den just nu, när livet jävlas lite. Vilket livet borde ge fan i, så härligt som det kan vara. Alternativet är ju i varje fall, ett jävla nerköp. Vilket man ibland blir påmind om och då bör man tänka på att ta vara på varje dag livet varar. Först kommer ju en lång jävla evighet då man inte finns och sedan en lika lång evighet när man inte heller finns. Däremellan en kort stund av liv, att använda på bästa sätt. Man kan till exempel äta något gott som lasagne eller lammkotlett och dricka något gott till. Man kan lära någon liten, som inte kan cykla, att göra det och bli glad åt glädjen, när det plötsligt funkar. Eller så kan man kyssa någon man älskar. Eller älska med någon man kysst. Livet går att använda till mycket. Döden bara till att vara död i evighet, amen. Så den är tråkig. Inget man vill vara med om.

Den här veckan är det den så kallade ”Stockholmsveckan” här i Visby. Det betyder att det kommer en massa unga människor, av den typ som annars brukar hänga runt Stureplan i Stockholm, är här för att roa sig. Hög musik och folk som har svårt att hantera alkohol fyller staden på kvällarna. Vilket är rätt jobbigt för framåt natten når många det apfulla tillstånd då en del känner att de måste tala om att de existerar, genom att utslunga oartikulerade rop av typen ”OOÄÄÄ, gud va jag är full”. Dessutom kommer en del tydligen som par och det verkar ofta fungera så där. Något som ofta orsakar sorg och svartsjuka i fyllan och villan. Vilket skall redas upp i gränden över vilken jag har mitt fönster. Ofta sorgliga historier och jag ligger där och undrar hur det skall gå. Blir det försoning eller kommer det ta slut. Man har ibland lust att öppna fönstret och ropa till dem nedanför. ”Gå hem och lägg er för jag behöver sova. Klockan är för mycket och ni för fulla för att lösa det där just nu.” Kärlek och bilkörning går inte ihop med för mycket alkohol. Jag tror att det var Linné som sa så klokt: ”att brännvin kan öka lusten, men minskar förmågan”. Ett glas vin kan var okej. Men sedan får det räcka. I bibeln står det i Ordspråksboken:

”Jag har bestänkt min bädd med myrra,
med aloe och med kanel.
Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen
och förlusta oss med varandra i älskog.”

”Så håll nu käften och gå nu och lägg er och nyktra till. Inhandla sedan diverse kryddor och ägna morgondagen till något roligare, än att stå här och gapa på varandra,” vill jag säga. Men det gör jag inte. Inte heller säger jag att jag i bibeln läst, att man föreslår detta. Visserligen i en text som varna för lösaktighet. Men det beror väl på slöseriet med kanel, gissar jag. Varför inte pröva med persilja?

Peter