Hej vänner!

Igår fick jag blommor. Det var från mina arbetskamrater på Habiliteringen här i Visby. Jag har ju jobbat där några timmar i veckan under det senaste året. Innan min pensionering jobbade jag ju på heltid där i några år. Så jag har varit där rätt länge och försökt göra nytta. Vilket jag nog gjorde, eftersom jag fick dessa blommor. Jag blev faktiskt alldeles våt i ögonen av detta tecken på uppskattning. Inte minst för att de som gav mig denna fina bukett, är människor som jag själv uppskattar mycket och gärna vill skall gilla mig. Att jobba på habiliteringen är ju ofta att stödja de allra svagaste i samhället. Mina arbetskamrater på denna arbetsplats gör detta med en oerhörd respekt och på mycket professionellt sätt. Kanske just deras humanism och förståelse för de, som ibland behöver stöd i tillvaron och ibland inte är riktigt som de andra kottarna i granen, gör att jag trivs så bra där. Konstig nog har de har haft svårt att få någon kollega som vill komma efter mig. Så om allt går vägen, så kanske jag återkommer på några timmar, när allt är fixat. Generöst nog betalar man mig, för nöjet att träffa en och annan liten filur som bör psykologutredas. Vilket är snällt.

Den norske filosofen Harald Ofstad har ju skrivit en bok om ondska. Den heter ”Vårt förakt för svaghet”. Om detta ligger bakom det onda så är ju arbetet på Habiliteringen dess raka motsats. Nämligen godhet och respekt, för de som behöver stöd i tillvaron. Själv tycker jag det är skönt att vara på en arbetsplats, där jag skulle våga visa svaghet utan att vara rädd. Som till och med står ut med en sån som mig och till och med ger mig blommor. 

 

 

Peter