Du undrar hur det är.

Som när jag en höst
körde på en av inre Västerbottens
oändliga grusvägar och
gick ut för att pissa.

Det var alldeles tyst
och doftade Norrlandshöst

Så bröts en gren och
jag såg en älgko stå
stilla en
liten bit bort.

Hon tittade på mig
och jag tittade på henne.
Minuterna gick och vi
delade världen för en stund.
Sedan flöt hon lugnt bort
över en myr.

Jag grät och tänkte det finns
ett före och ett efter detta,
något har hänt och för en stund
såg jag helheten och livet.

Så är det att få ett sådant
här besked.

Det finns ett före och sedan
är livet något annat.

Som att om hösten stå
och titta in i en älgs ögon
och se din plats i livet
några minuter innan
förtrollningen upphör,
så känns det.