Kapitel II

I slutet på augusti ringde telefonen och någon sa ”hej det är Lisa” det tog en liten stund innan Han kom på vilken Lisa det var. Men så kom han på det.
- Hej, är det du.
- Ja, jag lovade ju ringa när jag kom på plats och hade packat upp.
- Det är skönt med folk som håller vad de lovar.
- Har du lust att träffa mig.
- Låter kul. Vad sägs om en fika på Gildas rum på Skånegatan.
- Idag?
- Varför inte.
- Okej, passar klockan två.
- Det passar utmärkt.

Så han hyfsade till skägget och satte på sig en vit sommarskjorta. Han kom lite tidigt och satte sig på en stol på uteserveringen och väntade. Så kom hon och med sig hade hon en liten hund.

- Hej så du har en kompis med dig. Vad heter han?
- Jack. I efternamn heter han Russel
- Så han heter som sin ras. Praktiskt och bra.
- Tycker du det är konstig?
- Nä, jag tycker Jack är ett tufft namn.
- Som Ulf Lundells alter ego.
- När jag var ung bodde han i en kåk i Vitabergsparken. Jag var där på fest någon gång. När jag vaknade till, satt jag i poliscell på Torkel Knutsonsgatan och mådde jävligt dåligt. Hur fan jag hamnade där har jag ingen aning om. Måste varit något konstigt i spriten. Efter det har jag hållit mig borta från den typen av kalas.

- Klokt. Det låter ju inte speciellt kul. Se hur det gick för herr Lundell. Nu sitter han i Skåne och verkar nykter, sur och förgrämd. Han blev visst av med körkortet på grund av dåligt omdöme och rattfylla. Men vi sitter här och har trevligt.
- Ja, en solig dag med kaffe, ett wienerbröd och en vacker kvinna. Kan man ha det bättre.
- Nu är du fånig.
- Ja, i vår ålder får gubbar vara lite fåniga. Det är ett privilegium för oss som är födda under första hälften av 50-talet. Det är förbanne mig vår skyldighet att vara lite fåniga när solen skiner och inte bara då förresten.
- Karlar är väl alltid lite fåniga, oavsett ålder.
- Säger du det.
- När vi träffades sist så berättade jag en historia för dig, kommer du ihåg.
- Om den nakne direktören. Den glömmer man inte.
- Har du något att berätta som du varit med om eller hört talas om.

- Ja, vi tullare har ju varit med om en del spännande saker.- Berätta något från ditt spännande yrkesliv.

- Okej, jag var med om en lite ekivok men spännande historia några år innan jag gick i pension. Det hade kommit till vår kännedom att det från Sydkorea skickades amfetamin i diverse leksaker. Så när det nu kom två paket i samma storlek därifrån, så bestämdes att vi skulle undersöka innehållet. Det visade sig att det ena paketet innehöll så kallade vuxenleksaker. Det var massageapparater i form av naturtrogna phallosar i en storlek som endast mycket välutrustade män besitter. Jag fick i uppgift att öppna allihop och kolla om något var dolt där batterierna skulle sitta. Så på mitt skrivbord stod efter en stund 30 rosa organ, vilket ledde till viss munterhet på kontoret. Min kollega fick öppna den andra lådan. I den var innehållet mindre spännande. Där fanns en helt vanlig barnleksak i form av en batteridriven val som kunde simma runt i badkaret och spruta vatten genom ett hål på ryggen. Men då det inte heller där hittades något misstänkt så packade vi ner grejorna i sina lådor igen och satte dit adresslapparna.

- Efter några dagar ringde det en dam från ”Leksakspecialisten” på Östermalms torg och var mycket upprörd. Hon hade fått en låda som hon absolut inte hade beställt. Hon hade pratat med importören, som försäkrat att han inte gjort något fel, utan att något måste skett när varorna förtullades. Det värsta var att när hon packat upp en av dessa hade hon blivit så chockad och illa berörd, att hon kastat den ifrån sig. Hennes tax Mimmi hade då trott att det var en lek och sprungit ut i affären med föremålet i munnen. Själv hade hon rusat efter och ropat ”Kom hit Mimmi, den är min”! Så nu kände hon sig utskämd på hela Östermalm.

- Naturligtvis lovade vi att försöka ordna upp det vi ställt till. Så vi ringde till affären Lusthuset, som egentligen skulle haft grejerna och bad dem att skicka tillbaks leksaks-valarna till oss. Men då uppstod problem. För de hade redan sålt 20 av dessa valar till kvinnor, varav flera hade sagt att de uppskattat att det kändes bra att köpa något diskret, som dessutom visade att tillverkaren hade förståelse för kvinnors anatomi. Att de dessutom kunde användas i duschen och badkaret var ytterligare ett plus. Så man ville bara ha adressen till tillverkaren, så man kunde beställa flera. De få som fanns kvar var ingen idé att skicka tillbaka.

- Vilken historia, sa Lisa.
- Den är lite fräck.
- Ja, men rätt kul faktiskt.
- Vill du komma hem till mig på middag på söndag.
- Ja gärna.
- Gillar du lasagne.
- Ja, absolut.
- Då blir det det.

Peter