Hej vänner!

Ute regnar det och blåser. Värre skall det visst bli framåt kvällen. Då skall det storma riktigt ordentlig. Över 20 sekundmeter och kanske snöa om jag förstått rätt. Nu slår regnet på rutan och det är en sådan där dag, då man saknar sin katt. Då man skulle vilja ha tillbaks honom på magen, medan stormen drar förbi.

*

Jag läste i tidningen att Neil Young och Joni Mitchell inte längre vill vara med på Spotify. För det finns en podd där, som sprider lögner om vaccinering och covid. Det är väl det vanliga skitsnacket att vaccineringen är en sammansvärjning för att kontrollera folk. Påhittat av onda bolag styrda av de otäcka globalisterna som styr världen etc. Så ovanstående artister vill inte medverka till spridning av sådant. Som dessutom riskerar ta livet av folk. Det vill inte jag heller, så jag funderar på att avsluta min prenumeration där. För jag och Neil är minsann lite sura.

*

Ibland ringer jag med min telefon med en app som heter ”Messenger”. Brukar ni göra det? När man snackat färdigt kommer det upp en ruta som ber en betygsätta kvaliteten på samtalet. Vilket är lite kul. För det beror väl i hög grad med vem man pratat. Fast det handlar förstås om den tekniska kvaliteten. Men den är ju ofta mindre intressant, än med vem man haft i luren. Det är väl det man borde poängsätta. Om det är en dum jävel får det bli en etta. Om det är någon man gillar att prata med eller vars röst man tycker om att höra, kan det bli en femma.

*

Igår ringde det någon från Bonnier media till mig. Hon känner tydligen mig, för hon inledde med att kalla mig för Peter. ”Hej Peter”, sa hon. ”Hej, sa jag. Sedan berättade hon att de hade varit glada att ha mig som prenumerant på ”Världens Historia”, för ett år sedan. För att visa hur glada de varit över detta, skulle de nu ge mig ett fint erbjudande. Nu tror jag inte för ett ögonblick att man på redaktionen för ”Världens Historia” samlats och diskuterat hur kul det var, när Peter var prenumerant på deras tidning. Samt hur de på bästa sätt skulle visa sin tacksamhet, över att få vara med om detta. Jag misstänker starkt att damen ifråga bara hittade på det, för att få sälja en ny prenumeration till mig. Om hon tror att jag går på denna fåniga typ av marknadsföring, så måste hon trott att jag är dum i huvudet. Vilket är lite sårande. Hade hon bara sagt: ”Hej Uddenberg, jag ringer för att försöka lura på dig en ny prenumeration av vår spännande blaska. Du får den billigare i tre månader, så hoppas vi du sedan glömmer bort att avbeställa och sedan betalar fullt pris i någon eller några månader.” Hade hon sagt så hade jag nog slagit till. För tidningen var okej! Men att kalla mig vid förnamn och lova att jag skall få en present, när det handlar om att sälja något gillar jag inte. Det är dålig stil. Likaså att inte respektera att jag är med i Nix-registret, för att slippa den typen av samtal.

*

Nu regnar det och blåser något överjävligt ser jag. Skönt att vara inne. Jag brukar se på Poirot på TV. Mycket för jag gillar skådespelaren David Suchet som spelar Poirot jättebra. Men en sak som retar mig är att det kommer reklam, när man som bäst sitter och kollar. Ofta reklam för dumma spel och kasinon där man kan spela bort sina pengar. Har folk verkligen ett sådant överflöd på stålar att de har råd att spela bort dem. För alla kan väl inte lida av spelmissbruk, som låter sig luras på det sättet. För det vet man väl om man är normalsmart, att i slutändan vinner alltid banken. Jag har bara spelat roulette en gång. Det var i Malmö på väg hem från en interrailresa som avslutats i Köpenhamn med lite festande. Så pengarna var rätt slut. Efter dagen innan, var vi lite hurvna och kalla. Vi gick in på en krog där det fanns en roulette med croupier som stod och hängde. Så jag satsade tjugo spänn på rött och kompisen samma summa på svart. Så varje gång vann någon av oss och vi delade på vinsten. Så höll vi på en stund. Till killen som snurrade på hjulet ledsnade och bad oss gå. Men då var vi varma och fina igen.

Peter