Hej vänner!

Jag läste i tidningen att man lyckats transplantera in ett grishjärta i en människa. Huruvida det kommer bli framgångsrikt får man se de närmaste veckorna. Visst är det en medicinsk framgång om det fungerar. Men det är uppenbart att man redan lyckats sätta in babianhjärnor, i en före detta amerikansk patient och i en rysk sådan. Vilket är tråkigt. Kan på intet sätt beskrivas som en framgång.

Klockan är 4:59 på morgonen och jag känner mig dum och dålig. Jag var på ett möte igår, då jag jobbar lite igen. Det var ett möte med anledning av detta. Efteråt tyckte jag att min insats, inte var något vidare. Att jag sa mindre genomtänkta saker och kände mig korkad. Jag ältade det när jag gick och lade mig och fortsatte med detta när jag vaknade. Sedan började jag grubbla på allt dumt och korkat jag gjort i livet. Vilket inte är så lite. Det finns att ta av, om man säger så. Samtidigt är jag just nu lite väl självkritisk. Jag har ju trots allt inte begått något brott eller medvetet skadat någon annan människa. Egentligen har jag varit rätt så snäll och gjort mitt bästa. Men just nu känner jag mig likt förbannat dum och lite ledsen över att vara det. Borde kanske konsultera en psykolog. Det brukar ju vara förståndiga människor. Det finns tydligen en firma som heter ”Mindler”, som gör reklam på TV. Dit kan man ringa om man behöver prata med en psykolog. Men jag kan ju prata med mig själv. Men jag har idag inte riktigt förtroende för den människan. Verkar lite korkad ibland. Men han gör väl så gott han kan, stackarn.

Det är fortfarande mörkt ute. Men det har trots allt vänt och vi går mot ljusare tider. Jag längtar efter de där mornarna när man öppnar fönstret och luften är fylld av fågelsång. Fast jag tycker det verkar finnas färre fåglar som sjunger nu för tiden, än förr i världen. Men jag hoppas det är inbillning. Någon gång har jag legat i ett tält och väckts av vårens fågelsång. Det är fint. Annars är jag inte så bra på fågelsång. Jag känner igen talgoxe, blåmes, gulsparv, grönfink, nötväcka, koltrast, och rödvingetrast och lärka. Men sedan är jag osäker eller har ingen aning. Det finns ju fåglar som är sångare till namnet. Som sävsångare och gräshoppssångare. Vet inte om de alltid är så himla bra på att sjunga. Men de är envisa och håller på länge och surrar. Jag kan inte skilja på deras surrande, även om jag gillar det.

Det finns en bok av Jean-Jacques Rousseau som heter Bekännelser. I den beskriver han sitt liv fram till han blir 53 år någon gång fram till 1760-talet. I början av denna bok lovar han att vara helt ärlig och inte dölja någon även om det är skamligt eller löjligt. Men sedan förmår han visst inte hålla detta löfte, utan hittar på en del och döljer annat. Det förstår man. Jag skulle inte heller våga berätta allt om det fåniga, löjliga eller skamliga jag gjort eller tänkt. Fast jag vet att ni som läser detta, nog inte är så mycket bättre själva. Det fanns ju en gubbe som hette Terentius som levde så där 200 år före Kristus. Det var han som som sa: ”Jag är människa: inget mänskligt är mig främmande.” Men det håller jag inte med om. För det är en hel del som människor hittar på, som jag inte begriper mig på. Men det vore en välgärning, om vi blev bättre på att erkänna våra svagheter och vilka vi är. Om vi blev modigare på den punkten och sannare. Tänk om den otäcka Putin klev fram och berättade att han brukar gråta när han ser ”Sound of Music” och när han läser Oliver Twist. Samt att han är jätterädd för spindlar. Skulle ju då framstå som nästan mänsklig. Men han tillhör väl de där som föraktar svaghet. Vilket diktatorer och andra kriminella brukar göra. Det är kanske det som gör dem så otäcka.

Det otäcka viruset fortsätter ställa till det. Hur länge skall det hålla på egentligen. Den här nya varianten är tydligen så smittsam att vi alla till slut lär få en sväng av den. Själv orkar jag knappt bry mig längre. Jag hoppas att jag som är så väl vaccinerad slipper relativt lindrigt undan, när jag får eländet. För det är vad jag förstår bara en tidsfråga. Fast en dag kommer vi väl och sitta och berätta: ”kommer du ihåg när folk gick runt på stan med munskydd och man inte fick kramas.” Så kommer det väl bli till slut, får man hoppas.

Sören Kirkegaard sa visst någon gång att ”det är din plikt att älska dig själv”. Vilket jag vet i fan om det är. Vissa dagar har man ju till och med svårt att stå ut med sig själv. Att man dessutom skulle behöva älska eländet, är väl att ta i. Ibland skulle jag vilja ha en hund. De brukar ju vifta på svansen och se glada ut när de träffar en. Katter är oftast mindre entusiastiska. För de förstår att nöjet är större på vår sida. Att det är vi som borde vifta på svansen, om vi hade någon. När vi får glädjen att träffa dem. Jag saknar min katt.

Peter