Hej vänner!

Jag kom att tänka på nummer. Numera kommer jag inte ihåg telefonnummer. För de nummer man ringer ofta har man ju på ”kontakter” i mobilen. Förr innan det fanns mobiltelefoner lärde man sig ju ofta telefonnummer, som man ringde ofta. Jag minns det telefonnummer jag hade som barn. Då jag bodde i Solna hade mitt telefonnummer sex siffror. I resten av landet räckte det ofta med fem siffror. I Danderyd hade man sjusiffriga telefonnummer. För där var man lite extra fin och mallig. Min första flickvän hade telefonnumret 755 55 89. Ett utmärkt nummer som var lätt att komma ihåg. Påven hade visst telefonnumret VAT 69. En rolighet som möjligen några i min generation kan förstå.

I bibeln står det ju att 666 är odjurets tal. Man har försökt komma på varför och räknat på olika sätt. En del har kommit fram till att det är Nero och andra Hitler som beskrivs i detta nummer. Men jag har kommit på hur det är. Jag slog landsnumret till Ryssland och därefter 666. Då svarade någon ”Putin” i andra änden. När jag gjorde samma sak till USA, så vrålade någon idiot ”Trump”. Så nu vet ni vad som menas när det i bibeln står: ”Här gäller det att vara vis; den som har förstånd, han räkne ut betydelsen av vilddjurets tal, ty det är en människas tal. Och dess tal är sex hundra sextiosex. ”

Själv är jag 67. Så när Ulf Lundell sjunger: ”sextiosju, sextiosju var har du tagit vägen nu” kan jag svara: ”här är jag”. Fast Ulf Lundell sjunger kanske mer om sommaren 1967 som i USA har beskrivits som ”The summer of love”. Det var då som det var inne att sätta blommor i håret och vara ”hippie”. Själv var jag då bara 13 år och för ung för att delta i dessa skojigheter. Men året därpå var det mycket politiska året 1968 och inte ett dugg ”summer of love”. Som det står i en visa av Evert Taube är det ”krig och politik som fördärvat vår värld”. Ligger mycket i det.

Klockan är 6:48 och det börjar ljusna på himlen över Stockholm. Där jag för närvarande befinner mig. Orsaken är att jag igår fick genomgå en undersökning på Huddinge sjukhus. Jag kördes in i en sådan där bakugn där man genomför den typen av undersökningar. Det har jag varit med om förut. Men den här gången injicerades jag med någon typ av radioaktiv vätska. Vilket var nytt. Jag blev dock inte självlysande. Det gör inte ont. Men är lite trångt och obekvämt inne i bakugnen. Nu skall tydligen någon specialist titta på bilderna och sedan får jag reda på hur det ser ut.

I affärerna är det redan fullt med julsaker och jag har sett att man kan köpa julmust. Det är ju över en månad kvar till julafton. Men en del kanske behöver förbereda sig en månad för denna högtid. Snart är det alltså tid att påminna sig om hur Josef och Maria fick sväng till Betlehem för att bli skattskrivna. För det hade kejsar Augustus ju bestämt. Han hette ju från början Octavianus och var ju en bråkig kille, som var osams med Kleopatra och hennes älskare Antonius. Ett bråk som till slut ledde till att Antonius kastade sig på sitt svärd och Kleopatra lät sig bli biten av en giftorm. Jag har läst att Kleopatra inte var så himla jättesnygg. Ändå föll killar som Julius Caesar och Antonius med flera som käglor, när de träffade henne. Hon var ju en tuff och mycket begåvad tjej, som talade flera språk. Men jag tror det var något i hennes blick som gjorde alla killar svaga i knäna och fick blodet lämna deras hjärnor och ta vägen någon annanstans. Sådana tjejer är ju faktiskt lite farliga.

En sak som jag alltid tyckt känts lite sorgligt är Josefs roll, i berättelsen om Jesu födelse. Han verkar lite dum i skallen och påtagligt naiv. Om jag hade en fästmö som berättade att hon var på smällen och jag inte var barnets farsa, skulle jag bli lite småsur. Om damen ifråga dessutom påstod att hon under natten blivit påsatt av en helig ande i örat, skulle jag bli rejält misstänksam. Men Josef gick tydligen på detta, vilket i mina öron låter rätt obegåvat.

Vilket påminner mig om en gammal historia som ni säkert redan har hört. Det var en präst som dött och nu stod inför Sankte Per och ville komma in i himmelriket. Men Sankte Per kollade och denna präst stod inte med bland de som var inbjudna. Men prästen förklarade att han som präst naturligtvis var självklart inbjuden till gatorna av guld. ”Jag måste kolla med chefen” sa S Per. Så han ringde till Gud och sa att han hade en av sina företrädare på jorden, stående i porten utan inbjudningskort. Men Gud sa att han inte kände igen namnet. Så S Per ringde till Sonen, som sa samma sak han. Nu började prellen bli nervös och sa att något måste blivit fel. Sista chansen var att ringa till den helige Ande. Men när denne fick höra prästens namn skrek han: ”Den fan har pratat skit om mig och Maria. Be honom fara år helvete”.

Peter