Hej vänner!

Ute regnar det småspik. Jag har funderat lite på allt som hänt. Som att att en prins en gång höll på att orsaka en allvarlig skada å min huvudknopp. Det är inte alla som varit med om något sådant. Det var förra kungens son prins Bertil som höll på att ställa till det. Det var nämligen så att det fanns en golfbana i Danderyd som jag tror numera delvis är nerlagd och bebyggd. Jag gick tillsammans med en ung dam på denna golfbana när jag var 16 år. På en undanskymd plats under några träd och bakom några buskar satte vi oss för att prata och pussas. Just när jag satte mig ner, sa det smack i en gren ovanför och en golfboll ramlade ner. Hade jag stått upp och fått denna golfboll i huvudet hade jag antagligen fått men för livet. När jag tittade upp så såg jag ett sällskap komma gående och att det i det sällskapet gick prins Bertil och såg bekymrad ut. Ty hans boll var långt ut i ruffen, eller vad det heter. Så vi avbröt rask våra planer på pussande och smet iväg. Sedan dess har jag aldrig gillat golf. Pussas har jag däremot alltid tyckt om. Till monarkin är jag inte heller helt positiv. Men det beror inte på detta attentat på ung kärlek.

Annars har jag alltid stor respekt för ung förälskelse och kärlek. För jag vet hur förvirrande och underbar den kan vara och hur smärtsamt det är, när den tar slut. Vilket den har en tendens att göra. När jag var ung hörde kärlek och sexualitet oftast intimt ihop. Men jag var på ett möte med en ungdomsmottagning för några år sedan, där en barnmorska sa att så inte längre är fallet. Ungdomar ligger med varandra, utan att vara speciellt kära i varandra, sa hon. Att det ofta är mer en kompisgrej. Det är kanske inget att bli moraliskt upprörd över precis. Men för en romantiker som undertecknad känns det lite trist. Men å andra sidan kan det vara rätt jobbigt att vara förälskad. Tar en massa tid och gör en rejält dum i huvudet. Hjärnan förvandlas till någon sorts rosa gröt med klart bristande funktionalitet. Så att i det tillståndet få en golfboll i huvudet är väl mera en marginell skada, i ett redan dåligt fungerande maskineri. Så det är kanske trots allt är bäst att slippa vara ”kär och galen” som Ulf Lundell sjunger.

På måndag skall jag sätta på vinterdäcken. Det är numera en rätt enkel historia. För mina vinterdäck bor på hotell. Jag behöver inte heller längre plocka fram domkraft och fälgkors, vilket är skönt. Förr när jag fixade detta själv brukade det ta emot att börja med detta arbete. Ofta utfördes det i snöstorm och med stela fingrar. Efteråt fick man vila ryggen någon vecka. Skönt att slippa. Här på Gotland är det ofta lite löjligt att ha dubbdäck, som jag har. För antalet riktiga vinterdagar med snö och is är oftast inte så många.

Statsminister Stefan Löfven har bestämt sig för att gå i pension. Det unnar jag honom. För han har haft en jobbig arbetssituation. Nu hoppas jag att han får tillfälle att hitta något annat och roligare att göra. Jag har ju tidigare skrivit om att jag tycker han verkar vara en trevlig gubbe, som man gärna skulle vilja sitta och dricka en öl med. Verkar vara en sådan kille som farsan skulle beskrivit som en ”hederlig karl”. Sådana verkar inte riktigt passa in i vår tid om de inte är jävligt lena i käften och gör sig i TV. Men att sitta på en brygga med ett metspö, fyra öl, korvmackor och snacka med Stefan Löfven om ditt och datt är nog trevligt. Men om politik vill vi säkert inte snacka, någon av oss.

Liten dikt om ung kärlek.

Det sägs att
kärleken är störst.
Lite extra stor
är kanske den
som var allra först.

Den som man
bär med sig
genom livet.

Som lär en
att inget ta
för givet.

Att allt är tid
och tillfälle
som vågor
och vind.

En kropp man
aldrig glömmer
och tårar på en kind.

Peter