Hej vänner!

Jag är i Stockholm. Egentligen för att jag skulle på någon sorts undersökning på Huddinge sjukhus. Men den tiden har ändrats, nu för tredje gången, så det blir inte förrän nästa vecka. Sådana ändringar är krångliga när man bor på Gotland. Det senaste datumet fick jag reda på igår kväll. Sådant retar mig lite. Så nu vet jag inte om jag skall stanna här till nästa vecka eller åka tillbaks emellan. Blir ett jävla resande i så fall. Men det är inget att göra åt. Dessutom är det jobbigt att vänta på besked från denna undersökning.

Jag är alltså ensam i den stora staden. Jag känner mig också ensam på något konstigt sätt. För jag har ju ingen objektiv anledning att känna mig särskilt ensam. Men det gör jag ändå. Så där som jag kan känna när jag är på en fest och går ut en sväng för att pissa. Ser jag då upp och ser att det är stjärnklart, så kan jag känna mig oändligt ensam. Som om jag plötsligt får för mig, att detta ytterst är människans villkor på planeten och i universum. Någonstans är vi i grunden ensamma under stjärnorna och bara kärleken kan mildra denna förskräckande insikt.

Jag är inte speciellt modig. Men det finns ju flera sorters mod. Själv är jag rätt bra på ”vemod”. Ju äldre jag blir ju bättre blir jag på den typen av mod. Jag är inte heller oäven vad gäller ”svårmod”. En annan typ av mod som jag behärskar till fullo är ”vankelmod”. Det är jag faktiskt riktigt bra på. På tålamod är jag rätt värdelös. Men vanligt mod är jag inte heller något vidare på.

Det fanns en japansk gubbe som hette Mitsune. Han levde mellan 859 – 925. När han inte hade något annat för sig skrev han dikter. Bland annat om svårmod:

Till bergen flydde du
- till deras blåa lätta luft
och frihet
Men når dig svårmod där
vart flyr du då?

Jag har varit och hälsat på mina barnbarns-killar. Det var kul. Jag är alltså morfar vilket känns lite konstigt fortfarande. Fast jag nu haft den titeln i mer än fem år. Men det är väl en vanesak. För att vara morfar känner jag mig rätt ung. Jag träffade en gammal kompis igår kväll och vi konstaterade båda två att vi känner oss rätt unga, trots att vi inte är det. Att vi när vi träffar jämnåriga gubbar, ofta tycker det känns som de är betydligt äldre än oss, fast de kan vara flera år yngre. Men de kanske tycker samma sak om oss. Fast själva tycker vi att vi är oss rätt lika. Vi trodde att vi skulle bli förståndiga och visa nu när vi är 67 år. Men efter några öl är vi unga och fulla av det som Freud kallade ”regression i jagets tjänst”. Med tanke på omständigheterna har vi lyckats riktigt hyggligt i livet. Vilket våra lärare på högstadiet, skulle vara mycket förvånade över, om de levde.

Aaron Beck har dött. Det var ju han som mer eller mindre själv startade den terapiform som heter Kognitiv Beteende Terarpi (KBT). Han var från början psykoanalytiker, men kom på att den teorin inte höll vad den lovade och hade ett mycket tveksamt vetenskapligt underlag. När jag gick på universitetet i Uppsala var det ju behaviorismens högborg i Sverige. Då var det nästan lite förbjudet att prata om det som fanns mellan stimuli och respons, nämligen huvudknoppen. Det var liksom en svart låda av konstigheter, som mest störde den vetenskapliga stringensen. Det låter idag lite konstigt, men så var det. Men jag hade en lärare en termin som varit och studerat hos Aaron Beck. Jag har för mig att han hette Lars Jansson. Men under juluppehållet blev han allvarligt sjuk och fick någon sorts infektion i hjärtmuskeln och dog. Det var tråkigt. För han var bra och spännande att lyssna på. Han hann dock skriva en bok om kbt-behandling vid depression.

Det en gång så stora Socialdemokratiska Partiet håller kongress och skall välja en ny ordförande. Hur någon nu kan vilja ha det otacksamma jobbet. Men det är väl tur att någon, trots allt, tar på sig jobbet. Så man får väl säga lycka till Magdalena. Speciellt eftersom hon nog kommer bli Sveriges första kvinnliga statsminister. I Danmark och Finland är det ju tjejer som har det jobbet. Tills alldeles nyss hade ju Norge också en kvinnlig statsminister. Men nu har de ju en gubbe som heter Jonas Gahr Støre som statsminister. Så de nordiska länderna kommer styras av tre tjejer och en Støre.

Det skall visst bli jul i år igen. Redan nu har jag sett att man börjat göra reklam för denna tillställning. Vi närmar oss alltså den tid då det från ”Kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas”. För att undkomma detta är det nu tradition, att bränna så mycket pengar som möjligt och tillbe guden Mammon och hans profet Tomten, samt äta sill och se på Kalle Anka och hans vänner. Själv vill jag absolut inte ha några julklappar. Jag brukar få fina julkort och därmed få tampas med skuld och skam, över att jag själv inte skickar sådana. Då får jag säga till mig själv: ”Jag fattig, syndig människa bekänner inför dig, duktige och rättfärdige julkortsskrivare, att jag, som är född med synd, inte heller i år tillsänt dig något julkort”. Efter att så bekänt mina synder, så blir jag glad igen och sätter upp alla julkort på en bokhylla. Men någon gran blir det inte längre. Det får räcka med de kulor som hänger i grenen.

Peter