Hej vänner!

Det finns tydligen något som heter ”preppers”. Det är folk som förbereder sig för den stora katastrofen och avser överleva denna. Så de lagrar käk och bränsle och annat man behöver för att sitta i ett skyddsrum i sin källare och vänta till kriget, stormen eller atombomberna dragit förbi. Själv har jag aldrig på minsta sett förberett mig för något. Så i händelse av världens undergång så har jag inte mycket att hoppas på. Jag blir i så fall en del av denna undergång. Eventuellt köper jag väl några burkar Pripps blå starköl inför katastrofen. Då blir jag väl en ”pripper”. Kommer ni ihåg hur folk tömde affärerna på toa-papper när pandemin började. De blev så kallade ”pappers” i ren skräck att hamna i en situation där de blev tvungna att använda tummen.

Jag läste att man vid Döda havet på ett ställe i Jordanien hittat ett ställe från bronsåldern där det förefaller skett en riktig katastrof. Man har grävt fram byggnader som krossats till grus, keramik som upphettats så det smält och skelett som slitits i bitar. Arkeologerna tror att en stor meteorit exploderat när den nått atmosfären ovanför. Det finns de som tydligen tror att det är städerna Sodom och Gomorra man hittat. För i bibeln står ju att Gud lär bränna upp dessa städer, för att folket där var riktiga syndare av värsta sort. Han blev helt enkelt förbannad på alltihop och tänkte ”nu får det ta mig fan vara nog ” och brände upp alltihop. Det förefaller att ta i lite. Kanske att gå till överdrift, trots allt. Gamla testamentets gud har en tendens att göra det. Verkar inte vara så mycket för vänlighet och uppmuntran. Mera för att skälla ut och med våld straffa folk, som inte sköter sig. Han är inte som Pippi och Bamse som båda påpekar, att den som är väldigt stark också måste vara väldigt snäll.

Numera behöver gud inte lägga så mycket energi på att förstöra en syndig värld. Det klarar vi ju själva nu för tiden. Fast själv sköter jag mig rätt hyggligt, trots allt. Jag följer i stort sätt de bud gud gav Moses på Sinai berg. Enligt dem får man ju varken dräpa, stjäla eller vittna falskt. På de punkterna har jag under 67 år skött mig perfekt. Det står också att man inte ”får ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa”. Även där har jag i stort sett skött mig. Men det är ju inte så svårt precis. För jag har inga kompisar, som har vare sig slavar, slavinnor, oxar eller åsnor. Fast någon annans snygga fru har man väl någon gång kollat in och känt begär till. Så man får väl vara glad att guden har lugnat ner sig på gamla dar. Visserligen har man fått plågas av en del skam. Men man har sluppit lindrigt undan jämför med folket i Sodom och Gomorra.

Det har varit ”Black friday” som denna fredag numera heter på svenska. Den firas inte till minne av hur Jesus med en piska drev månglarna ur templet. Tvärtom är det någon sorts hyllningsdag till dessa månglare. Själv har inte köpt något. För det är faktiskt inget jag behöver. Dessutom gillar jag inte att handla. Speciellt inte när det är mycket folk i affärerna.

Folk slänger mycket saker som de för något år sedan köpte. Det är lite jobbigt att se. När jag åker till återvinningsstationen, så blir jag alltid lite sur. För i behållarna där man skall slänga sopor så ligger det ofta saker, som jag skulle vilja lägga beslag på. Som fina lampor, byråer, cyklar eller fönster. Inte för jag vet vad jag skulle använda dessa grejor till. Men det känns ända slösaktigt att de bara slängs bort. Det kommer mig att tänka på en tragisk historia. Det var en kompis till mig som berättade att han hade en kompis, som brukade kolla ner i alla sopcontainrar som stod i Stockholm, utanför ställen där det renoverades och byggdes om. Han hade gjort flera fin fynd på grund av denna hobby. Nu var han med några kompisar på väg hem i vårnatten efter att varit på restaurang och druckit middag. Då passerar de en sådan container och killen hoppar upp för att titta ner. När han gör så, tittar någon med amfetamin-stirrig blick tillbaka. Denne någon säger: ”Snälla du, rör ingenting. Jag har sorterat allt hela natten”. Vilket för oss alla är en varning för att använda droger. Man kan ju bli tokig och börja städa även om det inte behövs.

Fast när jag tittar mig runt omkring där jag sitter, så börjar jag fundera på om inte lite uppåttjack, skulle få mig att bli lite mer effektiv med dammsugaren. Jag borde nog ta itu med städandet. Men jag har ingen lust. Jag läste Expressen för en stund sedan och det stod det vanliga om mördande, kriminella gäng och den nya varianten av virushelvetet. Jag blev faktiskt riktig ledsen och uppgiven. Jag hade just tyckt att det just vad gällde viruset, fanns det lite hopp och för min personliga del hade jag blivit mindre orolig. Jag har ju till och med börjat jobba lite. Men om det skall börja med att man skall vara orolig för att kramas och ha munskydd igen, tappar jag lusten. När jag har prövat ha munskydd, så kan jag inte ha glasögon. För de immar bara igen. Så att utföra arbetsuppgifter som kräver att jag ser blir besvärligt. Sist jag skrev citerade jag några diktrader av Nils Ferlin. I kväll känner jag mig jävligt nedstämd och ensam i söndagskvällen. Då kom jag att tänka på en dikt som Nils Ferlin skrev när han antagligen var på samma strålande humör som undertecknad:

”Man kan inte räkna dem alla
sägner och sånt man hör…
Det sägs att en stjärna skall falla
var gång när en människa dör

Lyhörd i nätternas kyla
och vindarnas frusna musik
hundarna hörde jag yla,
som hundar yla för lik,

änkorna hörde jag skrika
och barnen snyfta för bröd -
- Stjärnorna kvittar det lika
om någon är född eller död.”

Det stämmer säkert att stjärnorna struntar i huruvida vi finns eller inte. Själv bryr jag mig rätt mycket om det. Som i kväll saknar jag min Kamrat katten igen. För han var verkligen ett sällskap när man kände sig ensam mörka kvällar. Men jag vill inte skaffa en ny katt. För det skulle inte bli samma sak. Han var ju en ovanlig katt. Det tror jag alla håller med om, som träffat honom. Dessutom vet jag inte riktigt hur min framtid ser ut. Jag har ju fått resa rätt mycket till fastlandet sista tiden och är M inte hemma, så blir det besvärligt att hitta kattvakt. Men i kväll saknar jag honom. Även om stjärnorna inte bryr sig om huruvida han är död eller inte.

Har ni läst ”Decamerone” av Boccaccio. Det är ju en bok som skrevs i Toscana på 1300-talet. Som ju också var ett jävla århundrade med pest, krig och jävelskap. Den beskriver hur sju tjejer och tre killar flyttar ut på landet bort från Florens, där pesten härjar. För att få tiden att gå så berättar de historier för varandra. Bland annat om fräcka präster och hur smarta kvinnor lurar sina gubbar, så de får tillfälle att ligga med sina älskare. Trots att berättelserna är skrivna av en man så är det gubbarna som är korkade och tjejerna som är smarta. Men det är en tröst att de i en tid av pandemi och allmänt elände, kunde hitta på roliga historier om mänskliga tillkortakommanden. Historier om sex och dumhet som visar att inget är nytt under solen. För det är ju två ämnen som alltid är intressanta och som man kan skriva mycket kul om. När man deppar ihop på grund av våld, pest och pandemier.

God natt

Peter