Hej vänner!

Det är fredag och jag sitter här ensam och funderar. Jag brukar ju inte skriva om politik i denna blogg. Förutom hur illa jag tycker om diverse presidenter och före detta presidenter. Där har jag ju minst två riktiga hatobjekt, som ni som följer denna blogg vet. Men jag skall skärpa mig och inte tjata om otäckingarna den här gången. Men lite om politik skall jag ändå skriva.

För i onsdags var det jävligt svårt att hänga med i svängarna. Först hade Sverige fått sin första kvinnliga statsminister. Sedan var man inte överens om hur våra skatteslantar skulle användas. Magdalena, Märta-Pelle och Nooshi ville använda stålarna på ett sätt. Uffe, Jimmie och Ebba på ett annat. Det ville Annie också. Men det beror på att Annie har sagt till Magdalena att hon tänker sluta vara kompis med henne om hon pratar med Nooshi. Men så gjorde Magdalena det iallafall. Då sa Annie ”pilutta dig” och sa upp kontakten. Så Uffe, Jimmie och Ebba vann. Då blev Märta-Pelle sura och sa till Magdalena ”vi vill inte leka med dig, så det så”. Då fick Magdalena gå till talmannen och berätta att det hon sa igår, inte stämmer med idag. Så efter sex timmar hade Sverige ingen kvinnlig statsminister längre. Vilket måste vara någon sorts rekord. Kommer säkert med i Guinness rekordbok. Förr när det fortfarande var ordning i landet satt statsministrar länge. Som Tage Erlander som var statsminister i 23 år. Vilket visst också är någon sorts rekord.

Det är ju ingen ordning på något längre. Så jag tycker vi lägger ner hela landet och låter andra och förhoppningsfullt förståndiga politiker ta över. För det här håller ju inte längre. Mitt förslag är att Gotland, Skåne, Blekinge, Halland och Östergötland ges till Danmark. Jämtland, Bohuslän, Värmland, Dalsland samt Västergötland kan Norge få. Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Härjedalen och Gästrikland, får vi lämna till Finland. Småland får väl bli en isländsk koloni och döpas om till Lítillönd. Lappland döper vi om till Sapmi och lämnar tillbaks till landets ursprungsbefolkning. Dalarna får väl bli ett litet kungarike för masar och stintor. Kung får Kalle Moraeus bli. Vad jag skall göra av Sörmland och Uppland har jag inte bestämt. Det får ordna sig.

Ni som läser denna blogg regelbundet kommer kanske ihåg att jag för några veckor sedan skulle rotfylla en tand och att det därvid fastnade en borr i hålet som inte gick att få bort då. Igår fick jag träffa en specialisttandläkare som lyckade plocka ut borrjäveln. Det tog två timmar och var lite jobbigt. Men det gjorde inte ont. Det var jobbigt att ha käften öppen så länge. Men det kändes bra att få bort eländet även om rätt mycket tand gick bort för att komma åt. Men det får väl fixa sig. Nedan en bild på otäckingen.

 

 

Så är jag alltså ensam i helgen. Ute är det grått och trist. Jag känner mig faktiskt lite grå och trist själv också. På radion var det ett program om Nils Ferlin på morgonen. Där läste han sin dikt ”Inte ens en grå liten fågel”. Vilket på intet sätt gjorde denna gråa morgon ett dugg mindre grå. Han levde ett tufft liv den gode Nils. Mycket sprit, cigaretter och depressioner. Det höll på att gå alldeles åt helvete. Men han hade tur och träffade en tjej som hette Henny och hon fixade en stuga i Roslagen, så han kom bort från Klarakvarteren och sina kompisar. Han räddades av kärleken, om man säger så. Han skrev ju om en dikt som heter ”I folkviseton”. Ni vet den där som börjar:

”Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.”

Den dikten skrev han nog till sin Henny. För den finns i en diktsamling som kom ut 1957 och han gifte sig med henne 1945. Men då hade haft ett förhållande i flera år. Nils Ferlin var förresten en jävel på att steppa, har jag läst någonstans.

Virushelvetet har visst kommit på ett nytt sätt att jävlas. Så kanske inte vaccinet fungerar. Vilket känns jobbigt. Jag var så nöjd med att fått tre sprutor och att kunna leva som vanligt. Så det skulle kännas som ett jävla bakslag, om det skulle bli som det var i början av den jobbiga pandemin. Dit vill man inte tillbaka. Människor har flugit till månen och uppfunnit datorer. Men ett litet jävla virus lyckas lura oss. När vi ledde rätt mycket på hemmaplan, så kom det på en ny taktik för att ge oss stryk. Det är då själva fan.

Jag gillar ju inte vintern och mörkret. Vill bara att det skall gå över. Våren kan i och för sig vara smärtsamt vacker. Men hellre lite vemod, än slask och mörker. I bibelns Höga visa är det en kille som berättar för sin tjej, hur glad han är att den jävla vintern är över.

”Min vän säger till mig:
Kom, min älskade,
min vackra flicka, kom ut!
Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.”

Antagligen har han märkt att man på våren ibland kan upptäcka och bli lite förvånad över hur snygga kvinnor är, under alla täckjackor och täckbyxor. Ljusets återkomst sätter väl fart på hormonerna på något sätt. Speciellt när man är ung och har mer hormoner än förstånd. Det var jobbigt. Men ändå kan man sakna det ibland. Dikt om detta:

Testosteronet är
slut, som vinet,
en söndagskväll.

Krama om mig
lite, trots det
är du snäll.

I kväll är
jag gammal, trött
utan form och stil.

Men när jag
vaknar i morgon,
sprattlar jag till,
morgonpigg och viril.

Peter