Hej vänner!

Ni som brukar läsa på min blogg kommer nog ihåg att jag brukar skriva om saker som hänt släktingar till mig. Men nu var det länge sedan jag berättade om något sådant. Men så kom jag tänka på Rune Uddenberg. Som nog en del av er vet, var han en känd urmakare i Stockholm som hade sin butik Stora Nygatan under många år. Han var med om en intressant sak 1938, som är värd att berätta om. Men först lite bakgrund till denna händelse.

Det var så här. I slutet av 1700-talet beställde man i den Bayerska staden Bayreuth, ett ur till den nybyggda katedralen. Det skulle bli ett avancerat ur, som inte bara visa tiden och spela ett klockspel, utan dessutom visa en scen ur bibeln. Man undersökte var det kunde finnas en urmakare som skulle kunna bygga ett sådant ur. Man sökte efter kunniga personer både i de tyska länderna och runt om i Europa. Men så hörde man talas om att det i Stockholm fanns en hovurmakare som hette Jean Fredman som var erkänt skicklig och som tidigare byggt just den typen av ur man nu ville bygga. Man tog kontakt med kung Gustav III och frågade om han kunde fråga hovurmakaren om han kunde åta sig detta uppdrag. Så kungen mer eller mindre beordrade Fredman att åka till Bayern och bygga klockan. Fredman tog också med sin far Andreas på resan. Denne var liksom sonen en välrenommerad urmakare.

Fredman bestämde att man skulle ta syndafallet ur skapelseberättelsen som utgångspunkt för vad som skulle hända när klockan slog hela timmar. Bygget av uret fortlöpte i stort sätt efter planerna. Men vissa dagar fungerade det sämre, för Jean Fredman hade redan här börjat få en del problem med det som senare gjorde hans namn berömt. Det är ju honom som Bellman skriver om och som namngett hans epistlar. Men när det här hände var han någorlunda nykter vissa dagar i veckan och endast vid några tillfällen hamnade han i rännstenen. Det var dock inte värre än att han lyckades färdigställa klockan.

När klockan slog helslag hände också följande. En lucka öppnade och Adam kom ut i form av en träfigur i halv mänsklig storlek. Därefter öppnades en lucka på motsatt sida och Eva kom fram och åkte fram till en orm som viskade något i hennes öra. Eva fortsatte sedan fram till Adam och räckte fram ett äpple. Under tiden spelade klockorna den tyska psalmen ”Gott mitt Uns”. Sedan for Adam och Eva in genom luckorna igen. Det hela var mycket imponerande och man tackade och betalade för arbetet. Sedan bad man Fredman snarast lämna staden för hans uppförande när arbetet var klar var allt annat än rumsrent. Inte minst hans besök i stadens nunnekloster och att han där dök upp helt naken på morgonbönen och skrek på svenska: ”Jag älskar er små sötnosar” gjorde att man fick nog.

Uret fungerade annars bra i många år. Men i början på 1930-talet märkte man att det inte längre höll tid som tidigare. Det hände också att Adam och Eva kom ut och fastnade utan att åka tillbaks. Uret krävde alltså underhåll och eventuellt reparation. Det visade sig att den som hade de ritningar som fanns av bygget, nu var Rune Uddenberg i Stockholm. Så stadsfullmäktige i Bayreuth frågade om Rune kunde åta sig detta arbete. Vilket var en ära att få göra. För sedan flera år så firade man i Bayreuth ”Wagnerdagarna” till vilka hela den tyska eliten brukade komma. Vid den här tiden bestod ju denna av inte minst av höjdare i Nazistpartiet. Även Führen själv brukade alltid komma på denna tillställning. Det här året skulle man dessutom bjuda in alla dessa höjdare, till återinvigning av det reparerade uret var det tänkt.

Rune tyckte det hela var spännande och ett för honom ganska lätt jobb. När han var nästan klar, kom krigsförbrytaren och propagandaministern Joseph Goebbels med adjutant på besök för att se hur arbetet fortgick. Rune förevisade och besökarna ville gärna se mekaniken igång. Så Rune drog ner en spak varpå en pendel på 10 kilo kom farande och slog omkull propagandaministern. När hans adjutant försökte hjälpa honom upp kom pendeln tillbaka och träffade så illa att denne blev liggande. Goebbels började skrika ”attentat” och drog fram sin Luger-pistol och tänkte skjuta Rune. Men då slog pendeln till igen och Goebbels dråsade på nytt i golvet. Så Rune rusade ut ur rummet och låste dörren efter sig. Sedan gick han ner och tog en droska till tågstationen. Det första tåg som kom var på väg till Italien och det hoppade han på. I Rom gick han till ambassaden och fick ett nytt pass och via Frankrike tog han sig hem.

Men den knockade krigsförbrytaren och propagandaministern började vakna i klocktornet. Han såg på klockan och såg att det snart var dags för att nyinvigningen av uret snart skulle börja. Det var ju han som hade ansvar för denna föreställning. Men när han försökte öppna dörren så var den låst. Att ropa på hjälp var ingen idé, för det var högt upp och nedanför sjöng en avdelning ut Hitlerjugent tyska folkvisor. Men så såg han en lucka och han gick fram och tittade ut. Nedanför satt alla inbjudna med Adolf Hitler själv längst fram. Just då slog klockan ett och Adam kom farande och knuffade ut Goebbels genom luckan. Denne lyckades grabba tag i Adams ben och höll sig kvar. När Führen tittade upp fick han alltså se sin propagandaminister klänga fast vid Adam med näsan tryck mot dennes fikonlöv, samtidigt som han höjde högerarmen och ropade ”Heil Hitler”. Just då kom Eva farande och drämde ett äpple rätt över mun och näsa på propagandaministern så blodvite uppstod. Meningen var nu att ungdomskören från Hitlerjugent då skulle sjunga den tyska nationalsången ”Deutschland, Deutschland über alles". Men istället tittade ungdomarna storögt upp på det som hände över deras huvuden. När sedan Goebbels for in genom en av luckorna med näsblod över hela ansiktet, så utbröt ett skratt bland gossarna. Så något sjungande blev det inte.

Rune låg lite lågt de kommande åren. Han flyttade till Orsa och bytte namn, för en tid. För han visste att han stod högt upp på en lista som tyskarna hade. Det var bara Torgny Segerstedt och Karl Gerald, som stod före honom på den listan. Men propagandaminister Goebbels ville ha Rune högst upp på denna lista. Så Rune stannade i Orsa fram till Stalingrad. För då hade Nazisterna fått annat att tänka på än skandalen i Bayreuth, tänkte han. Vilket säkert stämde. Men propagandaministern fick ett nytt utseende efter denna händelse. Det är därför han under kriget såg ut som han gjorde, fulingen.

Peter