Hej vänner!

Jag har nästan helt slutat använda mynt och sedlar. Istället går jag runt och blippar med mitt betalkort. Det började med att det infördes nya sedlar och mynt. Samtidigt har jag numera svårt att se på läsavstånd utan glasögon. Så vad gäller mynt tyckte jag det blev svårt att se om jag hade en enkrona, tvåkrona eller femkrona i näven. Vad gäller sedlarna skulle det nog gå. Men då skulle jag få mynt tillbaka när jag betalade och valören på dessa skulle jag inte kunna avgöra. Så det blev enklare att blippa. Men jag tänker ibland vad som skulle hända om hela det elektroniska betalsystemet pajade ihop. Då skulle man stå där med sitt kort och känna sig fånig. Jag har för säkerhets skull alltid någon hundring i plånboken i händelse av datorhaveri på banken. Men efter någon dag skulle väl de stålarna ta slut. Vilket skulle leda till att man blev tvungen att flera dagar äta havregrynsgröt utan mjölk.

Jag har under en stor del av mitt liv levt i en värld utan internet. Som jag minns det gick det rätt bra. Det var inte så att jag gick och längtade efter att någon skulle uppfinna detta kommunikationsmedel. Jag var dock rätt snabb på att skaffa både dator och modem, när sådant blev tillgängligt. Inom det området var jag rätt modern och framåtblickande. Fast jag i övrigt är försiktig och rätt förändringsobenägen. Jag har haft rätt mycket glädje av datorer, trots allt. Inte minst genom att jag tack vare dessa började skriva. Just att det var så lätt att rätta felstavningar och syftningsfel och sådant gjorde det mycket roligare att skriva ner sina tankar. Vilket jag nu gjort 1009 gånger i denna blogg. Vilket skulle bli en tjock bok om jag skrev ut alltihop. En bibeltjock bok faktiskt. Mycket har varit ett tjatig gnäll som man verkligen vill slippa läsa igen. En del har varit lite kul. Ibland så jag skrattat själv, åt vad jag hittat på. Tyvärr tycker jag gnället och tjatigheten ökat på bekostnad av det kuliga de senaste åren. Jag har helt enkelt blivit en jävla gnällmåns som fokuserar på det mörka och tråkiga. En gammal surgubbe som sprider hopplöshet och tristess omkring mig. Det finns en otäck sång av Gullan Bornemark, där hon sjunger: ”Sudda, sudda bort din sura min. Munnen den skall skratta och va glad. Munnen den skall sjunga tra, la, la.” Den borde jag sjunga varje morgon. Istället för att se sur ut och be Gullan hålla käften.

Jag kom att tänka på att det inte finns några herdar nu för tiden. I varje fall inte i Sverige. Annars är ju det ett yrke som funnits i tusentals år. I bibeln står det ju en hel del om herdar och deras vaktande och månade om sina får. Som i Julevangeliet där det ju står: ”I samma trakt låg några herdar ute och vaktade sin hjord om natten”. För det var ett jobb som även måste göras nattetid. För det är ju då de flesta rovdjur jagar, som kan ta fåren. Annars är det väl oftast gud eller Jesus som beskrivs som en herde, som tar hand om sina får och skyddar dem från ont. Som det står: ”

”När han steg i land fick han se en stor skara människor. Han fylldes av medlidande med dem, för de var som får utan herde, och han undervisade dem länge.” Att vara får utan att herde är något som dessa tydligen inte mår bra av. Vilket borde åtgärdas. För numera finns det ju inga herdar, som vaktar sina får om natten och känner medlidande med ulltottarna och håller reda på dem. Skulle man inte kunna vidareutbilda ett gäng arbetslösa till herdar. Ett fint jobb även om arbetstiderna är lite jobbiga. Men det får väl schemaläggas på något sätt. Kunde man organisera det för tusentals år sedan, borde det väl gå även idag.

I utbildningen av nya herdar borde ingå att lära sig spela flöjt. För det skulle vara trevligt att höra någon spela flöjt om natten. Dessutom gillar fåren det. Som Hjalmar Gullberg skriver i dikten Förklädd Gud:

”Vem spelar på en pipa
en låt av gryningsluft,
för himmelsk att begripa,
höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden,
flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden
för djur och växt?”

Vem är den gode herden
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm?

Lite längre fram står det att det är Apollon som är på jorden och vaktar får förklädd till herde. För skall gudar komma till jorden så skall de minsann ha ett fint jobb. Så när man träffar herdar skall man uppföra sig någorlunda. Det kan ju vara en förklädd gud som man träffar på. Om han dessutom spelar ”Livet i Finnskogarna” på sin flöjt kan man vara rätt säker på, att det är en gud man träffar. Det kan man misstänka, även om han tutar fram ”Avestaforsens brus”.

På Gotland heter ju vuxna får inte får utan lamm. Fårens barn heter lammungar. Varför vet jag inte riktigt. Pojke heter ju sork på gotländska. Vad sork heter vet jag inte. Vattensork heter förresten pöltiger på gotländska, vilket inte många vet. Inte ens gutarna själva.

Om ni inte på länge har lyssnat på Lars-Erik Larssons tonsättning av Förklädd Gud bör ni göra det. Även om ni blir lite blöta i ögonen på kuppen. Som jag brukar bli. Det är bara att klippa ur och klistra in länken i webbläsaren

https://open.spotify.com/track/1S80HeXKarMpXgv8AqsvWU?si=6dd0c2538ed245d7

Peter