Hej vänner!

Klockan är 4:59 på morgonen och det regnar ute. Jag låg och tänkte på den unge kocken Cris Gueffroy. Han bodde i Berlin i den del av staden som var huvudstad i DDR. Cris hade varit duktig i idrott i skolan och hade funderat på att satsa på en idrottskarriär. Men i Östtyskland var man då tvungen att också bli militär, vilket Cris inte ville. Han hade också drömmar om att bli skådespelare. Men då ingen av dessa framtidsdrömmar var realistisk, blev han kock och servitör. Han såg ingen framtid i det land i vilket han var tvungen att bo. För det landet hade gjorts om till ett enda stort fängelse, för att hindra dess befolkning att lämna det. I Berlin bestod detta fängelse av en mur, taggtråd, vakthundar och beväpnade vakter. Den 6 februari 1989 försökte Cris fly över Berlinmuren men upptäcktes av vakterna och dödades med ett tiotal skott. Dessa vakter belönades med 150 mark för sin insats. Cris Gueffroy var den siste som sköts när han försökte fly över muren. Den 9 november samma år föll denna mur samman och Cris hade kunnat knalla över till andra sidan utan att riskera sitt liv.

När muren föll hade man hoppats att världen skulle bli en fredligare och bättre värld. De flesta var glada över att se folk strömma över gränsen och med hackor och spadar ge sig på denna mur. Men Lars Ohly som senare skulle bli partiledare för Vänsterpartiet satt hemma vid TV:en och grät. Inte över Cris onödiga död, utan över att muren föll. Detta parti hade nämligen uppehållit goda förbindelser med sin systerparti i Östtyskland. Någon gång hade några partimedlemmar på studiebesök i landet ifråga, vid hemkomsten uttryckt en viss kritik, över bristen på frihet och att folk inte fick åka utomlands. Lars Ohly skrev då i tidningen Röd Press 1983: ”När vi skriver om de socialistiska länderna i Röd Press bör vi inrikta oss på att avslöja borgarnas myter.... inte sprida dem vidare.”. Han blev, som sagt, senare partiledare för detta parti.

År 1989 var jag 35 år och det hände en massa saker det året. Bland annat att en Cris som var 20 år, blev den sista som sköts vid Berlinmuren. Vilket få numera tänker på, gissar jag. För det var så länge sedan. Men när jag vaknade i morse kom jag av någon anledning att tänka på Cris och blev lite ledsen.

Jag tänker överhuvudtaget rätt mycket på saker som hänt under mitt liv. Både på det personliga planet och i världen i stort. Egentligen vill jag försöka tänka mer framåt och inte bara på det som hänt. Men det går dåligt. Ibland kan jag bli lite ältande i minnen och känna mig äldre än jag är. Rätt mycket tänker jag på saker jag ångrar och kan då bli ledsen över att jag ibland varit så förbannat dum i huvudet. Vilket i sig naturligtvis är korkat. För det som redan hänt är ju inte mycket att göra åt.

Politiken är förresten jättekonstig och det är svårt att hänga med. Nu skall det kanske bli extraval. Det började med att en utredning föreslog att det skulle bli marknadshyror. Vilket enligt minister Morgan Johansson knapp skulle märkas. Detta då det bara skulle gälla i nyproducerade bostäder. Men vad jag förstår kommer det produceras nya bostäder hela tiden och antalet med marknadshyror skulle på sikt öka. Men Vänsterpartiet under ledning av sin partiledare, sa att det gick de inte med på. Så de berättade att de inte hade förtroende för den nuvarande regeringen och dess statsminister. Förslaget om marknadshyror var ju en del av en överenskommelse mellan Centerpartiet och regeringen. För denna regering sitter kvar om den genom kompromisser bedriver en politik som Centerpartiet gillar. Men nu blev det rörigt värre. För nu föreslog regeringen och Centerpartiet att detta inte längre skulle beslutas av dem. Istället skulle Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna förhandla fram en lösning. Denna skulle dock leda till ett förslag om marknadshyror i nyproducerade bostäder. Annars skulle det ändå bli så, med hjälp av lag. Är ni med?

Nåväl, Vänsterpartiets partiledare gick inte på den finten. Så då klev Annie Lööf fram och sa att man nu kan tänka sig att skippa detta förslag, om man istället får sänkt skatt för låginkomsttagare och på investeringssparkonton istället. Så nu var det där med marknadshyror inte så viktigt längre. Istället hoppades man alltså på ett nytt avtal. Men en förutsättning var att Liberalerna hängde på. Men de ville de inte. Så det sket sig. En jävla röra helt enkelt.

Idag är det midsommarafton. Jag skall äta sill och potatis. För det bör man göra på midsommarafton. Till det bör man dricka öl och brännvin. Men igår var kön till Systemet i Visby kilometerlång. Så jag hade ingen lust att stå där. Denna midsommar blir jag alltså utan O.P. Andersons traditionstyngda droppar. Jag kommer inte heller plocka sju sorters blommor och lägga under kudden, för att drömma om min tillkommande. Risken är ju uppenbar att man drömmer om Annie Lööf eller Jimmie Åkesson , vilket vore otäckt. Men det är klart det finns ju en och annan dam som man kunde drömma. Fast det är nog bäst att skippa blommorna helt. För om man pratar i sömnen och avslöjar sig, blir kanske M sur. Man kanske säger något man får ångra. Som: ”Ni leder antikrundan ännu bättre helnäck, fröken Lundberg”. Skulle vara olyckligt.

Jag kommer alltså inte inta någon av det drycker som förgyller midsommarafton, men riskerar förstöra midsommardagen. Till er som inte mår bra i morgon har jag ett tips. Bre en knäckemacka lägg på några köttbullar samt några krossade magnecyl och koltabletter. Garnera med persilja. Försök få ner eländet. Själv kommer jag vara i toppform. Förståndig som jag är!

Peter