onsdag 16 juni 2021

Hej vänner!

I förrgår spelade Sverige fotboll mot Spanien. Jag tittade en stund på denna tråkiga tillställning. Det fungerade så att Spanien hade en fotboll som de skickade mellan de olika spelarna, medan spelarna från Sverige sprang bredvid och misslyckades med att ta denna boll. Jag tittade på detta i 25 minuter sedan stängde jag av. Matchen slutande tydligen oavgjort 0-0. Jag läste i tidningen att de flesta svenskar är nöjda med det resultatet och att spanjorerna är förbannade. Själv tycker jag det var lika kul att titta på, som en krocket-match på seniorboendet Skogsgläntan.

Idag skall visst solen skina över Visby och det har slutat blåsa. Numera gillar jag inte blåst alls. För jag är orolig att blåsten skall skada min squash- och chiliplantor på min kolonilott. Som jag skrivit om tidigare har jag blivit kolonilottsodlare. Ett nytt intresse som nu upptar mycket av mina tankar och aktivitet. Jag är där varje dag och ser hur det går med växtligheten. En del grejer växer rätt bra. Annat verkar inte trivas alls och verkar må rätt dåligt. Vilket bekymrar mig. Men jag tycker det är kul att se hur det går och om det blir något. Fast än så länge är jag glad om växterna är gröna och inte dör. Huruvida det blir bönor och ärtor på dem, är en senare och mindre viktig fråga. Dessa bönor kommer i slutändan nog bli rätt dyra. För jag köpt jord och och annat för flera hundra spänn. Men det är det värt. Även om det till slut kostar en spänn per ärta.

Snart är det midsommar. Jag tycker tiden går så fort. Nyss började blåsipporna blomma och man såg de första stararna komma. Nu är det redan sommar och den 14 augusti fyller jag 67 år. Något ni gott kan lägga på minnet. Dylan är 80 bast och kommer väl snart ha sjungit färdigt för säsongen. Men min generation kommer väl sjunga med i ”Forever young”, till slutet. Kommer ni ihåg andra versen på den låten?

”May you grow up to be righteous
May you grow up to be true
May you always know the truth
And see the light surrounding you
May you always be courageous
Stand upright and be strong
May you stay forever young
May you stay forever young”

Jag måste väl säga att jag ändå blev rätt rättfärdig och försöker vara sann mot både mig själv och andra. Men speciellt modig blev jag inte. Inte så stark heller. Men jag har gjort mitt bästa och även om jag är en på många sätt konservativ surgubbe, så är jag ändå lite radikal. Man måste trots allt vara realist och begära det omöjliga.

I politiken bråkas det om hur mycket marknadshyror som bör införas. Jag är ju hyresgäst. För vi som hyr våra lägenheter är gäster, till skillnad från de som bor i villa eller bostadsrätt. De som i många fall de sista åren blivit rika, genom att bo i sin bostad. Som ofta tjänat miljoner bara genom att bo där de bor. Vilket vi som hyr vår bostad inte har blivit. Ibland känner jag som vi som hyr vår bostad är någon sorts andra klassens medborgare, vars boende andra diskuterar hur det bör utformas och betalas. Tänk om man vände på det så man bestämde att alla bostadsrätter skulle göras om till hyresrätter, vars hyra skulle bestämmas i förhandlingar mellan fastighetsägare och hyresgästföreningen.

Jag kanske var dum som inte satsade på att köpa en bostad, när jag var ung. Men då hade jag låg lön och två barn. Så det hade nog varit jobbigt att betala av ett lån utöver studielånet. Jag har aldrig varit speciellt bra på pengar. Jag var nöjd med att att ha en bostad och brydde mig inte så mycket om upplåtelseform. Dessutom gillade jag inte att låna pengar och ha skulder. Fast en gång lånade jag pengar för att köpa en bil. Men när jag fått låna dessa stålar, så visade det sig att jag betalat in för lite i skatt. Jag var ju egen företagare och hade tjänat mer än jag trodde jag skulle göra. Jag tror inte heller att de som skulle hjälpa mig med redovisning, var speciellt bra på det. Så det blev ingen bil, utan en skattesmäll. Som jag betalade med bil-lånet. Det kändes inget vidare och jag bestämde mig för att bli anställd och slippa riskera hamna där igen. För det där med eget företagande och skatter är krångligt. Jag tycker det kunde förenklas. Varje gång man tjänar en hundring skickar man in 50 spänn i skatt och sociala avgifter. Ett enkelt system där man slipper fundera i förväg, hur mycket man tror man skall tjäna och betala i skatt.

Rika människor och stora företag betalar ofta rätt lite i skatt. För de har hjälp av folk som hjälper till med skatteplanering och hur man gör avdrag. Eller hur man placerar pengar utomlands, där ingen skattemyndighet kommer åt dem. Själv betalar jag gärna skatt om den går till nyttiga saker. Som att bekosta sjukvård, till exempel. För något år sedan blev jag opererad och fixad, för jag hade ljumskbråck. Kostade mig ingenting. Det finns länder där fattiga gubbar, inte har råd med att betala en sådan operation och där de till slut har sitt bråck hängande vid knäna. Så jag är tacksam att jag bor i ett land där folk slipper ha det på det sättet.

Men vad jag förstår försvinner mycket skattepengar ner i fickorna på kriminella, som säger sig bedriva vårdbolag eller studieförbund. Så mycket stålar försvinner i skatteplanering, skattefusk och bedrägeri. Det retar mig. Men jag orkar inte ens gå igenom min deklaration längre. Jag bara skickar ett SMS och säger att det ser bra ut och tänker inte mera på detta. Några avdrag och sådant ägnar jag mig inte åt.

Tänk på vad som står i Syraks bok i din bibel:

”Tre slags människor fyller mig med avsky,
och jag vämjes vid deras levnadssätt:
en fattig som är högmodig, en rik som ljuger
och en svagsint gubbe som begår äktenskapsbrott.”

Varför Syrak tycker så illa om svagsinta gubbar som är otrogna vet jag inte. Det är väl oschysst, även om man inte är tom i kartongen. Men Syrak tycker tydligen särskilt illa om svagsinta gubbar. Jag tycker inte heller något vidare om dem. Speciellt inte om de heter Trump och både ljuger och är svagsinta.

Jag vet att jag skrivit om detta tidigare, men gör det igen. För det retar mig. När en kille i USA blev mördad av en polis blev många, med all rätt, upprörda. Även i Sverige blev det demonstrationer och ibland lät det som det var här det hänt. Men när Kina bedriver folkmord på hela folkgrupper och begår brott mot mänskligheten, är inga stora demonstrationer. Vad fan beror det på. Varför är måttstockarna så olika?

Peter








 

Inga kommentarer: