Hej vänner!

Klockan är 8:00 och ute skiner solen. Fast det är kallt. Bara sådär noll grader. Men om några timmar värmer nog solen, så man kan ge sig ut en sväng.

Igår var jag hos tandläkaren och han hittade ett hål mellan två tänder. Det kändes trist att drabbas av detta efter att i säkert minst 20 år sluppit träffa Karius och Baktus. Men nu hade de hittat ett litet ställe mellan två tänder att banka hål i, med sina hackor. Så min unga och mycket noggranna tandläkare, skall snart laga detta hål. Han sa att det kommer bli lite besvärligt då det är på ett trångt ställe och svårt att komma åt. Så han får väl ta fram sin Black and Decker och jobba med den. För det krävs nog rejäla redskap till detta hål, om jag förstod det hela rätt.

Jag har försökt skriva sista tiden. Men det har bara blivit sura inlägg, om sådant jag inte tycker om. Som gangster-advokater som skriver dumma debattartiklar. Eller nät-läkare och nät-psykologer som bedriver någon sorts privatvård för dyra pengar. Som sedan landstingen får betala. Eller om dum jävla reklam på TV som bara retar upp en och gör att man bestämmer sig, för, att aldrig köpa något av det som det görs reklam för. Eller om fula hus som dumma arkitekter envisas rita och förstöra städerna med. Eller om korkade uttalanden av politiker till höger och vänster. Om sådant har jag skrivit som den gnällgubbe jag blivit. Det är väl i och för sig en rättighet och förmån som gubbar i min ålder har, att vara sura, gnälliga och vemodiga. Det passar liksom ihop med vårt utseende.

Men jag har i alla fall förstånd nog att inte publicera allt detta gnäll på denna blogg. Som förresten nästan ingen läser. Antagligen för att jag, trots att jag försöker låta bli, skriver saker där min bitterhet och allmänna surhet lyser igenom. Vem fan vill läsa massa gnäll, av en tråkig gubbe. Som på grund av brist på både testosteron och serotonin, befinner sig i detta beklagansvärda tillstånd av kraftlöst gnäll. Inte jag i varje fall. Man vill ju hellre läsa sådant som är positivt och framåtblickande.

Fy fan för ”positivt tänkande” förresten. Ett tag var det ju inne med den typen av själslig onani. Skulle göra folk positiva och glada genom tankens kraft på något sätt. Det finns en rolig teckning där en kille fått foten i kläm i en dörr. Vilket man ser måste gör jävligt ont. En annan kille frågar om det stämmer, att foten är i kläm. Då svarar han, vars fot nästan är av: ”Jajamänsan” samtidigt som han ler stort. Vilket ju både kul och dumt. Men numera är det inte längre så inne med ”positivt tänkande”. Vilket är bra. För det finns minsann ingen anledning att ägna sig år sådana dumheter.

När jag var ung brukade jag nynna på en sång som sjöngs av Barry McGuire som hette ”Eve of Destruction. Kommer ni ihåg denna melodi som börjar:

”The Western World is exploding.
Tear gas fired, bullets loading,
a free country with no mail in voting.
Don't you understand what I'm trying to say?
Can't you feel the pain we're feeling today.
When the trigger's pulled, there's no running away.”

Sedan fortsätter denna visa på samma uppmuntrande sätt. Allt är skit och pannkaka och trots det verkar det bli ännu sämre. Den visan innehåller faktiskt inget annat än uppgivenhet och förtvivlan. Jag minns att jag tyckte den var ganska bra och hade ofta rätt kul, när jag sjöng med i denna sång med en burk mellanöl i näven. Samtidigt som världen gick under, hade man rätt kul ibland. Det var ju då en skitsak jämfört med vardagens glädjeämnen och problem. Men numera är det jobbigt att tänka på allt otäckt som händer. Det kommer liksom innanför skinnet på mig. Antingen det handlar om organiserad brottslighet, klimatförändringen, skogsskövlingen och utrotandet av djurarter. Gör mig ibland sorgsen och lite gråtig och ibland anarkistisk och förbannad.

Peter