söndag 14 mars 2021

 

Hej vänner!

Jag har haft en jobbig natt. För jag har drömt en besvärlig dröm som till slut blev väldigt jobbig. Så nu skall ni drömtolkare få något att bita i. Freudianerna tror väl det handlar om sex, Jungianer om att det är något om att ”skuggan” gör sig påmint och behaviorister om att jag ätit något olämpligt. Själv tror jag det handlar om det förbannade viruset och allt det de ställt till.

Det började bra. Jag drömde att man på en ö hittat en växt, som Sapho beskrivit i en dikt. Hon hade nämligen besökt denna ö. Där beskriver hon denna växt som oerhört bitter, när hon smakade på den i solhettan. Men så går hon in i ett hus där ett litet vattenfall med svalt vatten rinner ner för en av väggarna och ut på mosaikgolven i huset. Så alla rum blir svala och sköna. Jag går också runt i detta hus. Sedan är jag plötsligt på en väg och eländet börjar. För jag tar en liten avstickare och när jag skall leta mig tillbaks till vägen är det lögn i helvete. Jag vet var vägen går. Men hur jag än bär mig åt kommer jag bara ut i bråte och sprängsten. Plötsligt är jag i ett stort hus och det är samma sak där. Jag väljer mellan dörrar men lik förbannat kommer jag inte ut. Så dyker en mycket duktig och känd kollega som heter Ann-Charlotte Smedler upp och skall hjälpa mig. Antagligen för jag precis läst att hon kommit ut med en ny version av en bok. Men lika kompetent och duktig som Ann-Charlott Smedler är i verkligheten, lika värdelös är dröm-Smedler på att hjälpa till. Dante fick ju åtminstone hjälp av Vergilius när han vandra runt i helvetet. Jag hade ingen som helst hjälp av min ledsagare. Till slut sa jag till mig själv att jag måste vakna. Då gjorde jag också det. Men så fort jag försökte sova vidare började eländet igen. Jag gick genom dörrar och korridorer, utan att hitta ut. Så när jag vaknade igen, klev jag upp för att slippa denna helvetesvandring.

Jag tror det handlar om att det förbannade viruset bara håller på och håller på. Vidare att det stod i tidningen att det inte blir någon fart på vaccinleveranserna på överskådlig tid. Jag hade hoppats att det snart skulle bli min tur och jag skulle slippa ut den här jävla isoleringen. Jag har inte träffat mina barn-barn på evigheter och inte några kompisar. Jobba har jag inte gjort på ett halvår snart och det börjar bli jättetråkigt allting. En jävla öken, helt enkelt!

Igår var det schlagerfestivals-final på TV. Men jag orkar inte titta på detta. Jag tycker det håller på för länge och är för rastlös för att lyssna på alltihop. Jag lyssnade på Clara Klingenström från Gotland, på nätet. För hon sjöng en fin ballad, som verkar handla om att bli fri från en destruktiv relation, dessutom sjunger hon på svenska. Men jag läste att en annan låt vann. Fel låt vann alltså.

Jag håller på och läser en bok om Leonardo. Inte vilken Leonardo som helst, utan han som kom från den lilla byn Vinci utanför Florens. Han som som målade Nattvarden och Mona-Lisa, ni vet. Men han gjorde väldigt mycket annat också. Måste varit en mycket nyfiken kille. Men jag har inte kommit så långt i denna bok än. Leonardo var så nyfiken på allt att han gjorde upp minneslistor på vad han skulle ta reda på och göra. På dessa kunde det stå sådant som: ”Iaktta gåsens fot: om den alltid vore öppen eller alltid sluten skulle varelsen inte kunna röra sig över huvud taget. Beskriva hackspettens tunga. Blåsa upp ett par grislungor och se om de ökar i bredd och längd, eller enbart i bredd. Gå till varmbadhuset, där det finns nakna män." Det sista gjorde nog inte Leonardo bara för att lära sig anatomi precis. Han var ju homosexuell och gillade nog att titta på nakna män. Men att han måste påminna sig om att gå och kolla på dem, är lite kul. Som om jag skulle behöva påminnas om att gå till dambadet, för att titta på nakna damer. Men antagligen skulle man väl bli utkörd av folk som inte förstår vikten av anatomiska studier.

Min katt är förresten smartare än vad man tror. För han brukar krypa ner mellan kuddarna i sängens huvudända och lägga sig under överkastet. Om jag då visar att jag vet att han är där, genom att klappa på överkastet, där han gömt sig ligger han kvar och sover. Men om jag inte gör det så kommer han utfarande direkt och är skraj, att jag skall lägga mig på honom. Så han vet att jag är en snäll gubbe som aldrig med flit skulle lägga mig på en katt. Men att det är bäst att kolla att jag inte gör så av misstag. Så på något sätt har han en uppfattning om vad som finns i mitt huvud.

Denna förmåga att se ur någon annans perspektiv är svårt men nyttig. Den som bara läser tidningar och inlägg av folk som delar deras uppfattning blir ju lite dummare än andra. För att ta del av hur de som inte delar ens uppfattning får ju en att tänka efter och se om de egna argumenten håller. Fast det är ju jobbigt och ställer krav på en på flera sätt. Betydligt mer arbetsamt än att sitta med andra som delar ens uppfattning och få sina övertygelser bekräftade. Man slipper ju då riskera att utsättas för smärtan och skammen av att man kan ha fel.

Men som Bertrand Russel så klokt påpekade:

”If an opinion contrary to your own makes you angry, that is a sign that you are subconsciously aware of having no good reason for thinking as you do. ”

Peter

 


 












2 kommentarer:

Inger sa...

Mår kamrat Katten bra nu?

Peter sa...

Han verkar mår rätt okej. Men är lite orolig på nätterna. Skall till veterinären om någon vecka igen och får väl diskutera eventuell medicinering. Men det är inte helt enkelt för sådan medicin kan ha besvärliga biverkningar. Han är annars blank och fin i pälsen och verkar må bra.