söndag 21 mars 2021

Hej vänner!

Jag har börjat tänka på moral. Eller kanske bristen på moral. För jag känner som det är en jävla brist på moral, i alla möjliga sammanhang just nu. Det gäller i stort som i smått. För det första finns det ju de rent kriminella jävlar som mördar, spränger, våldtar, utpressar, bedrar, stjäl och är rent psykopatiska onda. De verkar föröka sig som kaniner och lyckas förstöra hela bostadsområden och skapa otrygghet och trivsel. Men också blir förebilder för unga människor med diverse svårigheter. Nu läste jag att en kille som tydligen rappar och tydligen är misstänkt för ett mycket allvarligt brott, vunnit något musikpris. Är tydligen både ond och framgångsrik. Utan moral och riskerar säkert bli en förebild för många andra, som inte heller kan skilja på rätt och fel. Vilka till slut kommer bli sådana, som man nog tyvärr nog måste låsa in under mycket lång tid, så de inte ställer till någon skada under den tiden åtminstone.

Men så finns det folk som inte begår brott som i mina ögon förefaller sakna moralisk kompass och dessutom tjänar pengar på det. Som de som bedriver spelverksamhet och gör reklam för detta på TV flera gånger i timmen. Att lura folk att spela bort sina pengar, är omoraliskt och de som ägnar sig åt sådant verkar sakna både skam och skuld. Men varje gång jag ser någon känd person delta i reklaminslag för den verksamheten, känner jag någon sorts förakt. Tycker det är dålig stil.

Ett annat sätt att tjäna pengar som tydligen är helt tillåtet, är att bedriva någon sorts vård via appar på internet. Det verkar till och med uppmuntras av en del politiker. Men det är ju både slöseri och omoraliskt. För om den som ringer inte är allvarligt sjuk, utan har ont i halsen och är snorig eller varit magsjuk någon kväll, så kunde ta mig fan jag ge råd utan läkarutbildning. Likaså vid springmask, hårlöss och mjäll. Men är det något allvarligt måste ju den som ringer gå till doktorn iallafall och undersökas grundligt och ta prover. Så de där telefonläkeriet verkar mest till för att lugna de som inte är allvarligt sjuka, samt skicka dem som eventuellt är det till doktorn. Ung och inte allvarligt sjuk ringer och kostar pengar i onödan, medan den vanliga vården får ta hand om gamla och allvarligt sjuka. Tydligen får min vårdcentral betala för att någon får rådet att ta en Alvedon eller söka att upp samma vårdcentral dagen därpå. De som bedriver den typen av verksamhet gör så med mina skattepengar och blir visst jätterika. Vilket är inte är olagligt, men omoraliskt. Speciellt när man läst om bristen på läkare på institutioner där de som är riktigt gamla och svaga bor.

Jag tänker ofta på de bud som Moses fick av gud på Sinai berg. Som var någon sorts sammanfattning vad människor redan då tyckte var rätt och fel. För där står ju tydligt att man inte skall dräpa, sno andras saker eller ljuga. Regler som trots allt de flesta normala människor följer. Men tyvärr inte alla och jag tycker de verkar finnas fler och fler som struntar i dessa bud. Som också struntar i Matteus 7:12. ”Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna,” ni vet. Antalet som struntar i både lagen och profeterna verkar bli fler och fler och alltmer egoistiska och elaka. Vilket gör mig mer ledsen och orolig än förbannad. Förr vad det fint att vara en hederlig skattebetalare och solidariskt och lojalt tänka på de allmännas bästa och göra rätt för sig. Nu verkar det vara fint att vara smart, egoistisk och osolidarisk, samt tycka att de som jobbar och betalar skatt utan att bli rika är lite dumma losers, som inte vet hur smarta människor gör. Som får skylla sig själva där de sitter med sin taskiga pension efter sitt yrkesliv.

Jag börjar tappa hoppet om att bli vaccinerad det närmaste året. Vilket kännas alltmer frustrerande. Nu har jag snart ett år känt obehag, i situationer där man riskerar smittas av eländet. Sedan säkert sex månader har jag inte heller jobbat på grund av detta. Kanske har jag varit överdrivet försiktig. Men jag blev för inte så länge sedan påmind om min dödlighet och blev lite rädd att bli jordgubbe. Vilket nog gjort mig överdriven i min rädsla att drabbas av detta virus. Jag har börjat tänka mycket på mitt liv och tyvärr rätt mycket på de svårigheter som detta innehållit. Det är ju inget jag brukar berätta om, utan hålla för mig. Inte för att det är hemligt eller något att skämmas för. Det är bara jobbigt att prata om. Men jag börjar se alltmer hur det påverkat vem jag är och mitt liv. Egentligen vill jag tänka på framtiden och vad jag vill göra, när jag är vaccinerad. Fast det är svårt. Men jag tror jag skulle vilja åka till Florens och till Irland. Annars har jag svårt att komma på något jag vill göra.

Katten har varit ute mer än en timme idag. För det var rätt skönt i solen om man satt i lä. Det är första gången på flera månader, som han är ute mer än en kvart. Han verkar blivit lite uppåt av att vara ute och få lite mer stimulans och käka några grässtrån. Annars har han känts lite gammal och trött sista tiden. Katter sover i och för sig mycket. Men nu tycker jag han sovit nästan hela dagarna ibland. Han har gått upp en stund och käkat lite och gått på sin låda. Men sedan har han gått och lagt sig igen. Helst vill han ligga på min mage och sova och kan tjata på mig att gå och lägga mig på sängen. Det tog tid innan jag förstod att det var det han ville. Han gick runt tjata och var jobbig. Så jag prövade med käk, öppnade ytterdörren och annat innan jag begrep vad han ville. Men till slut förstod jag. Han verkar orolig ibland när han inte ser mig. Det var han aldrig förut. Då var han kaxig och självständig. Men nu vill han helst vara nära mig. Det kan vara jobbigt för han låter som en jävla marskatt, tills han får som han vill. Men han är ju kastrerad och slipper åtminstone den klådan, som kan ställa till det för en i mars, om man inte aktar sig.

Själv är jag också trött förresten. Jag kanske har drabbats av det som på gotländska heter ”ladigsdigne”. Det betyder vårtrötthet om ni inte visste det. Antagligen är det detta jag drabbats av för jag är nästan lika trött som katten. Vilket nog katten tycker är rätt bra. För då ligger jag mycket på sängen, vilket han gillar.


Peter



 

2 kommentarer:

Inger sa...

Ja, de håller oss igång, våra pälsklingar. Jag skulle nyss skriva att jag sitter och oroar mig över att den ena av mina två inte kommit hem från sin kvällspromenad, men precis då knackade han på fönstret, och visst blir man glad och lättad. Men det är väl bara början på utvidgade utevistelser, nu när vädret blir varmare. Jag blir också beordrad i säng, det kan lika gärna ske mitt på dagen som när de anser att jag sitter uppe för länge på kvällen. Skönt att kamrat Katten verkar ganska pigg. Självklart ska han ha lyxmat på nätterna! Förresten, vad är lyxmat enligt honom?

Peter sa...

Just nu kokt torskrygg. Men finskuren lövbiff går också ned. Små dyra kattmatsburkar som heter till exempel Sheba kan gå ner.