Hej vänner!

Igår var det en fin vinterdag, men lite kall och blåsig. Nu tycker säkert mina norrländska vänner att jag är lite löjlig som beskriver en dag då det är bara någon minusgrad som ”kall”. Men jag har frusit mer här på Gotland när det är någon minusgrad, än i Norrland när det är 20 minus. Men det mesta jag frusit var en gång i Belgrad och då var det också bara någon minusgrad. Just kombinationen fukt och blåst, är jävligt jobbig och kall. När jag var i Belgrad var detta Jugoslaviens huvudstad och ett kommunistiskt land. Jag bodde hos en gammal dam som hyrde ut ett rum till folk, som inte hade råd att bo på hotell. Toaletten fanns på gården och behållaren satt uppe vid taket och slangen ner till muggen var lagad med trasor och snören. Så när man spolade var det som en jävla fontän. Man fick ta tag i kedjan man spolade med och ställa sig utanför när man spolade, om man inte ville bli blöt. Tanten hade en son som studerade i Moskva, om jag förstod det hela rätt och det var i hans rum jag sov. Hon ville ha så lite betalt att jag skämdes och gav henne mer än hon ville ha, fast jag var rätt fattig själv.

Men snön har alltså kommit även hit till Visby och det är vackert som Visby är när det har snöat. Det finns förresten en vacker dikt av Werner Aspenström, som jag alltid tänker på när det har snöat. Werner Aspenström gillade förresten katter, så jag gissar att han var en bra karl. Folk som gillar katter brukar vara det. Så här vackert skriver Werner Aspenström:

Snöbrev

Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.

Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.

Det är rätt det du frågar om vinden.
Ofta lockades vi ut av misstag
någon hörde steg någon röster.
Alltid var det samma skärande vind
som blandade snö med snö.
Dagen kan därför bli lång men de som väntar
har alltid sin väntan tillsammans
de vakna delar sin vakenhet de sovande
har stämt möte i sin sömn.

Det finns naturligtvis värme mellan oss
fastän vi har blivit snömänniskor
en lägereld som vi sträcker händerna mot
om den också inte brinner med lågor.
De som länge levat under valv av frost
kan plötsligt lyftas liksom av en våg
kan genomströmmas av en okänd kärlek
en oerhörd koral som blodets tunna orgelpipor
aldrig lät dem höra.

Ett brev skriver jag till dig
syster på en blå veranda
en hälsning att jag tänker stanna
att jag kanske aldrig återvänder.
Jag har druckit ett vin av snö
jag älskar en kvinna av snö.
Av snö är ryttaren och hästen
som nu bär brevet till din dörr.

Kanske är det det, som det här jävla viruset ställt till. Jag har blivit en ”snömänniska” som vandrar runt i kylan. Ibland tänker jag på jobbiga minnen. Vilket livet egentligen är för kort för att tänka på. Men det tänker jag trots detta på, fast jag inte vill. Kanske håller jag på att bli en snömänniska som ”behöver lyftas av en våg och genomströmmas av en okänd kärlek.”. Vi gubbar på 66 år har ett stort behov av att genomströmmas av detta då och då. Speciellt då vi fryser om fötterna. Katten gillar att ligga på mina fötter när jag går och lägger mig. Det är varmt och skönt i början. Men efter en stund blir det obekvämt och jag petar bort honom. Men så fort jag somnar smyger han dit och lägger sig igen. Så där håller vi på nätterna igenom.

Numera är jag förresten rätt måttligt förtjust i snö. När jag var ung gillade jag snö och att åka skidor. Men det var länge sedan jag gjorde nu. Sist jag gjorde det var här på Gotland. Jag hade köpt ett par vallningsfria skidor och tänkte att det var bekvämt att bara sticka iväg, utan att behöva valla. Men det visade sig att dessa skidor inte bara var vallningsfria, utan även glidfria. Dessutom åkte jag bedrövligt dåligt. Så det var inge kul och sedan dess har jag inte åkt skidor. Men det har inte varit mycket snö att åka på heller, de senaste åren här på Gotland. Nu är det kanske läge att göra ett nytt försök. Men jag misstänker att det inte är så mycket snö i skogen. Ibland skulle jag vilja bo i Norrland när det är vinter. Där det är riktig snö och man kan åka skidor. Fast ibland vill jag bo någonstans där det är varmt på vintern och slippa snön överhuvudtaget. Jag vet inte vad jag vill. Så jag blir väl sittande här och väntar på att pandemin går över. Medan jag blir alltmer än snömänniska. ”Alltid var det samma skärande vind som blandade snö med snö.” Handlar antagligen om gotlandsvintern.

Det var förresten länge sedan jag skrev om något ord i bibeln. Jag läste om någon hycklande kristdemokratisk dam som tydligen varit abortmotståndare och medlem i massa föreningar för sådana personer. Men nu hade hon tydligen bytt åsikt och förnekar att hon någonsin varit en som velat förbjuda aborter. Då kom jag att tänka på ordet ”skrymtare”. Ett ord som man inte använder så ofta nu för tiden. Det betyder väl hycklare eller skenhelighet eller något sådant. Jesus själv har ju mycket att säga om den typen av filurer. Som när han säger: ”Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.” Just barmhärtigheten verkar ju vara en bristvara hos många människor. Det dör ju 10 000-tals kvinnor varje år i osäkra och olagliga aborter, i världen i länder där abort är förbjudet. Så ett sådant förbud stoppar ju inte aborter, men dödar och skadar kvinnor för livet. Vilket de som säger sig vara ”abort-motståndare”, struntar i. Det är otäckt och ett tecken på att man missat vad som är ”viktigast i lagen”.

Idag blir nog en fin vinterdag. Jag får väl gå en promenad och fånga denna dag. Försöka hitta små glädjeämnen att hålla uppe humöret med. Som att jag idag slipper äta någon maträtt som innehåller koriander. Vilket är skönt. Nu är det dags för en liten prommis.


Peter