Hej vänner!

Det var nu länge sedan jag berättade om någon av mina släktingar. Men så kom jag och tänka på Nathanael Uddenberg. Han var ju en en känd fotograf i Stockholm i början på 1900-talet. Till hans ateljé på Hornsgatan kom ju många prominenta personer och mindre prominenta stockholmare för att bli fotograferade. Men det som gjorde Nathanael unik var att han ibland lämnade ateljén och släpade ut den stora kameran till någon av stadens parker eller gårdar och tog fotografier där. Sålunda finns det ett av Nathanael taget porträtt av Hjalmar Branting taget på Mosebacke med utsikt över staden i bakgrunden. Likaså ett av August Strindberg taget på Nytorget.

Nathanael var ju djupt religiös och aktiv i Baptist-samfundet. Han fru Karin hade han träffat i församlingsarbetet och hon var om möjligt ännu mer religiös än Nathanael. Hon var mycket upptagen med att fundera på hur mänskligheten skulle hantera den arvsynd som tvingade oss att för att bli flera hänge oss åt köttsligt umgänge. Som tur var det ytterst sällan Nathanael var intresserad av sådant snusk och var han det brukade Karin först släcka lampan och sedan be om be gud om förlåtelse för den kommande synden. Hon brukade be länge och intensivt, så ofta somnade Natanael innan det blev något. Vilket Karin tog som ett tecken att hennes böner besvarats av vår herre.

Men i sitt yrke var Natanael alltså erkänt duktig och kunnig. Han hade till och med fått avbilda kung Gustav V strax efter trontillträdet 1907. Ett utmärkt porträtt som han fått mycket beröm för. Så en dag kommer det in en rätt rund och rödblommig herre som frågar om Nathanael skulle kunna tänka sig att under sommaren ta ett uppdrag. Det var så att mannen ifråga var konstnär och hade tänkt sig att med fotograferingskonsten först avbilda det han senare skulle måla i olja. Han kom också med ett mycket generöst erbjudande om betalning, om Nathanael åtog sig uppgiften. Arbetet skulle utföras I Dalarna och Nathanael skulle utöver betalning för fotografierna, få bo i en stuga med plats för det som krävdes för arbetet. Nathanael som ofta inte hade så mycket kunder sommartid tyckte förslaget lät intressant och tackade ja.

När han kom hem till fru Karin berättade han att han fått ett uppdrag i Dalarna och skulle bli borta några veckor. Han berättade också om hur välbetalt detta uppdrag var och att de när det var klart skulle kunna åka på Baptisternas sommarläger på Öland och inköpa en ny säng till hemmet. När Karin frågade efter namnet på herren som kommit med det generösa erbjudandet tog Nathanael upp ett visitkort han fått och läste ”Anders Zorn”. Konstigt men fint namn tyckte Karin. Hon tyckte hört det någonstans.

Så Nathanael packade i juni sina saker i några stora koffertar och beställde stadsbud, för att få hjälp att bära dem till tåget. För på den här tiden var en kamera ingen liten sak som man tog med sig i ficka precis. Den var stor som ett litet kylskåp och stod på ett rejält stativ. Dessutom fick Nathanael ta med sig tio kilo glasplåtar och annat som behövdes för arbetet. När han kom fram till Mora, möttes han av en bil med herr Zorn som forslade honom till den lilla stuga där han skulle få bo. Det var ett utomordentligt trevligt ställe.

Nästa dag skulle arbetet börja och det skulle utföras vid en sjö i närheten. Så Nathanael ställde upp sin kamera och konstnären gick för att hämta modellerna. Dessa visar sig var två lite runda kullor som kom glatt fnittrande gående genom skogen. Men Nathanael blev mycket överraskad när dess unga lite runda damer började klä av sig sina kläder. Men han tittade åt ett annat håll och tänkte att de väl skulle sätta på sig något speciellt för måleriet. Kanske något antikt eller krigiskt. Men de skulle de inte alls. De gick ut i vattnet spritt språngande nakna och instruerades av konstnären Zorn hur de skulle stå. Sedan sa han åt Nathanael att ta ett kort av damerna ifråga. Nathanael som inte hade sätt några nakna kvinnor sedan han tjuvkikat in i Strömbadets dambastu som tonåring, blev liksom överväldigad av denna nakenhet. Dessutom kastade damerna rätt fräcka blickar på honom. Nathanael blev alldeles darrhänt av detta och fick svårt att ställa in skärpa och hålla reda på exponeringstiderna. Han försökte men blev allt mer nervös och fumlig. Illröd i ansikten och stammande av nervositet snubblade han runt och försökte förklara att han måste ta om korten en gång till för att de nog inte hade rätt skärpa.

Men Zorn såg hur det var fatt och sa att Nathanael nog behövde ta något lugnande om nakna damer hade den effekten på honom. Så de gjorde ett avbrott i arbetet och Zorn beordrade Nathanael att ta en sup. Nathanael var ju inte van vid starkare drycker än nattvardsvin, så redan en sup fick viss effekt på hans nerver. Han fick av Zorn ytterligare en trots att han först sagt att han trodde det räckte med en. Men Zorn sa att han ju betalde bra för arbetet och då kan han inte ha en fotograf som ser som en hanhund framför en löptik och agerar därefter.

Men efter att fått detta nervlugnande elixir så kunde Nathanael arbeta som det var planerat. Han blev till och med lite skojfrisk, med de nakna kullorna och log och skrattade. När fotografierna var tagna åt man gemensam lunch i solen och hade en trevlig eftermiddag. På kvällen framkallade Nathanael plåtarna och gav dem till Zorn som blev mycket nöjd. ”Ett utmärkt arbete som kommer vara till stor glädje i vinter. Dessutom slipper ju kullorna klä av sig när det blir kallt och otäckt”. Så fortsatte dagarna. Nathanael for runt i Dalarna och fotograferade nakna kullor och för att inte bli för nervös av att de var barfota över hela kroppen, så tog han några supar. Men efter en tid blev hela situationen mindre laddad för Nathanael och han behövde väl egentligen inte dessa glas. Han fortsatte dock att ta en sup för säkerhets skull.

Han fick brev från fru Karin som började undra om han inte skulle komma hem snart. Han hade ju nu varit borta i nästan två månader istället för i två veckor. Men Nathanael svarade bara kort att arbetet var mer omfattande än vad han planerat. I augusti skulle han fotografera på en fäbod och modellen var här en mogen dam med den junoiska kroppsform som konstnären uppskattade. Hon skulle stå i bastun och tvätta sig. Men för att inte känna sig generad krävde hon att Nathanael också skulle klä av sig näck. Nathanael sa först att han inte ville. Men i så fall blir det inget av, sa damen ifråga. Så för att slippa åka tillbaks med oförrättat ärende tog han av sig kläderna, efter att tagit inte bara en utan två rejäla supar. Så stod han där ensam med en naken mogen dam, som såg att Nathanael minsann uppskattade hennes skönhet och blev lite glad över detta. Han stannade där några dagar och åkte sedan till Zorn och lämnade över sina bilder.

Någon dag senare kom hans fru Karin till hans lilla stuga som en överraskning. Han hade nämligen inte svarat på hennes brev på mer än en månad. Hon finner då Nathanael i en stuga full med fotografier av nakna kullor och med tre flaskor tiodubbelt renat på bordet. Hon ser sig om en stund i denna syndens boning och rusar sedan ut. Skilsmässan går igenom samma år och Nathanael utesluts ur församlingen och man ber för att han skall utsättas för en särskild het skärseld och därigenom eventuellt slippa från det helvetets straff som han så väl förtjänade. Men sannolikheten för det antogs vara liten.

Men Nathanael stannar i Mora och Dalarna och blir där en uppskattad fotograf. Han blir också rätt förmögen, då han en gång om året åker till Paris och säljer bilder på nakna kullor. Något som fransmännen uppskattade och det är därför dessa kort kallas ”franska kort”. Tre år senare gifter han sig med damen han träffade på fäboden och de levde lyckliga därefter. Men till Paris blev det inga resor efter detta.

Peter