Hej vänner!

Klockan är 2:30 på natten och jag vaknade och kunde inte somna om. Jag drömde en mardröm förresten innan jag vaknade. Vilket jag sällan gör. Men nu gjorde jag det, vilket var otäckt.

Det händer ju mycket otäckt i världen också. Jag kunde ju lite malligt säga, ”vad var det jag sa”. För ni som läser denna blogg regelbundet, vet att alltid sagt, att den så kallade president som huserat i Vita Huset de sista åren, inte är som han skall å huvudets vägnar. Men jag är rädd att det kommer fortsätta hemska saker, även i fortsättningen. Han har ju många människor på sin sida och bland dem, ett helt gäng våldsamma extremister. Människor som tror på hans lögner och som i sina förvirrade nazisthjärnor, har fått för sig att de företräder folket. Men jag läste att de har många sympatisörer som tycker att det var bra när de stormade Kapitolium och uttrycker sympati och förståelse, för deras agerande. Historien upprepar sig på något sätt. Jag tänker riksdagshusbranden i Berlin 1933 när jag läser om eländet.

I mitt förra inlägg skrev jag om författaren och krigshjälten Harry Järv och hans tankar kring hur det demokratiska samhället, med dess tolerans, skall hantera de intolerantas utnyttjande av dess fri och rättigheter. Var gränsen går för hur man får utnyttja dessa. För det går ju en gräns någonstans. I Sverige får man exempelvis inte ”hetsa mot folkgrupp”. En lag som säkert kom till för att massmördandet under förintelsen, inte skulle upprepas. Fast det har ju hetsats till nya folkmord och mord sedan dess.

Den västerländska demokratin är ju en väldigt kort historia. Så där 150 år som mest. Man hade ju haft någon sorts demokrati i Aten på 300-talet f.Kr. Men det var ju knappast en demokrati i vår mening. Även om det var en bra början. Men därefter har det ju mest varit diktaturer och förtryck i världen. Det har det förresten fortsatt vara på de flesta håll. Så demokratin är ingen självklarhet. De finns många som inte gillar den och tycker den ger röst åt sådana, som borde tystas. Som inte tycker som man, i deras ögon, bör tycka. Så vill man ha kvar demokratin får man minsann försvara den.

Hur mycket man måste ta i, i sitt försvar av denna styrelseform beror väl på om den är hotad eller ej. När den utsätts för hot, så är man nog tvungen att ta i, för att den skall överleva. För de som vill avskaffa den har ju aldrig tvekat att ta till våld, hot och lögn. Jag läste att en del tycker att det var fel att stänga av folkhetsaren och storlögnaren från Twitter och Facebook. Att han i yttrandefrihetens namn skulle få fortsätta ifrågasätta, att valet gick rätt till och uppmana och hetsa sina sympatisörer att sabotera, ett överlämnande av regeringsmakten. Att de som gör så är ”patrioter” och fina människor. Men det är ju tillgången till sociala media som till stor del lett fram till att demokratin i USA hotas av våldsverkare och fiender till demokratin. Jag tror att Harry Järv skulle sagt att hans hatiska twittrande och spridande av lögner, är ett sådant hot mot det demokratiska styrelseskicket, att det är rätt att förhindra detta. Borde nog gjorts för länge sedan.

Hitler hade inte tillgång till sociala media. Men hade han haft det hade han säkert även i dessa spridit ut att Tyskland egentligen vann Första Världskriget. Det var bara judarnas dolkstöt och sabotage, som ledde till allt elände som följde. Han lyckades ju sprida sådant utan tillgång till Twitter. Men med tanke på följderna är det tveksamt om det var så klokt att inte förbjuda honom att sprida sådana idéer. När demokratin hotas måste den nog försvara sig. Även om det medför inskränkningar av friheten för vissa individer. Om man vill ha den kvar vill säga.

Winston Churchill sa ju: ”Demokrati är den sämsta statsformen, bortsett från alla de andra.” Vilket det ligger mycket i. För den är krånglig, ofta ineffektiv och leder till konflikter och bråk. Men den är trots allt bra mycket bättre än diktatur. Oavsett vilken jävla ytterlighet på den politiska skalan, som den representerar.

Vi har passerat 1984 för länge sedan. Men George Orwells roman 1984 känns otäckt nära. Vi har ju lärt oss ord ”som alternativa fakta” och ”journalister är folkets fiende” och ett oändligt antal lögner. Ett nyspråk som påminner om de slogans som alla måste lära sig i Orwells bok:

• Krig är fred

• Frihet är slaveri

• Okunnighet är styrka

Trump kunde ju knappast ljugit ihop det bättre själv.

Peter