Hej vänner!

Så börjar det här, på det flesta sätt, tråkiga året gå mot sitt slut. Man får väl hoppas att 2021 blir ett bättre år. Kanske kommer till slut vaccinet göra, så det blir slut på viruseländet iallafall. Det skulle kännas fint och jag går bara och längtar efter att bli vaccinerad och att man skall kunna resa och träffa folk som tidigare. För jag som bor på en ö och måste åka färja eller flyga för att lämna denna ö, har just resorna känts lite jobbiga. Då är man ju tvungen att träffa på folk, även om färjebolaget gjort sitt bästa för att sprida ut passagerarna. Men det har ändå känts obehagligt.

Men annars har väl inte restriktionerna påverkat mig så mycket i vardagen. Jag har inte något större socialt umgänge och går sällan ut på krogen. Jag är inte heller någon flitig bio-besökare eller någon som ofta går på teater. Så för min del har väl dagarna gått på som vanligt. Men just tanken att man inte får göra saker som är roliga, även om man inte gör det så ofta, är ändå jobbigt. Sedan har det varit väldigt tråkigt att inte kunna besöka sina barnbarn i den omfattning som jag planerat. Det blev ju inte så mycket av med att jobba i höst heller. Vilket också var tråkigt.

Förresten har jag kommit på mig med att ha blivit en rätt konservativ människa. Kanske är det något som kommer med åldern. Jag tror Churchill sa något om detta. Alltså att ungdomens radikalitet har en tendens att förbytas mot konservatism, när man blir äldre. Själv är jag väl närmast anarkistisk i min konservatism. Som det här med arkitektur. Jag är ju ledsen över att nya hus ofta är så fula i mina ögon. Inte minst de som byggs i detta lands huvudstad. Så kanske någon undrar: ”Menar du att hus skall se ut som de gjorde vid sekelskiftet 1900 för att vara vackra. Det kan du väl ändå inte mena”. Men då säger jag: ”att det kan jag visst det”. För jag är numera en gubbe som skiter i om hus är ”spännande” eller ”intressanta”. Jag vill att de skall vara vackra och är förbannad på de som rev ner delar av detta lands huvudstad och ersatte det med glas, betong och fulhet.

Det konstiga med konservatism numera, är att de som säger sig vara politiskt konservativa är så radikala i sin vilja att förändra det som varit och är. Som vill avskaffa allt det som nyss var en självklar del av det gemensamma och ersätta det med privatiseringar eller lägga ner det. Som vill lägga ner public service kanaler och inskränka yttrandefrihet. Jag såg till och med, att det fanns så kallade konservativa, som tyckte så illa om det bestående, att de hoppades att Ronald McDonald skulle vinna det amerikanska presidentvalet. Vad jag tycker om den mannen vet ni som läser denna blogg. Jag måste säga att jag tycker nästan lika illa om hans kompisar.

En sak som jag är orolig för är att så många människor verkar känna sig maktlösa. De verkar uppleva att de ser en massa saker som skrämmer dem och oroar dem, men som de är maktlösa inför. Just rädsla och en känsla av maktlöshet är väl det som genom historien ställt till med mest elände för mänskligheten. Under det förra seklet ledde ju detta till framväxten av två totalitära politiska monster, som ledde fram till vansinne av våld och ondska. Nu finns det ju till och med i Europa länder som verkar lite inne på samma väg. 

Själv känner jag mig ofta maktlös och rädd inför allt jag läser om brottsutvecklingen i Sverige. Just för att det känns som ingen riktigt vet vad som skall göras åt eländet. Som om vi är ockuperade av av ett främmande land och gett upp. Som Danmark 1941 där livet fortsatte som vanligt, även om inget var som det skulle. Nu överdriver jag. Men lite känner jag på det viset inför allt ont jag läser om i tidningarna.

Jag är också mycket orolig för klimatförändringen och dess konsekvenser. Likaså för att vi håller på att utrota så många djur och deras livsmiljöer. Jag läste någonstans att antalet ryggradsdjur har minskat med 68 % sedan 1970. Men det verkar inte som så många bryr sig om att så är fallet. Men jag blir faktiskt väldigt orolig och ledsen, när jag tänker på det och känner mig maktlös.

När jag var barn fanns det en broschyr som hette ”Om kriget kommer”. Den var väl till för att förbereda nationen från ett anfall från Ivan den förskräcklige och hans mannar. Det kom ju en ny variant av denna broschyr för några år sedan. Men jag minns bättre den första, som låg i en låda i hallen när jag var barn. I den stod det: ”Varje meddelade om att motståndet skall upphöra är falskt”. Det var bra att veta. Även om det är en inre röst som säger åt en att ge fan i alltihop och ge upp, skall man tänka på dessa ord. För ”Varje meddelande om att motståndet skall upphöra är falskt”. Bara så ni vet.

Som vi konservativa surgubbar och pessimist-konsulter säger i hemlighet, när vi tränar på vår spanska: ”Viva la Anarquia”.  

 

Peter