Hej vänner!

I morse när jag vaknade var det mörkt ute. Vilket inte var så konstig då klockan bara var fyra. Vilket så här års betyder att det är ett jävla mörker. Men det har det fortsatt vara hela dagen. Visserligen ljusare än det var 04:00, men ända rätt grått och mörkt. Jag bestämde mig för att inte kliva upp utan stanna i sängen hela dagen. Men så klev jag upp iallafall för jag blev sugen på kaffe. Tur att jag är så beroende av denna dryck. För annars hade jag väl aldrig klivit upp en mörkgrå tisdag i pestens tid.

Men när jag tittar ut genom fönstret ser jag S:t Karins ruin framför mig och blir lite glad över att jag bor så fint i en så fin gammal stad. Jag är som en del av den åldrande staden. Inte så lönsam, men ganska vacker med mina ruiner och rynkor. Ännu värd att bevara som ett pittoreskt inslag på stadens gator och dess uteserveringar.

Igår gick jag förbi s:t Görans ruin som ligger ovanför lasarettet. Den är ju uppkallad efter helgonet S:t Göran. Han som slogs med en drake och gav denna drake rejält med stryk. Draken hade nämligen bestämt sig för att käka upp en prinsessa. Vilket drakar skall ge fan i. I Stockholm finns ju i Storkyrkan en staty som föreställer hur S:t Göran slåss med denna drake medan prinsessan tittar på. Om man tittar noga kan man se att drakens taggar är älghorn förresten.

Det var Sten Sture den äldre som efter slaget vid Brunkeberg 1471 som beställde denna skulptur för att fira segern över Kristian I och hans danskar. Sten Sture tyckte väl att han var som S:t Göran och draken var Danmark. Den söta prinsessan skall väl vara Sverige, som räddas av den modiga S:t Göran alias Sten Sture.

Själv har man träffat en och annan drake. Men inte så många faktiskt. Någon skräcködla och rugguggla, har man väl också träffat på. Men mest har det varit prinsessor, trots allt. Det får man tänka på när man funderar över meningen med livet. Vilket jag gör ytterst sällan och när jag gör så, kommer jag på att jag inte har en aning om vad denna mening skulle kunna bestå av. Då kan man istället tänka på prinsessor man träffat på. Man kan också tänka på julkorv med rödkål och på O.P. Anderson. Som stavar sitt namn med bara ett s, konstig nog. Men det är väl för att man skall ha koll på sin förbrukning. Läser man etiketten på flaskan och det är två s i efternamnet, tyder det på att man ser dubbelt och nog inte skall ha mer. Ett bra tips från mig minsann.

Sten Sture var alltså osams med danskar. Men själv har jag en god kontakt med detta grannfolk, även om jag aldrig förstår vad de säger. Det är tråkigt. För det hade ju varit kul att förstå vad danskar säger, utan att behöva prata engelska med dem. Men det är tyvärr omöjligt. Fast jag tycker ändå bra om danskar och brukar le och nicka lite med huvudet, när de pratar med mig. Så danskar tycker antagligen att jag är en idiot. De frågar väl efter vägen och jag tittar på klockan och säger ”halv fem”. Då säger danskarna ”Forkert i hovedet på den svenske” och går vidare.

Själv går jag och längtar efter att bli vaccinerad mot det otäcka viruset. Jag såg att man börjat vaccinera i England och att drottningen snart skall få sin spruta. Man får hoppas att det snart kommer igång i Sverige och att man inte blir sjuk av eländet innan dess. För det vore ju en riktig nitlott. Jag funderar om det finns något sätt att komma långt fram i kön och slippa vänta i flera månader. Lite i riskgruppen är jag ju. Men kanske kan man överdriva en aning, så man slipper vänta. Fast det vore ju osolidariskt. En riktig svensk väntar på sin tur och tränger sig inte före i kön. Han tar sin nummerlapp och väntar. Finns det förresten något värre än att ringa upp någon typ av verksamhet och höra någon säga: ”Just nu är det många som ringer. Men det blir strax din tur”. Sedan sitter man där i en timme medan denne någon, envisas med att ljuga för en. När någon till slut eventuellt svarar är man ju så förbannad att man har lust att slänga på luren.

Man bör undvika att bli arg och stressad. Det påminner mig om en historia där en kille har fått i uppdrag av sin fru att köpa kött till en söndagsmiddag. Fint skall det vara. Så planerna är boeuf bourguignon och köttet skall inköpas på Östermalmshallen. Framför honom står ett antal damer, av den typ som bara finns på Östermalmshallen. De väljer bland styckdelsdetaljer långsamt och noggrant. Då det tar en stund att göra maträtten ifråga, blir mannen alltmer stressad och när en dam i päls inte kan bestämma sig, håller han på att krevera. När det äntligen är hans tur, är han svettig, stressad och irriterad. Så han rusar fram och skriker: ”ett kilo högröv tack”! Så kan det gå om man stressar upp sig. Det blir bara fel.

Peter