onsdag 4 november 2020

Hej vänner!

Klockan är 04:17 och jag kan inte sova. Jag försöker skriva. Men katten sitter på bordet och petar på mig med tassen, vilket är lite störande. Han gillar inte när jag läser, håller på med telefonen eller skriver på datorn, när han vill bli klappad. Det vill han nästan hela tiden, sedan något år. Han har också börjat prata mycket mer än förr. Kanske börjar han bli lite gammal och slirig.

Det pågår presidentval i USA. Hur det skall sluta verkar osäkert. Men det går just nu bra för den sittande presidenten. Ni som läser denna blogg vet ju att jag tycker den mannen är ett avskyvärt kräkmedel. Det har jag tyckt enda sedan första gången jag såg honom och har inte haft någon som helst anledning att byta uppfattning. För mig är det en gåta att någon människa kan tänka sig att rösta på ett sådant stolpskott till människa. Men uppenbarligen är det miljontals människor som gör det. Helt obegripligt och jag undrar vad det är på fel på dessa människor. Ser de inte det jag ser?

Det påminner om sägnen om Hårgalåten. Ni har väl hört den gissar jag. Om hur ungdomarna i byn Hårga i Hälsingland hade dans på en loge en lördagskväll. Då kommer plötsligt en ny spelman in och börjar spela en låt, som ingen hört tidigare. Alla börjar dansa till den låten. Men när det väl börjat dansa kan de inte sluta. En flicka försöker dock ropa och varna de andra ungdomarna. För hon har sett att spelmannen har en bockfot och förstår vem det är som spelar. Men ingen förmår längre lyssna till hennes varningar och dansen fortsätter hela natten. I gryningen lämnar spelmannen logen och alla dansande följer med honom upp på Hårgaberget och däruppe fortsatte de dansa ända tills bara deras skelett var kvar. Går man upp på Hårgaberget en natt när det är fullmåne kan man höra musiken som djävulen spelade där en gång. Flickan som varnade för vem spelmannen var, hittade man på golvet i logen morgonen därpå. Hon undrade säkert också varför ingen såg det hon såg.

Om Ronald MacDonald med bockfoten vinner detta val kommer jag bli rätt ledsen. Men det blir i så fall bara ett ytterligare tecken på vilken otäck jävla tid vi lever i. En tid som får mig att tänka på denna vers ur Valans spådom, där hon beskriver världens undergång:

Bröder skola kämpa,
varandras banemän bliva,
systrars barn
sin släktskap spilla;
hårt är i världen,
hordom mycken,
yxtid, klingtid,
kluvna bliva sköldar,
vindålder, vargålder,
innan världen störtas;
ingen man skall
den andre skona. ”

Som tur är slutar inte hennes spådom där. För efter denna hemska tid så blir det bättre:

Upp ser hon komma
för andra gången
jorden ur havet,
igen grönskande;
forsar falla,
örn flyger däröver,
den som på fjället
fiskar griper. ”

Vi får väl hoppas på det. Men ändå undrar jag när jag ser hur den ena jävla folkförföraren och anti-demokraten efter den andra, blir vald till att leda sitt land, varför ingen ser vem det är? Varför ser de inte bockfoten?

 

Peter

 


 




 

2 kommentarer:

Inger sa...

Ljudböcker har jag tänkt övergå till, så kan man ju både "läsa" och klappa katt(er) samtidigt. Började läsa en tjock bok för några veckor sen men lär inte komma så mycket längre än de få sidor som herrarna låtit mig läsa. Inför förra valet i USA sa min ena son att han inte skulle bli förvånad om Trump vann.... HUUUR kan du tro det, undrade jag. Nu förvånar inget mig längre. Tragedin i Hårga känner jag som gammal folkdansare i ungdomen väl till, det var ytterst noga att före dansen kontrollera spelmännens fötter. Men åhhh... vilken bild på kamrat Katten, den gick rakt in i hjärtat.

Peter sa...

Klokt. Konstig frisyr och bockfot. Huva!