Hej vänner!

Årets nobelpris i fysik skall delas av två gubbar och en tjej för deras forskning kring svarta hål. En för att han teoretiskt kunde visa att svarta hål kunde vara rätt vanliga och två för att de kunde visa att det längst inne i vår galax finns ett stort svart hål. Antagligen finns det sådana svarta entiteter i mitten på alla galaxer. Platser innanför vars händelsehorisont allt upphör och om vilka vi aldrig kommer få veta någonting, om jag förstått rätt. För ingen information kan lämna dessa platser.

Svarta hål är alltså väldigt konstiga och på något sätt sorgliga i sin svarta ensamhet. De bara ligger där och slukar ljuset och lämnar inget ifrån sig. Det var någon på radio idag som påpekade att svarta hål kan suga åt sig stjärnor, planeter och annan massa. Men de kan aldrig dela på sig och gå i bitar. De är och förblir en mörk entitet till den dag tiden tar slut. Obegripliga i sitt mörker. Något som är i denna värld. Men på något sätt inte en del av denna värld.

Förr brukade ju människor skapa myter om sådant som var obegripligt. Som att orsaken till åskan vara att Tor for fram med sina bockar och slog sin hammare i skallen på de jättar som hela tiden hotade Midgård och Asgård. Det fanns myter om hur världen skapades och hur den en gång skulle upphöra. Det fanns myter om vad som skulle hända efter döden. Om allt som var oförklarligt fanns det myter, som försökte förklara det oförklarliga. Nu skulle vi behöva en myt om vad som händer i svarta hål. För det lär vi ändå aldrig få reda på.

Tänk om den yttersta sanningen om alltet ligger dolt i dessa svarta hål. Om vi när vi förstod det skulle förstå meningen med alltihop. Men i så fall skulle denna mening ändå aldrig avslöjas för oss. Den ligger dold i ett djupt mörker. Har ni förresten läst boken: ”Liftarens guide till galaxen”. I den räknar ju en superdator ut ”den yttersta frågan om livet, universum och allting”. Svaret på denna fråga är 42. Alltså inte 96 eller möjligtvis 78, som jag trodde. Själv är jag 66 år och sitter i Visby och skriver om svarta hål. Detta gör jag tydligen 4,6 miljarder år efter solsystemets skapelse.

Förresten är väl döden lite som ett svart hål. Man lever på och rör sig framåt. Men än dag passerar man händelsehorisonten och försvinner. Tiden upphör och man försvinner i oändligheten.

Det börjar bli höst även här på Gotland. En del träd börjar få röda och gula löv. Snart faller väl dessa löv av och träden står som svarta siluetter och ser nakna ledsna ut. Jag känner mig förresten lite avlövad själv.

Vet ni vad ”influensers” gör? Jag har förstått att de skriver på saker på internet och gör reklam för kläder och smink och sånt. Men vad gör de egentligen. Det verkar inte direkt behövas någon utbildning för att få den titeln. Men är det ett jobb eller något man gör på fritiden? Jag såg att kristdemokraternas partiordförande hade kommit i dåligt sällskap, med en sådan där influenser och tydligen glömt bort den försiktighet, som man på grund av det otäcka viruset, bör visa. Kanske hade hon också blivit lite ”tipsy” på kalaset. Det var ju lite omdömeslöst. Men kanske också lite mänskligt. Partiledaren i fråga är visst singel, nu för tiden och kände sig kanske lite ensam och okramad. Så gjorde hon bort sig. Vilket influensern tydligen berättade, vilket inte var så begåvat eller snällt. Så nu har denna partiledare fått skämmas och blivit ordentligt åthutad av en företrädare för ett annat parti. Men jag undrar om denna politiska motståndare tagit i lika mycket, om det varit ett gäng gubbar och partikamrater, som festat efter bastun en kväll. Jag tror inte det. Så jag tror att en del av upprördheten var politisk betingad. Vilket jag tycker är rätt fånigt.

Det behövs ju valda politiker trots allt. För alternativet skulle ju vara att den starke har makt över den svage och diktatur. Men vem fan vill bli politiker om man måste vara helt perfekt hela tiden och aldrig kliva i klaveret. Inte jag iallafall. Någon skulle väl leta upp någon jävla förseelse från ungdomen och veva runt den till förbannelse. Någon springnota eller något skamligt förslag, från den tiden man var ung och dum. Eller att man vid någon surströmmingsfest intagit ett glas starkt från en plastdunk och dessutom berömt både bryggden och tillverkaren av denna, för hans skicklighet. Så skulle någon influenser skriva om detta på internet morgonen därpå och så skulle min politiska karriär vara över.

Förr behövde politiker inte vara så förbannat perfekta minsann. Den socialdemokratiska partiordföranden och statsministern Per Albin Hansson hade visst två familjer, vilka han bodde hos regelbundet. Vilket inte var något pressen skrev om, då det ansågs vara hans privatsak. Det var ju han som skapade begreppet ”folkhemmet”. Men själv hade han minsann två sådana.

Själv gör jag ju aldrig reklam för kläder och smink på min blogg. Men däremot för Rädda Barnen. Så Swisha nu lite stålar till tfn: 900 6008 och skriv FÖRÄNDRA. Om ni går på kalas med mig och gör något korkat så kommer jag inte berätta om det på min blogg. För jag är ju inte så jävla perfekt själv, som ni vet.

Peter