Hej!

Som ni vet tror jag inte så mycket på den religiösa vidskepligheten. Inte på bibelns gud eller några andra gudar heller förresten. Fast samtidigt måste man väl erkänna, att även om vi människor vet allt mer om hur världen fungerar och , så är det nog rätt lite vi vet. I varje fall i förhållande till det vi inte vet. Det tror jag i alla fall. För så har det alltid varit och så kommer det nog förbli. Men bibeln påpekar ju att:
"om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter och ägde all kunskap, och om jag hade all tro, så att jag kunde förflytta berg, men icke hade kärlek, så vore jag intet." Vilket vore tråkigt att vara.

Som när jag en stilla sommarkväll står vid en havsstrand. Det är alldeles tyst och stilla när plötsligt vågor börjar slå mot stranden. Jag förstår att ett fartyg har passerat bortom horisonten och att dess svallvågor nu nått fram till den plats på stranden, där jag står. Man ser liksom verkan av något, som man förstår finns, men är dolt långt borta. Eller när jag går på en skogsväg mot solnedgången och plötsligt känner mig som en del av alltet och säger till mig själv: ”Här är livet. Det korta livet.” Så känner iallafall jag ibland i sådana stunder. Men det kanske inte är något allmänt. Kanske bara min högst privata upplevelse av andlighet.

Idag har jag ätit ett ostron. För idag var det Visbydagen, som är en dag då affärer och restauranger har lite olika aktiviteter. En av dessa är att restaurang Bakfickan serverar ostron och bubbel utomhus. Det gjorde de förra året också. Då åt jag också ett ostron, vilket var det första ostron jag åt. Tyckte det mest smakade saltvatten och var rätt slemmigt. Det tyckte jag även när jag nu åt mitt andra ostron. Det känns lite konstigt att äta djur som lever. Vilket ostron gör när man sväljer ner dem. Rent generellt bör man ge fan i att äta levande djur. Själv har jag väl av misstag käkat upp en och annan hallonmask. Men för övrigt har jag före dessa två ostron aldrig käkat något levande djur. Jag undrar förresten hur många ostron man måste äta för att bli mätt om man är hungrig. Det måste vara väldigt många, gissar jag.

Man måste käkat ostron redan på 1600-talet. För det finns en fin målning av den holländske konstnären Jan Havicksz Steen som föreställer en tjej som håller i ett ostron. Jag har läst någonstans att det skall vara någon sorts dold erotik i denna målning. Men jag kan då inte se något snusk alls, i denna fina tavla. Fast ostron skall visst vara någon sorts afrodisiaka. Men då måste man kanske käka fler än ett om året, för att få effekt. Vilket skulle vara lite jobbigt om man inte tycker ostron är särskilt gott.

Förresten åt man visst ostron redan på stenåldern. För man har hittat kökkenmöddingar som är fulla med ostronskal, från den tiden. Men hur fan bar man sig då åt för att öppna skalen? Det måste varit jävligt besvärligt att göra med en stenkniv. För det är ju inte ens lätt med ett specialverktyg, har jag förstått.

Själv åt jag surströmming för någon vecka sedan och det är ju bra mycket godare än ostron. Minst sju gånger godare. Dessutom är ju strömmingarna till skillnad från ostron rejält döda. Något som man kan känna sig rätt säker på, om man doftar på dem. Förresten är jag säker på att denna delikatess också är någon typ av afrodisiaka. För tjejer brukar liksom alltid bli lite extra snygga, när man är på ett sådant kalas. Men det kan ju bero på de drycker som man intar i samband med detta. För ofta är det ju sommarkväll och damerna har fina klänningar och solen går ner väster och frontalloben är lätt avkopplad från systemet. Då kan man sjunga till melodin ”Mors lilla Olle”:

”Våran surströmming i magen gick,

undrade varför ej sällskap han fick.

Ropade högt; Var är nubben i kväll?

- Låt mej få se honom snart är du snäll.”
 

Nedan en bild på ”Flickan med ostron” av  Jan Steen

Peter