Hej vänner!

Jag är rätt deppad över allt otäckt som händer i världen. För det händer hemska saker varje dag. Som explosionen i Beirut som dödade, skadade och gjorde massa människor hemlösa. Antagligen på grund av slarv och korruption. Nu har folk där blivit så förbannade på de korrupta gangster som styrt detta land och delat upp dess rikedomar mellan sig att dessa politiker för en stund ligger löst till. Men det kommer nog återgå till det gamla om några månader, när folk måste kämpa för att överleva och inte har tid demonstrera längre. Då kommer väl nya representanter för de olika etniska grupperna stiga fram och säga att de andra fått mer och att det är så orättvist, att man måste sätta makt bakom orden. Om det så skall ske med stöd av Iran eller Saudiarabien. Nya korrupta maktmänniskor kommer fortsätta stjäla från folket och berika sig själva.

I Belarus, som på svenska förut hette Vitryssland av någon anledning, har diktatorn fuskat sig till en valvinst som han brukar göra. Det är konstigt att diktatorer alltid skall fuska sig till så uppenbarligen felaktiga valvinster, att ingen normal person går på det. De nöjer sig aldrig med några rimliga fusksiffror, utan tar i så det är uppenbart att de fuskat. Nu hade visst den otäcka diktatorn i det landet gett sig själv 80 % av rösterna, vilket alla begriper är fel. Diktatorer är dumma på det sättet. De är dumma på alla andra sätt också förresten. Men nu slår han med hjälp av polis och militär ner alla protester. Fast vissa av dessa har tydligen ordervägrat och det är ju bra. Jag tycker diktatorer skall ta och fundera på hur det gick för Rumäniens diktator Nicolae Ceaușescu och hans fruga till slut.

Kina fortsätter sina folkmord på Tibetaner och Uigurer i lugn och ro. För det är ett rikt land numera, som många vill vara kompis med, för att får ta del av denna rikedom. Så de bygger någon sorts koncentrationsläger i lugn och ro. Jag har i varje fall inte sett några omfattande folkliga protester mot detta. En dag kommer väl sanningen om dessa övergrepp komma fram. Till slut brukar ju sådant avslöjas även om diktaturer försöker dölja det. Jag kan inte låta bli att tänka på tidigare koncentrationsläger. Även den här gången kommer man väl säga: ”det hade vi ingen aning om”. Men det har vi. För jag skriver om det just nu.

I Sverige har fortfarande inte den som mördade den lilla tjejen i Botkyrka gripits. Fast säkert minst 50 människor vet vem som sköt eller vem som man kan misstänka sköt. Det är hemskt och om inte den mördaren åker fast och flickan bara blir någon sorts ”collateral damage”, i en uppgörelse i någon sorts konflikt mellan psykopatiska gangsters. Då kommer jag bli ännu mer deppad. Att hon blir en pinne i statistiken, som glöms bort om några månader. Jag är rädd för att det kommer bli på det sättet och det gör mig numera mera ledsen och uppgiven än förbannad. Be ryssarna om att få bygga ett fängelse i Sibirien och sätt de jävla gangsterna där. Eller var fan som helst, så långt bort från detta land som möjligt.

Så jag börjar deppa ihop över världens ondska inför vilken jag känner mig rätt maktlös. För att känna att jag gör något skänker jag pengar till Rädda Barnen. Just nu till insamlingen för barnen i Libanon. Men det är ju mest för att känna att jag gör något och kanske lika mycket för min egen skull, som för Rädda Barnens. Men jag tycker ni alla som vill känna att ni gör åtminstone något, skall Swisha lite stålar till denna organisation: Tfn: 9020033.

Det finns en rätt kul scen i pjäsen om Arne Anka. Jag tror pjäsen heter ”En afton på Zekes”. Där står den ännu inte utgivna och missförstådda poeten Arne och filosoferar om ditten och datten, på det sätt som följer av överdriven tro på sin egen begåvning och rätt mycket öl. Jag skäms att säga det, men jag känner faktiskt lite igen mig själv i Arne. Fast han är faktiskt ännu värre än jag var, när jag var som värst. För man är ofta lite mer säker på sin egen förträfflighet när man är yngre och känner ett större behov att dela med sig av denna, när man förbättrat den ytterligare med några öl.

Men Arne säger något dumt till två damer av den sort som redan i unga år handlar sina kläder i glada färger på ”Gudrun Sjödén” och bär fotriktiga skor. Men så säger en av dem: ”Alla karlar är likadana.” Vilket får Ankan att gå igång som fan. Han säger att han förstått att han bär skuld för alla övergrepp som som män utfört genom världshistorien. Från det att han jobbade som hallick åt Maria Magdalena till avrättningen av Jeanne d'Arc och vidare fram till nu. Ty som man bär man ondskan och förtrycket med sig genom historien och bör straffas för de synder som ens kön begått genom världshistorien och skämmas. Som någon sorts arvsynd. Men Arne tycker att man bör upprätta ett ”mansutrotarläger” utanför Radio Ellens lokaler för att komma till rätta med det patriarkala förtrycket. Tydligen tycker en del att jag också är skyldig till någons typ av strukturellt förtryck av mörkhyade människor på grund av min nationalitet och hudfärg. Känns också jobbigt att vara.

Arne har en tendens att gå till överdrift. Men han och jag får väl börja varje morgon med att bekänna våra synder. Så här kanske:

”Jag fattig, syndig människa
bekänner inför dig, heliga och rättfärdiga kvinna
och mörkhyade medmänniska
att jag, som är född med synd,

på många sätt har brutit mot dig.”

Inte för jag vet riktigt vad jag gjort. Men skämmas bör jag tydligen lik förbannat. Bakom min löjliga snällhet döljer jag väl något jag inte vet om och aldrig visar upp. En otäcking med sexistisk bockfot som klampar runt och omedvetet stöder patriarkatet. Som går på Nationalmuseum och låtsas konstintresserad, fast han mest är där för att titta på målningar av nakna damer. För sådana gillar han antagligen. Huva vilken  otäcking! Dax för tagelskjorta minsann.

En som förresten borde skämmas men verkar sakna den förmågan är USA:s så kallade president. Jag läste att han är oförskämd och dum mot den kvinna som demokraterna utsett till vice-president i nästa val. Hon heter visst Kamala Harris och har en lång framgångsrik karriär bakom sig. Men sin vana trogen har det mobbande stolpskottet i Vita Huset, börjar kalla henne falsk och otäck och andra invektiv. Den mannen saknar ta mig fan all värdighet och uppfostran. Samt tydligen förmågan att skämmas.

Världen gör mig alltså deppad och trött. Jag har liksom fått svårare att inte beröras av detta ju äldre  jag blir. Blivit lite löjligt känslig på det där sättet som kan drabba något äldre män när deras testosteron börjar sina och deras hud blir allt tunnare. Jag har ju under mitt liv ofta fått höra att jag är för känslig. Men det har ta mig fan inte blivit bättre på äldre dar. Det börjar faktiskt bli rejält jobbigt.



Peter