Hej vänner!

Man bör vara rädd om orden. Speciellt nu när när internet gjort det lätt för obehagliga extremistiska obehagliga figurer att sprida sin dynga. Jag har ju varit rätt sur på slöseriet av pengar när nya Karolinska sjukhuset byggdes. Lite extra sur på en moderatpolitiker som heter Irene Svensonius, som medverkat till inköp av konsulter och gynnat sin egen man vid detta bygge, om jag fattat det rätt. Hon verkar också vara en sådan där moderat som vill privatisera sjukvården. Vilket jag är mycket emot. För det verkar leda till felaktiga prioriteringar och slöseri. Jag gillar inte heller att den vård som vi gemensamt betalar för, skall gå till vinst till folk som redan har det gott ställt. Så jag och Irene Svensonius, som tydligen är för fin för att heta Svensson, är nog inte överens om så mycket. Men nu har några jävla stolpskott som kallar sig anti-fascister, men mer verkar vara vanliga fascister gått hem till Irene Svensonius bostad och klottrar på fasaden på hennes hus. Antagligen för att skrämma eller tysta henne. Sådant gör mig så förbannad. För jag är demokrat och i mitt Sverige skall ingen skrämmas till tystnad och av rädsla inte våga använda sin yttrandefrihet, tryckfrihet eller mötesfrihet. Det finns ett citat som felaktig tillskrivits Voltaire som egentligen skrevs av Evelyn Beatrice Hall i hennes bok om Voltaire, för att sammanfatta hur hon uppfattade hans tänkande. Det lyder: "Jag håller inte med om vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att säga det (" The Friends of Voltaire”). Nu håller jag inte till hundra procent med om detta. För det finns trots allt gränser för vilka jävla hatiska åsikter man får framföra. Men i stort sätt stämmer det med min uppfattning. För jag är mycket hellre kompis med Irene Svensonius, än de nollor som genom att jävlas, hotar en demokratiskt vald politiker. Mig hade de säkert skrämt till tystnad. För jag är en ängslig och konflikträdd typ.

Jag har skrivit tidigare om Harry Järv och hans bok ”Enfald eller mångfald: om tolerans och toleransgränser”. I den skriver han om var gränsen för tolerans mot de intoleranta måste sättas i en demokrati. För även om det i demokratin finns ett mycket stort utrymme att uttrycka sina åsikter i tal och skrift, så får man inte begå handlingar som hotar den demokratiska styrelseformen. Begår man handlingar som hotar demokratin bör man låsas in, till man kommer på bättre tankar. Att till exempel med hot om våld försöka tysta en politisk motståndare är inte bara ett brott mot en enskild person, utan ett brott mot oss alla. Så tyckte Harry Järv och så tycker jag.

Vi lever i en konstig tid och hur det skall sluta kan man fundera över. Själv har jag ju sista tiden fått mycket att fundera över på olika sätt. Jag tänker faktiskt en hel del på livet och vad detta lärt mig. Det dyker liksom upp minnen ur livets hav. Saker som jag knappast tänkt på tidigare som nu kommer upp till ytan. Ofta inte speciellt viktiga saker utan bara vardagliga händelser, som av någon anledning fastnat i minnet. Som hur man fick följa med sin fröken och hämta planscher i skolans kartrum. Eller hur man som barn byggde fördämningar, på en grusväg i mars. Hur det är att en sommarkväll kliva ur bilen i Norrlands inland och pissa. Hur man står där och lyssnar till tystnaden och evigheten. Hur det doftar i skogen efter regn. Jag tänker också en del på de som man träffat, som nu är döda. De börjar ju bli en hel del. Framtiden funderar jag väldigt lite på. För den verkar så osäker att det inte känns som någon större idé att fundera över. Det verkar enklast att ta en dag i taget.

Fast det finns mycket som är vackert på jordklotet. Jag vill på något sätt visa allt det vackra och påminna om att det finns. Från det lilla som mönstret på en trädgårdssnäcka till det mycket stora som stjärnhimlen, på en plats långt från stadens störande ljus. På något sätt vill jag dela detta vackra med andra. Jag vill på något sätt ta tag i dem och säga: ”titta så fint”. Som nu när jag blivit glad över att jag sett så mycket ejdrar. Vilket gör mig glad då det de sista åren verkat som de höll på att försvinna. Men nu vill jag liksom säga till alla att gå och titta på dessa fina fåglar och tänka på att det mesta i världen som är värt något, är gratis. Naturen finns runt oss och är gratis. Nu skall jag börja ta kort på denna natur och visa er på allt fint jag ser. Er uppgift är att slå ihop händerna och säga:”Åh så fint”.

Jag läste förresten en artikel om orsaken till att högt begåvade människor ofta begår så uppenbara dumheter. Man skulle ju kunna tänka sig att hög begåvning skulle minska risken att göra eller säga korkade saker. Men så är det ju uppenbarligen inte. Så det var någon som forskat kring orsaken till att det är på det sättet. Som Nalle Puh redan beskrivit det i ett samtal med Nasse:

”“Kanin är begåvad, sa Puh tankfullt.”
“Ja, sa Nasse. Kanin är begåvad.”
“Och han har Hjärna”,
“Ja, sa Nasse, Kanin har Hjärna”.
Det blev tyst en lång stund.
“Jag antar, sa Puh, att det är därför han aldrig begriper någonting”.

Orsaken till detta var, enligt artikeln, att även begåvade människor har samma svårigheter med sitt tänkande som andra. Men de är på grund av sin begåvning mindre medvetna om detta.

Som det som med ett fint ord kallas konfirmationsbias. Det betyder att man är uppmärksam på sådant som stöder ens egen uppfattning. Men fäster litet eller inget avseende vid det som talar mot denna. Det finns massa exempel på detta. Som när högt begåvade människor med vänsteruppfattningar stödde de Röda Khmererna i Kambodja inledningsvis. Eller de som nu förnekar att klimatförändringen beror på mänskliga utsläpp och ignorerar den överväldigande information, som visar att så är fallet. Eller i min bransch där uppenbarligen helt normalbegåvade kollegor, höll fast felaktiga uppfattningar om orsaken till autism. Trots att alla fakta talade emot dessa. Man fäster på något sätt mer tilltro till sina personliga åsikter, än till fakta . Vilket leder till att man trots en normal eller till och med hög begåvning, blir rätt dum i huvudet. För det är de man måste inse när man hör USA:s president och hans anhängare säga dumheter på TV. De gör inte de på grund av bristande begåvning, utan för att de inte vill eller kan ta till sig information som talar mot deras egen uppfattning. Då blir all information som talar emot denna ”fake news” och därför inte värd att sätta tilltro till.

En annan sak som stör mänskligt tänkande oavsett om man är aldrig så begåvad är ”önsketänkande”. Då framhäver man det som är som man önskar att det skulle vara och ignorerar och förtränger det som inte är som man önskar det skulle vara. Man ignorerar de fakta som talar emot det som man önskar skulle vara verkligheten. Som USA:s president som under januari och februari kom med besked att Coronaepidemin var under kontroll och knappt skulle drabba USA. Som sedan utlovade vaccin inom några månader. Som sa att den skulle vara över till sommaren etc. etc. Han beskrev en framtid som han önskade att den skulle bli och ignorerade det som talade emot detta. Vilket naturligtvis gjorde honom mer urkorkad än han redan är, om det är möjligt.

En sak som också ställer till det i tänkandet oavsett hur intellektuellt begåvad man är det som gör att man tillskriver sig en kompetens man inte har. Att ens begåvning inom ett område, skulle göra en kompetent inom andra områden, trots att ens kunskaper där är begränsade. Man tror sig vara expert på allt från sjukvård till barnuppfostran, för man är duktig på teoretisk fysik eller på att vara skådespelare. Som nu när en rad personer plötsligt blivit väldigt duktiga på epidemiologi. Nu senast Carl Bildt som vill sätta munkavle på statsepidemologen och förbjuda honom att förklara Sveriges strategi vad gäller detta. För han tror att andra länder kan uppfatta det som kritik. Jag måste säga att Carl Bildt verkar vara en rätt mallig och överlägsen typ. Påminner lite om Karlsson på taket.

Men vi är väl alla offer för ovanstående kognitiva störningar i vårt tänkande. Men hur medvetna vi är om dessa verkar inte ha något större samband med intellektuell förmåga. Tvärtom kan hög begåvning gör oss mindre medvetna och ödmjuka i våra uppfattningar. Begåvade personer är så vana att ha rätt och behärska sådant som andra inte behärskar, att de blir mindre ifrågasättande av sina egna uppfattningar än andra. Mindre benägna att tvivla och erkänna, att den egna uppfattningen visat sig vara fel.

Nu är det ju inget självändamål att göra sig mer dum i huvudet än man är. Så man behöver strategier för att använda sitt tänkande på ett klokt sätt. I forskning handlar ju detta om att försöka motbevisa sin egen hypotes, så gott det går. Om du exempelvis är av den uppfattningen att kvinnor kör bil sämre än män, så bör du försöka motbevisa att så är fallet och inte söka bekräfta din egen uppfattning. En annan sak är ju att vara ödmjuk inför fakta, speciellt när de talar emot ens egen uppfattning. För de tredje bör man vara mycket misstänksam mot människor, som man tycker stöder en egen uppfattning. För det är som att pissa på sig en kall vinterdag. Varmt och skönt en stund. Men sedan blir det för jävligt. Då är det bättre att pröva sina argument mot någon, som tycker man har fel. För det är ju faktiskt mer skamligt att ha lyssnat och blivit lurad av en falsk profet, än att erkänna att man hade fel. Som den engelske filosofen Bertrand Russel sa: “The fundamental cause of the trouble is that in the modern world the stupid are cocksure while the intelligent are full of doubt.” Fast där har han lite fel. För även intellektuellt begåvade personer kan uppenbarligen sakna den förmåga till tvivel, som gör en klok som en bok. Tage Danielsson sa så klokt någonstans: ”Utan tvivel är man inte riktigt klok”. Bra sagt.

Bertrand Russel ger förresten ett gott råd till oss alla fast han är död, lyssna här: https://youtu.be/ihaB8AFOhZo.

Sedan igår är jag befriad från min tråkiga katet och vandrar genom staden som en fri man. Jag har också av en snäll sköterska fått lära mig och träna på, hur jag själv kan fixa det om det kör ihop sig igen. Det är ingen lek. Men kommer säkert fungera om motivationen är stor. Vilken den kommer vara om detta blir aktuellt. Men hittills, peppar, peppar, ta i trä fungerar allt som det ska. Mitt onda knä är också lite bättre. Så jag känner att hoppet så smått börjar återvända efter veckor av mörker. Detta var dagens rapport från det manliga åldrandet!

Tvätta händerna noggrant. Håll avstånd. Fråga era äldre grannar om de behöver inhandla något. Swisha lite stålar till Rädda Barnen: 900 6008 och märk gåvan FÖRÄNDRA. 

Peter