Hej vänner!

Jag gillar filmer med lyckliga slut. Folk skall i sista stund hinna ifatt någon de älskar precis innan tåget hinner gå. Familjen Trapp skall vandra till Schweiz solsken över alperna. Den nyss så snälle cowboyen, skall visa sig var snabb och pricksäker med pickadollen och skjuta ner hela det otäcka gangstergäng som terroriserar den lilla staden. Så skall filmer sluta som jag gillar.

Det är ju ett av de stora felet med livet att det inte finns något lyckligt slut. Man får hoppas att detta slut inte är smärtsamt eller alltför oroligt. Men lyckligt lär det aldrig bli. Dessutom är det ju helt klart hur det slutar förr eller senare. Jag kan redan nu tala om för er hur det kommer sluta. En del tror ju att det finns en uppföljning efter ”The End”. Men det tycker jag är både barnsligt och lite fegt att tro på. Det blir ingen uppföljning av succén. Vare sig i himmelriket eller i återfödelsen. Eftertexterna rullar på begravningen och sedan kanske några diskuterar om huvudpersonen var något vidare i rollen som levande. Sedan får man gå hem.

Igår var det Kristi himmelsfärdsdag. Den firas ju till minne av den dagen lärjungarna såg Jesus stiga till himlen. Det är ju också folknykterhetens dag idag. Vilket naturligtvis också måste firas. Men med den försiktighet som denna dag kräver. Man kan alltså inte äta kräftor eller surströmming, då dessa rätter är svåra att förena med nykterhet. Men havregrynsgröt går bra. Likaså blodpudding och pannkaka.

Det är sorgligt att så många människor dör av det förbannade viruset. Inte minst många gamla och slitna människor blir bestulna på sina sista år. När det här är över tycker jag man skall titta på vad det vad som gick snett. För varför det dör så många på äldreboenden i Stockholm, jämfört med i andra delar av landet måste väl ha någon sorts förklaring. Själv tror jag att det beror på att det har funnits brister i organisationen med många timvikarier och folk med lite utbildning för uppgiften att vårda äldre, ofta multisjuka och att detta beror på politiska beslut. Men jag kan ha fel. För jag är ju ingen expert på detta. Men jag hoppas att det undersöks och analyseras.

Men även en helt del folk i min ålder blir väldigt sjuka. En och annan ung person och barn blir också allvarligt sjuk. Men det är som tur är sällsynt. Men om det inte varit så att folk dog hade jag tyckt att de förändringar som denna pandemi medfört inte varit entydigt dåliga. Naturen har ju fått en tid av vila från våra föroreningar och det har visat sig att vi kan förändra mycket om vi blir tvungna. Men det är inte värt priset, när detta är att människor dör.

Kanske kommer de ekonomiska svårigheter som den här krisen för med sig ställa krav på vår förmåga till solidaritet. Det handlar väl om någon sorts moral att man skall hjälpas åt och hjälpa dem som har det besvärligt. Jesus säger ju på ett ställe i bibeln: ”allt det ni inte gjort för de minsta av mina bröder. Det har ni inte gjort mig.” Så solidaritet, medkänsla och vilja att hjälpa andra i svårigheter har ju inte så mycket med politisk ideologi att göra, utan mera med moral. Vilket en del inte verkar förstå. De verkar tro att det är någon sorts utslag av vänsterideologi, att säga att vi bör hjälpas åt så gott vi kan. Man bör sålunda utan gnäll betala sin skatt och vara glad att få bo i ett samhälle där vård är en rättighet oavsett om man är rik eller fattig. Själv har jag ju utnyttjat sjukvården en del det senaste åren. Jag har ju opererats för ljumskbråck och fått en katet insatt när det blev stopp i rören. Det är jag glad för. Men jag är ledsen för att det i stora delar av världen finns gubbar vars bråck hänger ner till knäna och som dör av urinförgiftning under stora smärtor, för att de inte har råd att gå till doktorn. Det är orättvist och jag hoppas att Sverige fortsätter vara ett land med rättvisa och god moral även i fortsättningen. Så jag tycker man skall betala sin skatt och göra rätt för sig. För som Evert Taube sjunger: ”vem har sagt att just du kom till världen, för att får lycka och välgång på färden”. Det kan man fråga sig. Men har man haft sådan tur, kan man ta mig fan se till att de mindre lyckligt lottade får det hyggligt.

Jag har ju haft förmånen att i mitt jobb träffa en väldig massa barn och föräldrar ur alla samhällsklasser. Från folk som har det mycket gott ställt till ensamma mammor som haft det väldigt svårt ekonomiskt. Men när jag träffar dem har de ju det gemensamt att de har barn, som har det besvärligt på olika sätt. Barn som väcker oro och ibland sorg. Dessa föräldrar har ofta fått inse att livet inte blev som de planerat och att deras barns framtid och liv kommer bli annorlunda, än den som de hoppats på. Det har varit jobbigt ibland. För det har rätt ofta varit jag som fått berätta hur det är med deras barn och dess avvikande utveckling. Innerst inne har väl de flesta föräldrar, jag berättat detta för, redan vetat hur det är. Men jag har varit den som sagt som det är och kanske ibland grusat hopp. En del har blivit väldigt ledsna, när jag berättat hur det förhåller sig. Några få har blivit arga. En del har blivit lättade att någon äntligen sagt som det är. Så det äntligen går att prata om det och att de slipper bära sin oro själv. Men för alla har det blivit en kris att ta sig igenom. Detta oavsett hur deras ekonomiska förutsättningar ser ut. I det läget är vi alla lika maktlösa och i behov av stöd och hjälp. Det finns länder där det stöd man kan få beror på hur mycket pengar man har. Men sådant är orättvist och jag gillar inte orättvisor. Principen ”Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov” är ju inte så dum. Eller som det står i Apostlagärningarna: ”Då beslöt lärjungarna att man skulle sända understöd till bröderna i Judeen, var och en efter sina tillgångar”.

Jag har gjort så gott jag kunnat i att lyssna och stödja under den tid som man önskat det. Det har varit mitt jobb och jag har fått betalt för detta, genom att alla som betalar skatt har skött sig och gjort att jag fått betalt. Så jag får väl tacka alla som bidragit och gjort rätt för sig och solidariskt bidragit till det gemensamma, i vilket min lön har ingått. De som sluppit ifrån sådana kriser, tycker jag ofta gnäller något rent förbannat. De tycker jag de skall sluta med. För som Evert så riktigt skrev i sin visa:

Så håll tillgodo ändå
För det finns många som aldrig en ljusglimt kan få!
Och vem har sagt att just du kom till världen
För att få solsken och lycka på färden?

För övrigt anser jag att USA:s så kallade president har något allvarligt fel i huvudknoppen.

Peter