Hej vänner!

Idag cyklade jag för första gången lite längre. Jag hade bestämt mig för att cykla långsamt. För de sista åren har jag av någon anledning lagt mig till med ovanan att cykla fort. Så nu behöver jag träna på att sluta med detta och ta det lugnt. Kanske var det den allmänna stressen i kroppen, som gjorde att jag började trampa för fort. Något som jag nu alltså försöker arbeta bort. När jag var barn var jag ett rätt långsamt och eftertänksamt barn som gick och cyklade rätt långsamt, medan tankarna var fulla med dagdrömmar. En del uppfattade nog detta, som att jag var generellt lite långsam i huvudknoppen. Men det var jag nog egentligen inte. Bara lite ineffektiv i mitt tänkande vad gällde skolarbete. För jag tänkte på annat. Men det blev bättre när jag blev vuxen. Även om det aldrig har blivit riktigt bra. Nu skall jag alltså försöka lära mig göra saker långsamt på nytt. Till exempel cykla och därmed bli bättre på att dagdrömma igen.

Det var en fin cykeltur denna första varma vårdag. Lärkorna sjöng och det var alldeles blått av blåsippor på en del ställen längs vägen och vitsipporna blommade också lite här och där. Det var alltså en vanlig fin vårdag i mitt 65-åriga liv. En av många fina vårdagar i detta liv. Men ändå speciell, på grund av den jävla pest som ställer till så mycket elände i världen. När jag kom fram till Tofta strandbageri som jag brukar cykla till rätt ofta, var allt sig likt. Men utanför stod en stor skylt att bara två personer åt gången fick gå in och att man innan dess skulle sprita sina händer. Det fanns en del andra regler också hur inköpet av bullar och mackor skulle gå till. Klokt alltihop, men lite jobbigt att bli påmind om. Men det var en del folk där och handlade och jag hoppas det åtminstone går runt någorlunda för bagaren med familj. För detta strandbageri är en viktig plats för mig sedan nu rätt många år.

Jag har alltså ett lite speciellt träningsprogram. Det fungerar så att jag under vintern och till det blir varmt ligger rätt lågt vad gäller fysisk aktivitet. En och annan promenad, men i övrigt tar jag det lugnt. Men när det blir lite lagom varmt och cykelväder trampar jag runt som fan. Som idag då den första milen var rätt motig. Men sedan släppte det och jag trampade på som aldrig gjort annat. Jag har läst att G.W. Persson har en liknande modell vad gäller supande. Han dricker rätt frisk ett halvår. Sedan är han helnykter halvåret därpå. Låter som ett rätt nyttigt schema. I varje fall de sex månader han ger fan i borsten. Samma sak med cyklandet för mig. De månader detta förekommer är klart nyttigast.

Snart är det påsk och den blir lite speciell. Jag har ju flera gånger tidigare beskrivit min ambivalenta inställning till denna högtid. Som barn fick jag ta del av varje detalj av Jesus lidande på korset. Det var törnekronor, svamp med ättika att släcka törsten och spjut som stacks upp i sidan. Dessutom kunde man i kyrkan få se detta illustrerat på därvarande krucifix. Påsken var alltså något som jag som barn inte tyckte var något att fira. För det där med uppståndelsen blev ju mest en detalj efter tortyren. Senare har väl också guds snålhet med uppståndelser retat mig. För jag har vid några tillfällen i livet bett gud upprepa detta konststycke vad gäller andra personer. Men detta tycks han förbehållit sin egen son, vilket jag då uppfattat som missunnsamt och snålt.

Men påsken är ju egentligen en högtid som börjar i mörker och slutar i ljus. Som man säger i kyrkan ”han är sannerligen uppstånden” och så är ljuset åter efter en tid av mörker. Så kommer det väl säkert bli med det jävla viruset också. Det kommer försvinna och vi kommer vara glada igen, efter en tid i mörker. Då får man hoppas att det blir en tid av eftertanke, innan allt återgår till det som var innan. För det var ta mig fan inget vidare då heller på många sätt. Kanske blir det här en påminnelse vad som är viktigt och mindre viktigt i världen. Som att pengar bara är bra om de används till något rättfärdigt och att vi bara har en jord att leva på och missköter vi den har vi nya katastrofer framför oss. Egentligen borde vi väl i Jesus efterföljd driva bort de månglare på jorden som gjort den till ett ”rövarkula” (Marcus 11:15).

Var rädda om er. Tvätta era händer. Ge fan i att hälsa på folk. Gå ut i naturen.

Peter