Hej vänner!

Jag har sett att ordet ”Solidaritet” har börjat användas rätt flitigt igen. Jag har sett det i tidningar och hört det på radio. Det har stått om det osolidariska i att köpa upp hela butikens toapappersförråd och att folk i solidaritet med andra burit hem käk till smittade eller folk i riksgrupperna. Det är helt enkelt lite inne med solidaritet. Senaste gången jag såg detta ord användas ofta var väl på 70-talet. Men sedan dess har det väl nästan betraktas lite som ett fånigt ord.

Jag kollade hur ”Solidaritet” definieras i Wikipedia. Där stod det: ”Solidaritet syftar på sammanhållning mellan olika människor inom en grupp, klass, nation eller hela världen. Sammanhållningen syftar på att man är beredd att hjälpa till inom gemenskapen.” Det låter ju fint. Så det är fint att vara solidarisk och jävligt ofint att vara osolidarisk. Den som exempelvis snor allt toapapper i affären och tvingar någon annan stackare att offra första delen av ”Bra böckers” uppslagsbok (A – Apollon), för att få något att torka sig med i baken är djupt osolidarisk. Men den som är snäll och köper mat till sin smittade granne är solidarisk och en fin människa.

Jag läste idag att presidenten i USA har försökt köpa ett tysk företag, som kommit rätt långt i försöket att utveckla ett vaccin mot den otäcka smittan. Detta vaccin skulle tydligen om det lyckades, ges till medborgare i USA enligt devisen ”America first”. Alltså inte efter behov utan efter nationalitet. Det solidariska borde ju vara att först ge till personer i riskgrupperna och sedan till andra oavsett nationalitet. Men så tänker inte den så kallade presidenten. Han är alltså inte solidarisk och därmed ingen fin människa utan en rätt otäck fan. Nu skall jag sluta tjata om den gubben! Men varje gång jag bestämmer mig för det, gör eller säger det jävla stolpskottet något korkat, som är svårt att låta bli att kommentera.

Ni som läser min blogg regelbundet, kommer kanske ihåg att jag skrev om ett moralfilosofiskt problem för någon vecka sedan. Nu verkar detta problem bli alltmer aktuellt. Vilka ska räddas till livet, om antalet respiratorer inte räcker till alla? När jag skrev om detta var det just på grund av att jag tänkte att vården och ytterst vi, skulle ställas inför sådana svårigheter om smittan fortsätter. Ni som trodde att ni aldrig skulle behöva analysera sådana problem, bör om inte annat nu tänka på dem som kommer att göra det. Som kommer behöva ta beslut som kan bli mycket svåra. Så tänk på det exempel jag gav för någon vecka sedan och försök svara på vad som är det rätta.

En sak som jag tycker är lite jobbig är alla nyutnämnda experter på hur samhället bör reagera på smittspridning, som nu på ett ibland rätt aggressivt sätt poppar upp med goda råd. Jag menar att om man lämnar in sin bil till en bilreparatör och denne utifrån sin expertis säger att man måste byta något, så får man ju lita på det om man själv inte har kunskap. Det vore ju både konstigt och farligt att inte åtgärda dåliga bromsar, om en expert säger att detta är nödvändigt. Visst kan man be om en ”second opinion” men om även denna expert på bilar säger samma sak, vore det ju korkat att köra vidare med värdelösa bromsar. Men nu har jag sett folk, som säkert är bra på mycket, men inte på smittspridning eller kunniga på virus, berätta att experterna har fel och inte är att lita på. Dessa människor vet nämligen alltid bäst, vad fan det än handlar om. Det är inte bra alls att sprida den typen av misstänksamhet mot expertisen till sådan hypokondriker som mig. Vi är väl för fan rädda nog som det är, utan att behöva börja misstänka att samhällets experter lurar oss, som de värsta bilskojare.

Tvätta händerna noga. Sjung ”Blinka lilla stjärna” när ni gör det så har ni tvättat färdigt när visan är slut. Glöm inte tummar och insidan på fingrarna. Kyss inte folk ni inte känner och krama inte folk hur som helst. Besök inte gamlingar och tänk på att även om allt ont for ut ur Pandoras ask, så lyckades hon ända hålla kvar Hoppet.

Peter